Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bränning - Bränninge - Bränningssimning - Brännjärn - Brännkyrka - Brännmaterial - Brännmärkning - Brännoffer - Brännoljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Bränninge—Brännoljor
128
följande vågorna alltjämt upphinna de
föregående. De sålunda på varandra upptornade,
av skum överhöljda vattenmassorna kunna nå
en höjd av 30 m och därutöver, och den
styrka, med vilken de slå mot klipporna, är
utomordentlig. Även den klippa eller det
grund, som åstadkommer vågbrytningen,
kallas b. Jfr Sur f. (ö-g.)
2. Med. Se Kauterisation.
Bränninge, gods i n. ö. Södermanland, 7 km
s. om Södertälje, Tveta socken. 650 har, därav
155 har åker. Tax.-värde 390,000 kr. (1924).
Var från slutet av 1600-talet till 1800-talets
slut järnbruk. Nuv. ägare H. Hallström.
Bränningssimning, se S u r f i n g.
Brännjärn, se Kauterisation.
Brännkyrka kyrka.
Brännkyrka, den sydligaste och till arealen
största församlingen i Stockholm; 80,03 kvkm,
42,605 inv. (1925). B. utbreder sig s. om
Mälaren, Ärstaviken och Hammarbyleden och
förenas med det övriga Stockholm genom broar
vid Liljeholmen och Skanstull. Det
små-bergiga och till stor del skogklädda området
verkar landsbygd, insprängd med en mängd
småstäder, fabrikskomplex och villaområden
med många vackra partier, särskilt vid
mälarstränderna; flerstädes påträffas jämna, odlade
fält och dalar. Bland fabrikerna märkas:
Vin-och spritcentralens fabriker och Stockholms
yllefabrik på Reymersholm, vid och v. om
Liljeholmen järnvägens
vagnsreparationsverkstä-der, Stockholms vaddfabrik, Lövholmens
sågverk och varv, kolsyrefabrik, W. Beckers
färg- och tvålfabriker, Ekensbergs varv,
Vintervikens dynamitfabrik m. m. Av marken
upptagas omkr. 280 har av trädgårdar; 1,630
har åker och 4,600 har skogs- och hagmark.
På gränsen i s. ö. ligga sjöarna Drevviken och
Magelungen. En stor del av jorden har efter
hand inköpts av Stockholms stad, däribland
egendomarna Enskede, Årsta, Skrubba och
Skarpnäck. De mera tätt befolkade
samhällena äro i n. v. Liljeholmen, Gröndal,
Reymersholm, Blommensberg, Aspudden,
Tellus-borg och Midsommarkransen; längre åt v. och
s. v. ligga Fridhem och Mälarhöjden. Södra
stambanan med station vid Liljeholmen
fortsätter söderut genom B. förbi kyrkan till
stationssamhället Älvsjö, i vars närhet västerut
Stockholms stads sjukhem för sinnessjuka,
Långbro, är beläget; i ö. B. ligga Ärstadal,
örby, Enskede med stadens stora slakthus,
Herrängen och Södertörns villastad vid
Nynäsbanan i en vacker trakt mellan Magelungen
och Drevviken. B. inkorporerades i Stockholm
1 jan. 1913, bildar sedan 1 maj 1914 en egen
församling och omfattar 32 :a, 33 :e och 34 :e
rotarna (Enskede-, Liljeholms- och
Årstarotar-na). Kyrkan är medeltida men flera gånger
ombyggd efter upprepade eldsvådor.
Vid B. stod i juli 1518 en strid mellan
Kristian II :s trupper, som belägrade
Stockholm, och en svensk allmogehär under Sten
Sture d. y., vilken sökte undsätta huvudstaden.
Svenskarna vunno en dyrköpt seger, men
Kristian kunde likväl fortsätta belägringen
av Stockholm. I striden fördes det svenska
huvudbaneret av den unge Gustav Eriksson
(Vasa).
Brännmaterial benämnas ämnen, vilka
användas som bränslen (se d. o.).
Brännmärkning, straff, som består i att
ett märke inbrännes på förbrytarens kropp.
B. förekom redan hos forntidens romare och
fick under medeltiden vidsträckt användning.
Det var på en gång kroppsstraff och
skamstraff, och märket tjänade som
igenkännings-tecken, om den straffade ånyo begick brott.
I flera länder bibehöll sig b. långt in på
1800-talet. I Norge avskaffades det 1815, i
Danmark 1840. Även i Sverige har b. utövats och
upptas som tjuvnadsstraff i bjärköarätten.
Om ock ej i lag, förekom det i praxis långt
in i nyare tid. I brev 1611 förordnade Karl
IX, att en person, som förtalat överheten,
skulle brännmärkas och mista båda öronen.
I undantagsfall har detta straff ådömts även
under tiden närmast efter det 1734 års lag
trätt i kraft, t. ex. mot en utprånglare av
överkorsade banksedlar 1750. J. H-r.*
Brännoffer, ett hos judarna brukligt offer,
varvid offerdjuret — utom huden — helt och
hållet uppbrändes på altaret. I det äldre Israel
voro offren i regel förenade med offermåltider,
men efter hemkomsten från fångenskapen i
Babel undanträngdes offermåltiderna, och man
offrade framför allt b. Altaret kom därför
också att kallas brännoffersaltaret. S. H-r.
Brännoljor äro oljor och oljedestillat av
råpetroleum och med dem likartade produkter,
framställda genom torrdestillation av skiffrar,
stenkol, brunkol, torv eller ved, vilka oljor
användas som bränsle eller drivmedel i
motorer och som brännmaterial i eldstäder.
Genom destillation av råpetroleum avskiljas en
bensinfraktion till 150° C (se Bensin) och
en fotogenfraktion till 150° C—300° C (se
Petroleumindustri). Dessa användas
till motorbränslen i lättare motorer och för
andra ändamål. Till b. för tyngre motorer och för
eldningsändamål användas bensin- och
foto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
