Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruun, Christian Walter - Bruun, Christopher Arnt - Bruun, Constance - Bruun, Laurids - Bruun, Malthe Conrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Bruun, Chr. A—Bruun, M. C.
92
kommenterad uppl. av dennes »Epistler» (5
bd, 1865—75), vidare bl. a. »Slaget paa
Kol-bergerbeide» (1879; kritik av senare
sagolika utsmyckningar), »Kai Lykke» (1886) och
»P. F. Suhm» (1898).
Bruun [brün], Christopher Arnt,
norsk skolman och präst (1839—1920). Blev
teol. kand. 1862, varefter han företog
vidsträckta resor, bl. a. till Rom, grundläde
1867 i Sell den första
norska folkhögskolan,
som 1870 förlädes till
Gausdal och 1875—92
fortsatte sin
verksamhet i Vonhejm. B. lät
nu prästviga sig och
verkade sedan som
kaplan och därefter
som kyrkoherde i
Kristiania (Oslo). — B. hör
till den norska
kyrkans märkligaste
gestalter utan att dock
inom denna ha bildat skola, vartill han knappt
torde ha ägt tillräcklig vidsynthet. Dock
framstår han i olika avseenden som en
genombrottets man, främst därigenom, att han,
påverkad av Kierkegaard och Grundtvig, till
Norge överfört den danska folkhögskoltanken
och tillämpat den på norska förhållanden.
Sitt nationella uppfostringsprogram har han
framlagt i »Folkelige grundtanker» (2:a uppl.
1878). Stor är ock hans insats för ett
gryende teologiskt och kyrkligt frisinne. Ehuru
starkt påverkad av skandinavismens idéer —
han deltog 1864 som frivillig i danska kriget
—, var han dock typiskt norsk-nationell.
Under 1880-talet konfessionellt obunden (jfr »Om
christensamfundets synder», ett 1881 tryckt,
mycket uppmärksammat föredrag), övergick
han med åren till en alltmer konservativ
åskådning. Tiden för det av honom ogillade
unionsbrottet 1905 betecknar vändpunkten i
detta hänseende. Utom de anförda skrifterna
förtjänar särskilt nämnas »Jesus som
men-neske» (1898), som på sin tid väckte stor
uppståndelse. B. grundade 1894 tills, m. Thv.
Klaveness månadsskriften For Kirke og
Kultur men utträdde 1905 ur redaktionen. Han
tog dock fortfarande del i dryftandet av
dagens politiska och kyrkliga frågor. — 1919
utgavs »Kristendom og norskdom. Festskrift
til Christopher B.». A. G-w.
Bruun [brün], Constance, norsk
skådespelerska (1864—94). Var 1882—92 anställd
vid Kristiania teater, gifte sig 1892 med
sedermera statsrådet N. Ihlen. Bland B:s roller
märkas Hedda Gabler, Bolette i »Frun från
havet», Karen i »Det nya systemet» och
Svava i »En handske». B. var en intelligent,
själfull och nobel tolk av det moderna norska
dramats kvinnokaraktärer. G. K-g.
Bruun [brün], Lauri ds, dansk författare
(f. 1864), var 1887—96 anställd i Statistisk
bureau. Debuterade 1886 som novellist men
väckte uppmärksamhet först 1902 med
romanen »Krönen» (»Kronan», 1903), som följts
av bl. a. den historisk-romantiska »Alle
syn-deres konge» (om prins Otto av Danmark,
1903; »Alla syndares konung», 1904),
»Absa-lons saga» (2 bd, 1904—05), »Den evige» (4
bd, 1905—06), »Pan» (1906; sv. övers. 1908),
»Af Bygernes slægt» (1909), »Van Zantens
lykkelige tid» (1908; sv. övers. 1921 liksom
dess forts. »Solbröderna»), »Den glædelöse
enke» (1914), »Den ukendte gud» (1913),
»Under livets træ» (1917), »Oanda» (1919) och
»Tvillingerne» (1923). B. har fantasi och
be-rättarförmåga, sysslar gärna med psykologisk
analys och har i ett stort antal verk
behandlat samtida sociala och religiösa spörsmål.
Bruun [brün], Malthe Conrad, dansk
politisk författare och geograf (1775—1826).
Påverkades tidigt av franska revolutionens
idéer och begav sig femtonårig till
Köpenhamn som student med
föresatsen att vid P. A.
Heibergs sida deltaga
i agitationen för
frihet och reformer. Han
började i aug. 1794
utge veckobladet
Væk-keren, som förbjöds
efter tre nummer,
fortsatte med Patrioten
(april—maj 1795) och
Jerusalems skomagers
rejse til maanen (36
n:r 1795—96) med
skarpa angrepp på politiska och religiösa
förhållanden i Danmark och teatertidningen
Svada (1796), ett band »Poetiske forsög»
och »Aristokraternes catechismus», en vass
satir över adeln i parodisk form. Åtalad,
flydde han till Ven men fick i sept. 1797
återvända, sedan han i en »Ode ved
Berns-torffs död» givit den allmänna sorgen ett
vackert uttryck. Efter nya polemiska
skrifter mot den religiösa ofördragsamheten och
regeringens undertryckande av tryckfriheten
åtalades han ånyo, flydde i nov. 1797 först
till Ven och senare till Lund. Utvisad från
Sverige i mars 1799, for han till Paris, medan
han i Danmark dömdes till landsförvisning.
Han bosatte sig i Paris, där han kallade sig
M a 11 e - B r u n och snart som tidningsman
vart en ivrig anhängare först av kejsardömet,
sedan av bourbonerna. I Frankrike vann B.
ett berömt namn som geografisk författare
genom »Géographie mathématique, physique
et politique» (med Mentelle, 1803—07, 16 bd),
»Annales des voyages, de la géographie et de
1’histoire» (1808—15, 24 bd; ny samling 1819
—26, 30 bd) och främst genom sitt stora
livsverk »Précis de la géographie universelle»
(6 bd utg. av B. 1810—26, fullb. 1829 med
2 bd), nära ett halvt sekel den främsta
geografiska handboken, i vilken för första gången
geografiens naturvetenskapliga och
humanistiska sidor i lika mån tillgodoses, förvånande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
