Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buch, Leopold von - Buchan, Alexander - Buchan, John - Buchanan, Claudius - Buchanan, George (1506—82) - Buchanan, sir George (1854—1924)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Buchan—Buchanan, G.
162
han dolomiternas bergbildande roll. Till den
s. k. upplyftningsteorien till förklaring av
vulkankäglors uppkomst är B. fadern; även
bergskedjorna ansåg han upplyftade av plutoniska
krafter. För geologiens utveckling ha dessa nu
sedan länge övergivna läror dock spelat en
stor roll. B. utgav bl. a. en geologisk karta
över Tyskland i 42 blad (1826; flera uppl.).
Led. av sv. Vet.-akad. 1825. E. E.*
Buchan [ba’^on el. ba’ken], Alexander,
skotsk meteorolog (1829—1907). Studerade i
Edinburgh, blev lärare och 1860 skotska
meteorologiska sällskapets sekreterare. Bl. hans
arbeten må nämnas en banbrytande
avhandling om lufttryckets fördelning och de
förhärskande vindriktningarna på jordytan och
hans värdefulla meteorologiska kartsamling i
»Bartholomew’s physical atlas» (del III, 1899).
Hans »Handy book of meteorology» (1867; 2:a
uppl. 1868) är övers, till sv. (1874). I
Chal-lengerexpeditionens vetenskapliga
iakttagelser skrev han »Atmospheric circulation» och
»Oceanic circulation». 1883 grundade B.
bergs-observatoriet på Ben Nevis.
Buchan [ba’^en el. ba’ken], John, brittisk
författare (f. 1875). Var 1901—03
privatsekreterare åt lord Milner och är sedan 1906
fästad vid förlagsfirman Th. Nelson & sons.
Under världskriget tjänstgjorde han 1916—
17 i brittiska högkvarterets stab med
överstelöjtnants grad och var 1917—18 officiell
propagandaledare. Bland B:s talrika skrifter
må nämnas »The african colony» (1903), en
propagandafärgad »History of the war» (1915
ff.), »A history of the great war» (4 bd, 1921
—22), flera romaner och äventyrsböcker samt
biografier över Raleigh (1911), Montrose
(1913) och lord Minto (1924). V. S-g.
Buchanan [bjokä’nen], Claudius, skotsk
missionsfrämjare i Indien (1766—1815). Kom
1797 ut till Kalkutta som präst vid därv. eng.
koloni och var jämväl 1799—1807 föreståndare
för College of Fort William, ett nyupprättat
läroverk för orientaliska språkstudier och
bibelöversättning. Mest bekant är B. genom sina
religionshistoriska studieresor i s. och v.
Indien 1806—07 (därom en värdefull
beskrivning) och sin verksamhet efter hemkomsten
till England (1808) för reformering av
missionsarbetet i Indien.
Buchanan [bjokä’nen], George, skotsk
lärd (1506—82). Förvärvade i Paris en
grundlig humanistisk bildning, återkom till
Skottland 1536 men måste 1539 på grund av en
satir mot franciskanerna fly till England och
Frankrike, undervisade i 3 år i latin i en
skola i Bordeaux, där Montaigne var hans
lärjunge, samt förde därpå länge en
renässanslärds kringflackande liv. Han satt bl. a. en
tid i ett av inkvisitionens fängelser i Spanien,
enär han ätit kött i fastan. Först omkr. 1561
återvände han för beständigt till hemlandet.
B. tog nu som reformert rätt livlig del i
1560-talets skotska kyrkostrider. Hans religiösa
och politiska grundsatser kommo honom att
ansluta sig till regenten, earlen av Murray,
och han var 1568 sekreterare åt dennes
delegerade vid underhandlingarna om Maria
Stuarts öde. Därvid hade hans vittnesmål om
att de s. k.
kassettbreven voro skrivna med
drottningens egen hand
stor betydelse för
utgången (jfr Maria
S tu art). Troligen vid
denna tid (1569) skrev
B. en häftig och delvis
lögnaktig partiskrift
mot drottningens
vandel, »Detectio Mariæ
reginæ» (tr. 1571, på
skotska och franska
1572). Han var 1570—
78 i Stirling lärare för Marias son Jakob och
samtidigt sigillbevarare och medlem av
statsrådet. B. utgav 1579 »De jure regni apud
sco-tos», ett försvar för den konstitutionella
monarkien med starkt betonande av monarkens
plikter och ansvar. Boken kritiserades häftigt
från katolskt håll och sedermera av
restaurationstidens jurister, särskilt enär B. där
förklarat tyrannmord under vissa förhållanden
berättigat. Sina sista år ägnade B. åt historiska
forskningar. Hans »Rerum scoticarum
historia» (1582; 19 :e uppl. 1762, översatt till flera
språk) var länge den förnämsta källan för
utlänningars kunskap om skotsk historia; dess
samtidshistoriska partier röja skarp
iakttagelseförmåga och klar framställningskonst. B.
var även en av nyare tidens bästa latinska
skalder. Om hans karaktär ha intill senaste
tid de mest skiljaktiga omdömen fällts. Litt.:
Hume Brown, »G. B.» (1890). V. S-g.
Buchanan [bjokä’nen], sir George,
brittisk diplomat (1854—1924), son till sir
Andrew B. (1807—82), vilken under sin långa
diplomatbana, 1825—78, var sändebud bl. a.
i Berlin, Petersburg
och Wien. B. ingick på
diplomatbanan 1876,
var chargé d’affaires i
Darmstadt 1893—1900,
ambassadsekreterare i
Berlin 1901—03,
minister i Sofia 1904—08
och i Haag 1908—10.
Han var nov. 1910—
jan. 1918 ambassadör
i Petersburg och okt.
1919—nov. 1921
ambassadör i Rom. Som
brittisk ambassadör i Petersburg under
världskriget stödde B. Sazonov och den ivrigt
entente-vänliga borgerliga dumaoppositionen och sökte
t. o. m. genom personliga varnande
föreställningar (särskilt i en audiens 12 jan. 1917)
förmå tsaren till ett inrikespolitiskt
systemskifte, i hopp om att Ryssland därefter skulle
kunna mera energiskt fullfölja kriget.
Ryktena att B. haft del i förberedelserna till
I V. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
