Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunnsdrickning - Brunnsorter - Brunnssången - Brunnsviken - Brunnsviks folkhögskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Brunnsorter—Brunnsviks folkhögskola
80
ofta 15—17 glas dagl. under 8—14 dagars
tid. Ännu så sent som 1789 uppgick dagliga
dosen av sprudelvattnet i Karlsbad till 20
stora glas; småningom inträdde en reaktion
mot det omåttliga drickandet.
Först på 1800-talet fick man genom
Berze-lius, Liebig m. fl. en säkrare kunskap om
hälsokällornas mineraliska beståndsdelar och
anser numera, att deras verkan beror såväl
på vattnet i och för sig som på dess
temperatur och däri lösta salter och gaser. Efter
salternas art indelas källorna i 1) s a 11 f a
t-tiga el. indifferenta källor (a k r
a-t o t e r m e r), som mest användas till bad,
ss. Gastein och Wildbad; 2)
koksaltkällor, ss. Wiesbaden, Nauheim, Baden-Baden,
Kreuznach, Homburg, Kissingen, Ischl, även
Hälsingborg och Torpa i Sverige; 3)
alkaliska källor, som innehålla karbonat och
bikarbonat av natrium, ss. Vichy, Selters och
Ems, de bägge senare tillika koksaltförande.
Källorna i Karlsbad och Marienbad innehålla
även natriumsulfat; 4) bittervatten
s-källor (avförande), innehållande
natrium-och magnesiumsulfat, t. ex. Püllna; 5) k a 1
k-haltiga källor med sulfat och karbonat
av kalcium, ss. Wildungen och Contrexéville;
6) svavelkällor med svavelnatrium,
svavelkalcium och svavelväte, t. ex. Aachen och
Aix-les-Bains; 7) järnkällor, innehållande
ferrokarbonat el. ferrosulfat, ss. Spa, Pyrmont
och nästan alla våra svenska källor.
Ron-cegno och Levico innehålla utom järn även
arsenik.
B. måste naturligen rätta sig efter
källornas olika natur, så att t. ex. såväl mängd
som värmegrad måste vara helt olika hos ett
alkaliskt och hos ett järnvatten. Vid val av
vatten, dess kvantitet och temperatur o. dyl.
skall man aldrig handla på egen hand utan
alltid hänvända sig till läkare. I största
allmänhet kan sägas, att källorna med koksalt
el. alkalier äro av nytta vid mag- och
tarmsjukdomar samt vid
ämnesomsättningssjuk-domar (sockersjuka, gikt). De alkaliska
källorna äro välgörande vid gall- el.
njurstens-lidande. Bittervattnen nyttjas vid kroniska
tarmsjukdomar samt mot sjuklig fetma,
järnvattnen vid blodbrist och bleksot.
Man förlägger numera gärna drickningen till
flera tider på dagen. Så drickas på fastande
mage 1—3 glas, på förmiddagen 1—2 glas
och på eftermiddagen 1—2 glas. Man dricker
större kvantiteter av de svagare järnvattnen,
Medevi, Ramlösa m. fl., än av de starkare,
Porla, Ronneby. I Ronneby, som är världens
järnstarkaste källa, dricker man 100—200 g
i taget och ökar denna dos småningom, men
ytterst sällan överskrider man en liter dagl.
Indikationerna bero på sjukdomens art. En
metod, som av magsjuka personer med fördel
begagnas, är att dricka en blandning av ett
järnvatten med lika delar varmt vichy- eller
karlsbadervatten; av en sådan blandning
förtäras 3—4 glas om dagen. Av sådana vatten
som Ronneby arsenikvatten, Levico, Roncegno
och Rindö arsenikvatten förordnas vanligen
15—20 g i ett halvt glas vatten, strax före
eller efter måltiden. I Sverige drickes ej
mycket naturliga vatten. Vi förfoga däremot
över utmärkta konstgjorda vatten, fabricerade
sedan ett 20-tal år av Apotekarnes
mineral-vattens-aktiebolag m. fl.
Av de konstgjorda vattnen drickas mest
Karlsbader, Marienbader, Vichy, Kissingen
m. fl., men dessa kunna ofta lämpligen
ersättas av naturliga eller konstgjorda salter,
som upplösas i vatten och användas på samma
sätt som de naturliga eller konstgjorda
vattnen. Av brunnsdrickning i hemmet kan man
knappast fordra samma verkan som vid en
brunnsort, där åtskilliga andra faktorer äro
gynnsamt medverkande, såsom klimat, vila,
ändrade miljöförhållanden m. m.
På senare tid har man i vissa hälsokällors
vatten konstaterat radiumemanation, som
snart bortgår. Sådana radioaktiva källor äro
Joachimsthal, Gastein och Kreuznach samt i
Sverige Porla, Medevi, Ronneby m. fl. Se
Radioaktivt vatten. Ln.*
Brunnsorter, egentligen orter eller platser,
där man »drack brunn», d. v. s. drack vatten
ur en naturlig mineralkälla. Allteftersom
orten växte till, började flerstädes även andra
medel än vattendrickning att där användas,
framför allt bad av varjehanda slag, massage
och sjukgymnastik samt under senare tider
samtliga den fysikaliska terapiens
behandlingsformer. Orden »brunnsort» och »badort»
användas numera om varandra med ungefär
samma betydelse, ehuru man nog vanl. med b.
underförstått menar en badort, där drickning
av hälsovatten ur en naturlig källa
förekommer. Jfr Brunnsdrickning. Bgt.
Brunnssången, en sång, som israeliterna
skulle ha sjungit under ökenvandringen vid
brunnen i Beer (4 Mos. 21:16—18). B. visar
betydelsen av att äga en brunn och belyser
det högtidliga ögonblick, när den tages i
bruk. S. H-r.
Brunnsviken, en i nord—sydlig riktning
gående insjö strax n. om Stockholm från
Stallmästaregården i s. till Ulriksdals allé i n.
170,5 har. Sedan 1865 står den genom
Ålkistan i förbindelse med Lilla Värtan; dess
forna utlopp till Saltsjön gick genom
Nybroviken. Vid dess stränder ligga Haga
lustslott, Veterinärhögskolan, Skogshögskolan och
Bergianska trädgården.
Brunnsviks folkhögskola i s. v. Dalarna,
Ludvika landskommun, Kopparbergs län,
grundlädes 1906 på initiativ av författaren
K.-E. Forsslund, konstnären G. Ankarcrona
och finländaren fil. mag. Uno Stadius, vilken
var skolans föreståndare 1906—07. Då
skolans ansökningar om understöd från staten
och Ludvika kommun avslogos, uppträdde
arbetarnas fackföreningar och arbetarkommuner
jämte enskilda personer med pekuniärt
understöd. Härigenom förvandlades skolan från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
