Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunnsviks folkhögskola - Bruno (ärkebiskop av Köln) - Bruno (kartusianordens stiftare) - Bruno av Querfurt (Bonifatius) - Bruno av Segni - Bruno (Saxonicus) - Bruno, Giordano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Bruno—Bruno, G.
82
en praktisk bygdeskola till en teoretisk
bildningsanstalt med undervisning i sociala och
politiska ämnen, varigenom den blev en
mycket eftersökt bildningsanstalt för vetgirig
ar-betarungdom från hela landets industriplatser.
Från början uppställdes inom skolan
grundsatsen om full, på objektivitet grundad
lärofrihet. Från 1911 erhöll den anslag från stat
och landsting samt från 1920 även från
Ludvika kommun. Är samskola men med särskild
undervisning i vissa ämnen för kvinnliga
elever. Läsåret 25—26 veckor. 1919 inrättades
en högre kurs, i vilken aven meddelas
undervisning i ett främmande språk, tyska eller
engelska. Föreståndare ha från 1907 varit
K.-E. Forsslund 1907—12, fil. kand. T.
Fogel-qvist 1912—18, fil, kand. S. Gunnäs 1918—
23, R. Sandler (från 1923).
Bruno, ärkebiskop av Köln, katolskt
helgon (925—965), yngste son till konung
Henrik I. Uppfostrad för det andliga ståndet
vid donjskolan i Utrecht, kallades B. 939
till sin broder Otto den stores hov, blev 940
kansler och 953 ärkebiskop av Köln, då han
tillika övertog förvaltningen av hertigdömet
Lothringen. Han dog i Reims, på hemresa
efter en politisk beskickning till franska
hovet. — B. hade vidsträckta förbindelser
med sin tids lärde och med representanter
för det asketiska fromhetsidealet, särskilt de
iro-skotska munkarna. Han var en
pliktmänniska, som utan braskande åthävor utförde
ett betydelsefullt arbete för det nationella
konungadömets och den tyska kyrkans
stärkande. Därjämte nitälskade han för klostrens
reformering och strängare kyrkotukt samt
grundläde nya kloster och skolor. — Litt.:
Pieler, »B. I., Erzbischof von Köln» (1851); P.
Merkert, »Kirche und Staat im Zeitalter der
Ottonen» (1905); R. Pafisot, »Les origines de
la Haute-Lorraine 959—1033» (1909). A. G-w.
Bruno, kartusianordens stiftare, katolskt
helgon (omkr. 1030—1101). Född i Köln och av
adlig börd, studerade B. i Reims, blev
kano-nikus i Köln, var rektor vid domskolan i
Reims 1057—76 och blev 1075 ärkestiftet
Reims’ kansler. B. ivrade mot simoni och var
anhängare av Clunyrörelsen (se d. o.) i dess
strängaste form. I en vild bergstrakt nära
Grenoble anlade han 1084 eremitkolonien La
Chartreuse, upphovet till kartusianorden (se
d. o.). Av påven Urban II kallades B. som
rådgivare till Rom 1090. Han grundade 1091,
på flykt undan Henrik IV, ett nytt
kartusian-kloster vid La Torre i Kalabrien och dog i
dess dotterkloster San Stefano. — Biogr. av
Tappert (1872), Lefèvre (1884) och Löbbel
(1899). A. G-w.
Bruno av Querfurt, även kallad B o
nifa t i u s, missionär (»Preussens apostel»),
katolskt helgon (omkr. 970—1009). Av grevlig
börd och tidigt bestämd för det andliga
ståndet, blev han efter studier i Magdeburg
ka-nonikus där och inträdde sedan i benediktin-
orden. Som Otto III:s förtrogne följde han
denne till Italien. Han blev den siste
bäraren av de tyska politiska missionsplanerna i
öster. Efter Ottos död (1002) flyttade han sin
missionsverksamhet från Polen, där han av
påven Sylvester II ställts i spetsen för
krist-ningsarbetet, till s. ö. Siebenbürgen och koin
sedan till Kiev, sannolikt framför allt för att
förmå furst Vladimir, »den apostlalike», att
övergå från grekisk till romersk
kyrkoanslut-ning. Härifrån lät han till Sverige utgå en
missionsbeskiekning, i vars uppgift ingick
jämväl Olof Skötkonungs dop. Själv
missionerade B. i ö. Ungern, varefter han vände sig
mot norr. Jämte 18 följeslagare led han
martyrdöden i Preussen invid Litauens gräns
(åminnelsedag 15 okt.). Efter hans död
uppgavs den vittutseende planen att grunda
ett sammanhängande ärkebiskopsdöme från
Svarta havet till Östersjön med syfte att
binda n. ö. Europa vid Tyskland och
romerska kyrkan. — Litt.: H. G. Voigt, »Brun
von Querfurt» (1907); Hj. Holmquist,
»Medeltidens kyrkohistoria» (1910). A. G-w.
Bruno av S e g n i, teolog, katolskt helgon
(d. 1123). Blev 1077 kardinal och biskop av
Segni, senare utan att avstå från
biskopsstolen munk i Monte Cassino, blev abbot där
1107 och återvände till episkopatet 1111.
Bland B:s skrifter förtjänar särskilt »Libellus
de symoniacis» ihågkommas såsom ett inlägg
i striden mellan påvemakt och kejsarmakt.
B. kanoniserades 1181; åminnelsedag 18 juli.
— Litt.: K. T. Mirbt, »Die Publizistik im
Zeitalter Gregors VII.» (1894). A. G-w.
Bruno (B. Saxönicus), tysk munk,
historieskrivare på 1000-talet. Var samtida
med kartusianordens stiftare Bruno och
omtalas som kanik i Magdeburg och Merseburg.
Mest känd är han genom sitt historiska
arbete »De bello saxonico», som skildrar de
sachsiska furstarnas strider 1073—81 med
Henrik IV. Det är partiskt mot kejsaren men
av stort värde genom däri meddelade
aktstycken (utg. i »Monumenta Germaniae
histo-rica. Scriptores», V).
Bruno, G i o r d a n o, den störste italienske
renässansfilosofen och en av vetenskapens
martyrer (1548—1600). Född i Nola i s.
Italien, ingick B. vid 15 års ålder i ett
domini-kankloster i Neapel, men då han där
misstänktes för kätteri, flydde han och avlade sin
munkdräkt 1576. Sedan förde han ett
kringirrande liv, varunder han vid olika
universitet i Schweiz, Frankrike, England och
Tyskland uppträdde såsom föreläsare och bländade
genom sin inspirerade vältalighet, samtidigt
med att han utgav en följd filosofiska
skrifter på latin och italienska. Längtan efter
fäderneslandet lockade honom 1591 åter till
Italien. Han begav sig till Venezia, dit han
inbjudits av en adelsman, Giovanni
Moce-nigo, som ville av honom invigas i hans djupa
vetande. Sannolikt hade denne hoppats att
av B. införas i de hemliga vetenskaperna. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
