Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brottlinjer - Brottmål - Brottmålslagstiftning - Brottmålsprocess - Brottmålsstatistik - Brottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Brottlinjer—Brottning
34
Brottlinjer, sprickor i jordskorpan, utefter
vilka stundom en rörelse ägt rum, oftast en
sänkning. B. äro svaghetszoner, där vanl.
förkastningar försiggått. Vulkaner äro ofta
belägna på b., och ofta kan ett samband mellan
jordbävningar och b. konstateras. K. A. G.
Brottmål, rättegångsmål, i vilket det
faktum, varpå det framställda påståendet
grundas, är ett brott. Dit räknas alltså såväl
mål, i vilka straff kräves för en brottslig
handling, som även de, i vilka annan
rätts-föl jd av en sådan handling (t. ex.
skadeersätt-ningsanspråk) göres gällande. Jfr
Straffprocess.
Brottmålslagstiftning, se
Strafflagstiftning.
Brottmålsprocess, förfarandet i mål, vari
talan om straff föres på grund av brottslig
gärning; i svensk rätt också mål, vari endast
föres talan om civilrättslig påföljd av brott,
t. ex. skadestånd. Till sina huvuddrag är
brottmålsförfarandet ordnat antingen som
inkvisitorisk eller som ackusatorisk process.
Det förra innebär, att domstolen har
initiativet ang. rättegångens inledande och
införandet samt anskaffandet av
utredningsmaterial i målet. Det senare innebär, att
initiativet och verksamheten härvid bero på
parterna, d. v. s. åklagaren eller målsäganden
å ena och svaranden å andra sidan. Om b:s
närmare ordnande se Process oc£
Rätte-gångsväsen.
Brottmålsstatistik, se Rättsstatistik.
Brottning (fr. lutte, eng. wrestling, ty.
Ringen) är en urgammal idrott, som varit lika
populär hos våra egna förfäder som hos
antikens folk och som av dessa utövades efter
bestämda regler. Under de senaste
årtiondena har brottningsidrotten åter kommit till
heders och utövas nu i alla kulturländer.
Härvid förekomma i stort sett tvenne
variationer, fri brottning el. catch-as-catch-can
och grekisk-romersk brottning.
Den fria brottningen förekommer mest
i de engelsktalande länderna och skiljer sig
från grekisk-romersk brottning därigenom,
att grepp äro tillåtna även från höfterna till
tårna ävensom benkopplingar o. dyl. Fr. o. m.
1923 är den fria brottningen även upptagen
i Svenska brottningsförbundets
tävlingsprogram. Grekisk-romersk brottning, som
huvudsakligen utövas i de nordiska länderna
och på den europeiska kontinenten, skiljer
sig från den fria brottningen därigenom, att
grepp nedanför höfterna ieke äro tillåtna;
grepp om händerna nedanför handloven äro
förbjudna, liksom även våldsamma grepp om
halsen och kvävande grepp, vridningar av
armar och fingrar, krokben, stötar och slag.
En särskild art av brottning är den isländska
gliman. Motståndarna fatta här tag i
särskilda handtag i varandras bälten. Fall
räknas, när någon berör marken med annan
kroppsdel än hand eller fot. — Vid tävlingar
i brottning indelas de tävlande i särskilda
viktklasser: bantamvikt upp till 58 kg;
fjädervikt upp till 62 kg; lättvikt upp till 67,5
kg; mellanvikt A upp till 75 kg; mellanvikt
B upp till 82,5 kg; tungvikt över 82,5 kg. I
Sverige handhaves brottningsidrotten av
Svenska brottningsförbundet.
Armgrepp med livtag och höftsving
tillgår på samma sätt som nackgrepp med
höftsving, blott med den skillnaden, att man
griper om livet med den ena armen i stället
för om nacken. Armfallsgrepp tillgår så, att
man fattar motståndarens arm, då denne
försöker ta livtag, och rullar över med honom,
så att han kommer med skuldrorna i marken,
ett av världsmästaren George Hackenschmidts
specialgrepp. Bras roulé, fransk benämning
på armgrepp med höftsving. Bras roulé å
terre, fransk benämning på armgrepp från
sidan. Brottningsmatta, matta för brottning,
skall vara 5X5 m i yta, en dm tjock,
stoppad med krollsplint och försedd med
moll-skinnsöverdrag. Brygga, en paradställning,
som tillgår så, att man stöder med huvud
och fötter i marken, under det att ryggen är
insvängd och ryggsidan mot marken. Härför
fordras väl uppövad nack- och
ryggmuskulatur. Bänk, en paradställning med händer och
knän i mattan (stå på alla fyra). Ceinture
å rebours, fransk benämning på dubbelt
armgrepp. Ceinture de devant, fransk benämning
på undergrepp bakifrån. Dubbel Nelson, ett
grepp, som tages från motståndarens ryggsida
genom att träda in armarna under hans
armar och förena egna händer på hans nacke.
Därefter klämmas hans skulderblad
tillsammans, samtidigt som hans huvud pressas
framåt. Fall, när man fått motståndarens
bägge skuldror i mattan. »Flygande maran»,
armgrepp över axeln; tillgår så, att man
fattar med ena handen om motståndarens
handlove och med den andra om hans
armbåge, varpå man gör en snabb
helomvänd-ning och kastar honom över ryggen,
samtidigt som man själv går ned på knä. Halv
Nelson, ett grepp, som tages från
motståndarens ryggsida genom att ena armen trädes
in under hans bortre arm, varefter samma
arms hand lägges på hans nacke. Man lyfter
därpå upp hans arm och trycker ned hans
nacke, varvid den egna fria armen kan hjälpa
till. Huvudgrepp. Man vänder ryggen åt
motståndaren, samtidigt som man fattar
honom med bägge händer om nacken och böjer
honom framåt, varpå man slungar honom
med bägge skuldrorna i mattan. Krysstag.
Vänstra armen över motståndarens högra
skuldra, högra armen om hans liv. Därefter
griper man med vänstra handen om sin högra
handled, lyfter motståndaren och bryter
honom bakåt samt faller över honom, eller
också trycker man högra handen om hans
högra överarm och faller ned på vänstra
skuldran, dragande motståndaren på rygg åt
vänster. Kvarts Nelson. Ena underarmen
lägges över motståndarens nacke, andra ar-
IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
