Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubon - Bubonpest - Buccina el. Bucina - Buccinum - Buccleuch, titel - Bucco - Bucentoro - Bucer, Martin - Buceros - Buch, Leopold von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Bubon—Buch
160
Buccinablåsare.
Bubön, inflammation av lymfkörtlarna i
ljumsken (se S c h a n k e r).
Bubönpest, böldpest, se Pest.
Bu’ccina el. B ü c
i-n a, lat., antikt
blås-instrument, urspr. ett
herdehorn av rak,
konisk, spiralvriden
form, sedermera ett
militärblåsinstrument
av metall och i form
av ett spiralvridet rör,
böjt nästan i cirkel.
Bu’ccinum, se K o n
g-sn äck a.
Buccleuch [bøklö’],
skotsk earl- och
hertigtitel inom en från
1200-talet omtalad släkt
S c o 11, vars huvudman 1619 blev earl av B.
Anne Scott, grevinna av B., förmäldes 1665
med Karl II :s oäkta son James, som då fick
släktnamnet Scott och blev hertig av B. (han
hade nyss förut blivit hertig av Monmouth;
se d. o.). En ättling till dem ärvde 1810
även hertigtitel av Queensberry. Genom rika
giften ha släktens betydande
jordegendomar väsentligt ökats. Mest bekant av
släktens medlemmar är Walter Francis
Scott, 5 :e hertig av Buccleuch och 7:e
hertig av Queensberry (1806—84), som
var lordsigillbevarare i Peels andra ministär
1842—46, en kort tid 1846 lordpresident och
donerade 9 mill. kr. till hamnanläggningar
i Granton. Litt.: Sir W. Fraser, »The Scotts
of Buccleuch» (2 bd, 1878). V. S-g.
Bu’cco, en av maskerna i de atellanska
lustspelen, se A t e 11 a n e r.
Bucentoro [botfentå’rå] el. B u c e n t a u’r,
en veneziansk praktgalär, i vilken 1311—1787
dogen varje Kristi himmelsfärdsdag for ut på
Adriatiska havet och kastade en ring i
vågorna till tecken på Venezias förmälning med
havet, d. v. s. dess sjöherravälde.
Bücer, Martin, se B u t z g r.
Büceros, se Hornfåglar.
Buch [bo^], Leopold von, tysk geolog,
friherre (1774—1853). Studerade vid
bergsakademien i Freiberg under A. G. Werner
(se d. o.) och insöp dennes neptunistiska
åskådning. Men sedan
han lärt känna
vulkanerna i Italien och
(de utslocknade) i
Au-vergne, övergick han
till plutonisterna,
vilkas seger därmed blev
avgjord. B. kunde som
förmögen privatman
helt ägna sig åt sin
vetenskap och företog
talrikaforskningsresor
till olika delar av
Europa, däribland en
två
årig till Skandinavien (1806—08), skildrad i
»Reise nach Norwegen und Lappland» (1810),
vari han bl. a. fäste utlandets
uppmärksamhet på den »svenska vallens» höjning. Efter
Werners död gällde B. i Tyskland som
samtidens främste geolog och ägnade sig med
stor mångsidighet åt nästan alla geologiska
och paleontologiska frågor; bl. a. uppvisade
Bucentoro på väg till Lido, följd av galärer och gondoler. Målning av Francesco Guardi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
