Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brougham, Henry Peter - Broughton - Broughty ferry - Brouillera - Broumov - Broussais, François Joseph Victor - Brousson, Claude - Broussonetia - Brouwer, Adriaen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Broughton—Brouwer
38
Grälande bönder. Målning av Adriaen Brouwer. I gamla pinakoteket i
München.
Vid Greys avgång 1834
övergick B. i Melbournes
ministär men avgick s. å.
med denna. Genom fåfänga
ocb härsklystnad, ytterlig
excentricitet, otyglat lynne
samt brist på lojalitet och
takt hade han stött sig
med såväl konungen som
sina kamrater och erbjöds
aldrig vidare plats i någon
ministär. Han fortfor dock
att utöva inflytande i
parlamentet, där han nu ofta
angrep den liberala
regeringen. Hans politiska
inflytande minskades dock
alltmer. B. avled i Cannes,
där han köpt ett
landställe. Han var en
lysande talare med
utomordentligt minne samt humor
och sarkasm men röjde
samtidigt sentimentalitet
och affektation. Hans stil är tung och
invecklad, kompositionen vårdslös; icke heller
framträder någon verklig originalitet i
tankarna. B:s intelligens var mera snabb och
omfattande än djup, hans kunskaper
mångsidiga men ytliga. Hans inflytande var av
rent intellektuell art; han var en hatfull
ovän, lättretlig och nyckfull. Bland B:s
skrifter märkas »Sketches of the statesmen of the
time of George III» (1839—43), »Speeches at
the bar and in parliament» (1838-—44) och
»Essay on the british constitution» (1844).
B. utgav själv en samling av sina skrifter
(1855—61, ny uppl. 1872—73). Hans rätt
otillförlitliga självbiografi i 3 bd utgavs 1871. Led.
av sv. Vet.-akad. 1834. Litt.: Biogr. av J. B.
Atlay i »Victorian chancellors» (1906). T. H-r.*
Broughton [brätn], lord, se Hobhouse, J. C.
Broughty ferry [brå’ti fe’ri], stad i ö.
Skottland, vid Firth of Tay, förstad till Dundee
(se d. o.). Havsbad.
Brouillera [brojè’ra], av fr. brouiller, stifta
oenighet; brouillerad, bruljerad, oense med.
Broumov [bråu’-], tjeck, stad, se Braunau.
Broussais [brosä’], Franjois Joseph
Victor, fransk läkare (1772—1838), förste
professor vid militärhospitalet Val-de-Grace i
Paris 1820 och i medicinska fakulteten 1830.
B:s medicinska teori, broussaisismen,
vilade på att alla sjukdomar uppkomma av
lokala inflammationer och att
utgångspunkten för all irritation, i synnerhet under febrar,
vore mage och tarm. Det viktigaste medlet
vore alltså bloduttömning, som han utförde
medelst iglar. Hans lära vann stor
utbredning och höll sig länge.
Brousson [brosa’], C 1 a u d e, fransk
huge-nott (1647—98), en av den franska
protestantismens ädlaste gestalter. Advokat i Nimes,
uppträdde B. till försvar för sina betryckta
trosförvanter, måste efter nantesiska ediktets
upphävande 1685 fly ur landet men fortsatte
i Tyskland, Schweiz, Holland och England att
på allt sätt, även på litterär väg, arbeta för
hugenotternas sak. Ett par gånger dristade
han återvända till Frankrike och verkade en
tid som »ökenpredikant» i Cevennerna. Han
föll 1697 genom förräderi i myndigheternas
händer och avrättades, anklagad för
förrädiska förbindelser med England. E. M. R.
Broussonètia [bros-], se Pappersväxter.
Brouwer [bråu’or], Adriaen, flamländsk
målare (1605 el. 1606—38). Studerade i
Ant-werpen i Pieter Brueghel d. y:s omgivning och
i Amsterdam, där han nämnes som bosatt 1625
—26, sedan i Haarlem; verkade slutligen i
Antwerpen, där han blev mästare vintern
1631—32. B:s tidigaste arbeten ha flamländsk
stilprägel; sina avgörande intryck mottog han
i Haarlem av Frans Hals och de holländska
landskapsmålarna. Ljusdunkel och
luftperspektiv, färgens enhet och kraft, den friska
uppfattningen och den snabba penselföringen
i hans mogna konst påminna om holländskt
måleri; virtuositeten i föredraget utesluter
icke en omsorgsfullt genomtänkt, sluten
komposition och en djup psykologisk uppfattning.
Han målade dels genretavlor av rökande,
drickande och spelande bönder, dels landskap. I
teckningen av sina figurer noterar han, har
det träffande sagts, på ett blixtartat sätt
uttryck, rörelse, rum, därvid erinrande om
Rem-brandt och japanerna på en gång. Hans
genialitet har dock tagit sitt märkligaste uttryck
i hans landskap. Något av Frans Hals’
temperamentmåleri och av modern impressionism
mötes här; uppfattning och utförande påminna
om målare som Constable och Corot, som
verkade två århundraden senare.
B. producerade tämligen litet, och hans
arbeten äro nu mycket sällsynta. Han var redan
under sin livstid högt uppskattad, ofta
kopie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
