Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruno, Giordano - Bruno, Hilma Maria Eleonora, f. Schagerlund - Brunockra (Brun järnockra) - Brunot, Ferdinand Eugène - Brunou, Alexander August - Brunow, Ludwig - Brunrost - Bruns, Ernst Heinrich - Brunsbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Bruno, H. M. E___Brunsbo
84
denna förhoppning ej gick i uppfyllelse, angav
han 1592 på sin biktfaders råd B. för
inkvisitionen. B., som symboliskt tolkade de kristna
dogmerna, ansåg sig aldrig i det väsentliga
ha brutit med kyrkan utan visade sig vid de
första förhören villig att återkalla sina
kät-terier; men sedan han 1593 utlämnats till
Rom, hårdnade hans sinne, och han förklarade
sig intet ha att återkalla. I ej mindre än sex
år satt B. i inkvisitionens fängelse, innan
han dömdes till döden som kättare. Till sina
domare fällde han de ryktbara orden: »I, som
dömen mig, kännen större rädsla än jag, som
dömes». 17 febr. 1600 led han modigt
martyrdöden på kättarbålet å Campo di fiori i
Rom, där på bålets plats en bildstod till hans
minne restes 1889.
B. är den förste filosof, som upptagit
Ko-pernikus’ lära om jordens rörelse omkring
solen. Vårt solsystem är enligt B. blott ett
bland otaliga andra, och vårt lilla jordklot
är blott en atom i alltet. Dettas oändlighet
blir grundbegreppet i hans världsåskådning
— en oändlighet i tid och rum, i storhet och
i litenhet. Gud, som är identisk med denna
oändliga värld, skänker den enhet och utgör
dess uppbärande kraft. Ytterst består allt
av enkla delar, som B. kallar »minima» eller
»monader». Dessa äro på en gång kroppsliga
och andliga, och var och en av dem är en
avspegling av den gudomliga enheten och
drives av en längtan tillbaka till denna.
Insikten om huru långt man är från denna
enhet innebär ett lidande, större, ju klarare
insikten är. Mot den faktiska verklighetens
olösta motsatser behöver man då »den
heroiska affekten», som ej avskräckes från att
sträva efter ett högt mål, därför att denna
strävan är förbunden med smärta. För den
heroiska människan har döden förlorat sin
skräck, enär hon vet, att hon därigenom
närmar sig den eviga urkällan för det sanna,
sköna och goda. — B:s i filosofiskt hänseende
förnämsta arbeten äro de italienska
skrifterna »Della causa, principio ed uno» (1584),
»DeFinfinito, universo e mondi» (s. å.) och de
latinska »De triplici minimo» (1591) och »De
monade, numero et figura» (s. å.). De
italienska ha i ny uppl. utgivits av P. de
La-garde (2 bd, 1888—89), de latinska av
Fioren-tino (4 bd, 1880—89). — Jfr H. Brunnhofer,
»B:s Weltanschauung und Verhängnis» (1882);
A. Riehl, »B.» (1889, 2:a uppl. 1900);
Kuhlen-brek, »G. B.» (1913). En liten folkskrift om
B. har 1889 utgivits av J. Bergman
(Ver-dandis småskrifter 18). S-e.
Bruno, Hilma Maria Eleonora, f.
Schagerlund, skådespelerska (f. 1856
31/i). Blev 1864 elev hos Selinder och
anställdes 1883 vid Svenska teatern i Helsingfors;
1896 drog hon sig tillbaka. Bland B:s roller
märkas Cyprienne i »Låtom oss skiljas»,
Ro-sina i »Barberaren i Sevilla», Hedvig i
»Vildanden», Gurli i »En räddande ängel», Nora i
»Ett dockhem» och Gervaise i »Fällan».
Na
turlig friskhet och behag i förening med känsla
och esprit utmärkte fru B:s konst. G. K-g.
Brunockra (rättare Brun järnockra,
ty. Brauneisenstein), mineral, bestående av
järnoxidhydrat med trådig, tät el. jordartad
textur. B. förorenas vanl. av manganoxider
el. lerämne och har bildats genom omvandling
och sönderdelning av andra järnmineral.
Användes sällan som järnmalm, stundom till
målarfärg. K. A. G.
Brunot [brynå’], Ferdinand Eugène,
fransk språkforskare (f. 1860). Efterträdde
1900 Petit de Julleville som professor i
franska språkets historia vid univ. i Paris. Utom
uppsatser, särskilt i
La Revue
Universi-taire, och smärre
arbeten har B. utgett en
utmärkt »Précis de
grammaire historique
de la langue frangaise»
(1886; många uppl.),
»Histoire de la langue
frangaise» (5 bd, 1905
—17), rik på nya fakta
och med en
utomordentligt fyllig
framställning ej minst av
det litterära språkbruket, en »Méthode de
langue frangaise» för folkskolan och »La
pen-sée et la langue» (1922) B är även en
framstående fonetiker. R-n B.
Brunou [-nå], Alexander August,
finländsk ämbetsman (1821— 87). Blev 1863
assessor och 1868 hovrättsråd i Viborgs
hovrätt, tog avsked 1869, var några år bankman
och från 1872 senator i justitiedepartementet.
Jur. hedersdoktor i Uppsala 1877. B. gjorde
sig starkt gällande både i i
ättskipningsange-lägenheter och allmänt politiska frågor,
redigerade en mängd senatsbetänkanden till
högsta ort och var till sin politiska åskådning
liberal. M. G. S.*
Brunow [brö’nä], L u d w i g, tysk skulptör
(1843—1913). Utförde en ryttarstaty av
Vilhelm I och annan monumentalskulptur, bl. a.
Gustav II Adolfs staty i Lützen (1886). G-g N.
Brunrost, se Sädesrost.
Bruns [brons], Ernst Heinrich, tysk
astronom (1848—1919), professor i astronomi
och direktor vid observatoriet i Leipzig. B:s
produktion har sin tyngdpunkt på det
mate-matisk-astronomiska och det rent
matematiska området. Förnämsta arbeten: »Die Figur
der Erde» (1878), »Über die Integrale des
Viel-körperproblems» (1887), »Grundlinien des
wis-senschaftlichen Rechnens» (1903),
»Wahrschein-lichkeitsrechnung und Kollektivmasslehre»
(1904). Led av sv. Vet.-akad. 1909. S. A-f.
Brunsbo, biskopsgård i Skånings-Åsaka
socken, Skaraborgs län, 3 km ö. om Skara. 367
har, varav 132 har åker; tax.-värde 125,000
kr. »Bryniulfsbo» inköptes i början av
1400-talet av biskop Brynolf II och har sedan
dess med smärre avbrott varit biskopsgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
