Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bråspel - Bråte - Bråttensby och Landa - Bråvalla hed - Bråviken - Bräcka - Bräcka (med focken) - Bräckage - Bräcke (socken) - Bräcke (municipalsamhälle) - Bräckjärn el. Kofot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Bråte—Bräckjärn
118
Bild 2.
vecklade och dyrbara spelkonstruktioner
införts, bl. a. Harfields pumpspel. Detta
består av en spelställning (bild 2, a) av gjutjärn,
genom vilken går en grövre axel av smitt järn.
På de bordvarts om spelställningens
sidostycken utskjutande axeländarna sitta två nockar
(b) av gjutjärn. Innanför sidostyckena sitter
på vardera sidan i spelet en på axeln rörlig
ring (c), i vars kuggformiga fördjupningar
länkarna i ankarkättingen falla väl in.
Mid-skepps om nyssnämnda ring sitter en annan
ring (d) el. skiva, så inrättad, att, då ankaret
skall »lättas» (lyftas), den på axeln rörliga
kättingsringen kan medelst sistnämnda skiva
låsas eller tillkopplas på axeln. När kätting
skall »stickas» (utsläppas från fartyget),
från-kopplas kättingsringen på spelaxeln. På
spelaxeln sitta vidare de ringar el. hjul, varmed
axeln kringvrides. Jfr Beting. R. N.*
Bråte, benämning på de
förhuggningsbefäst-ningar, som särskilt under 1400- och
1500-talet voro mycket i bruk för att för fienden
stänga skogsvägar och pass.
Bråttensby och Landa, socken i mellersta
Västergötland, n. ö. från Alingsås; Kullings
härad, Älvsborgs län; 18,96 kvkm, därav
på Bråttensby 10,8, på Landa 5,97 och
av Hällestads församling 2,19 kvkm. 469 inv.
(1925). Ligger i utkanten av v. Svältorna.
611 har åker, 849 har skogs- och hagmark.
Ingår i Algutstorps, Kulling-Skövdes,
Tumbergs, Södra Härenes, Bråttensby och Landa
pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt.
Bråvalla hed, den plats, där enl. sagan det
märkliga slaget mellan danske konungen
Harald Hildetand och sveakonungen Sigurd Ring
utkämpades. De utförliga berättelserna om
detta slag i Saxos danska historia (omkr.
1200) och en isländsk saga från omkr. 1300
återgå på en norsk dikt från 1000-talet.
Meningarna ha varit ytterst delade om den
historiska bakgrunden för sagans såväl
huvuddrag som detaljer samt icke minst dess
geografiska begrepp (senaste uppfattningar
framlagda i en art. av B. Nerman i
Dagens Nyheter 24/a 1918). Bygdegeografiska
studier ha gjorts framför allt av A. Nordén,
senast i »Några bidrag till Bråvallaslagets
bygdegeografi» (1918), samt särdeles utförligt
av T. Hederström, »Fornsagor och
Eddakvä-den i geografisk belysning» (1917; postumt).
Det torde få anses fastslaget, att sagan om
Bråvalla slag, som antagligen utkämpats vid
700-talets mitt, vilar på historisk grund, även
om den i stor utsträckning är en diktens
produkt. Striden mellan svear och östgötar
torde vara grundmotivet. Möjligen är det
danska inslaget sekundärt. Bråvalla heds
förläggande till trakten av Norrköping torde
ock vara definitivt. Enligt Hederström
betecknar B rå v allen ängsvallen eller
slätten på båda sidor om Brå, som skulle varit
namnet på Motala ströms nedersta lopp
mellan Glan och Bråviken (jfr härmed
Fyrisvall = »slätten kring Fyris»). H. R-h.
Bråviken, betydande vik av Östersjön, som
åt v. tränger in i ö. Sverige till en längd av
45 km. I sin yttre del skiljer B.
Södermanland från Östergötland men ligger för övrigt
helt inom sistnämnda landskap. Den n.
stranden (Kolmården) är brant med stora djup
utanför (ända till omkr. 50 m), den s. jämn
och låg. I B:s innersta vik utmynnar Motala
ström, vid vars utlopp Norrköping ligger.
In-segling till B. från Östersjön sker vid Arkö
eller Hävringe, varest lots erhålles.
Bräcka. 1. B. kallas ofta på fackspråket en
fin spricka, som uppstått i ett stålföremål vid
härdningen av detta.
2. Vid Dannemora gruvor bruklig
benämning på en gröngrå eller mörkgrå
skarnbergart, så hård och seg, att vid borrning
i densamma bergborren ej sällan bräckes
eller kroknar. Den kallas malmbräcka,
om den är uppblandad med järnmalm och
i viss grad brytvärd, men g a 11 b r äc k a,
om den är fri från malm. B. utgöres
huvudsakligen av ett till den s. k. grüneritserien
hörande amfibolmineral, som är mycket rikt
på järn- och manganoxidul och fått namnet
dannemorit. N. Zn.
3. Växt, se Saxifraga.
Bräcka, t. ex. »bräcka med focken», föra
focken åt lovart, så att båten hastigt faller.
Bräckage [-ä’J] (av eng. break, bräcka, och
den romanska ändeisen -age), varors
förstörande genom sönderslagning eller krossande.
Bräcke, socken i s. ö. Jämtland, kring s.
Revsundssjön; Revsunds, Brunflo och Näs
tingslag, Jämtlands län; 613 kvkm, 2,754 inv.
(1925), därav 1,287 i Bräcke
municipalsam-hälle. Är ett höglänt, magert skogsområde
med ett par större dalgångar och når på
gränsen till Medelpad omkr. 560 m ö. h. 657
har åker, 49,381 har skogs- och hagmark.
Bildar med Nyhem ett pastorat i Härnösands
stift, Östersunds kontrakt.
Bräcke, municipalsamhälle i ovannämnda
socken, 7 mil s. ö. om Östersund; 307 har,
1,287 inv. (1925). Betydande järnvägsknut,
där järnvägen från Stockholm grenar sig till
Östersund och Trondhjem åt n. v. och till
Boden—Haparanda åt n. ö. Ångsåg och
snickerifabrik. Tax.-värde å fast egendom
1,274,100 kr. (1923), bevillningstaxerad
inkomst 1,310,780 kr. (1923). Tillhör B. församl.
Bräckjärn el. Kofot, verktyg, bestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
