Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buchanan, sir George (1854—1924) - Buchanan, James - Buchara - Buchari (Bochari, Bokhari), Abu Abdallah Muhammed el- - Buchariet - Bucharin, Nikolaj Ivanovitj - Bucher, Lothar - Buchheim, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Buchanan, J___Buchheim
164
marsrevolutionen 1917 äro grundlösa.
Bolsje-vikrevolutionen i nov. s. å. gjorde hans
ställning i Petersburg ohållbar. Sina
diplomatminnen har B. skildrat i »My mission to
Russia and other diplomatic memories» (2 bd,
1923). V. S-g.
Buchanan [bjokä’non], J a m e s, president i
Amerikas förenta stater (1791—1868). Var
född i Pennsylvania och tillhörde en
skotskirländsk släkt, blev 1812 praktiserande
advokat i Lancaster, ägnade
sig från 1820 helt åt
politiken och blev s. å.
led. av kongressens
representanthus. B.
tillhörde i kongressen
Andrew Jacksons
trognaste vänner, avslöt
som minister i
Petersburg (1831-33) det
första handelsfördraget
mellan Förenta
staterna och Ryssland (1832)
och blev 1834 senator
för Pennsylvania. I senaten tillhörde han
demokraternas ledande män, motsatte sig
unions-lagstiftning mot slaveriet men uppträdde mot
de mest fanatiska sydstatsmännen till försvar
för petitionsrätten. Påtänkt till
presidentkandidat 1844, drog han sig tillbaka för Polk,
blev 1845 dennes statssekreterare och ivrade
som sådan för vidgad tillämpning av
Monroe-doktrinen. B. drog sig 1849 för en tid
tillbaka till privatlivet, utnämndes 1853 till
minister i London och förfäktade där under
Krimkriget energiskt de neutralas rättigheter.
Hemkommen i april 1856, blev han s. å.
demokraternas presidentkandidat och besegrade
vid valen i nov. republikanen Frémont. B:s
ämbetstid (mars 1857—mars 1861) utmärktes
av slavfrågans skärpning till den konflikt,
som efter Lincolns val till president
utmynnade i inbördeskriget. Personligen relativt
moderat, gick B. ofta i sydstatsmännens
ledband och anklagades i nordstaterna bittert
för flat eftergivenhet mot unionens fiender
under de sista månaderna av sitt
presidentskap. Bl. a. förklarade han sig (i budskapet
av 5 dec. 1860) sakna laglig befogenhet att
ingripa mot utträde ur unionen. Under
inbördeskriget gav B. sitt stöd åt Lincoln i
kampen för unionens upprätthållande. Han
utgav 1866 försvarsskriften »Buchanan’s
administration». — Litt.: G. Ticknor Curtis, »Life
of James B.» (2 bd, 1883; apologetisk). V. S-g.
Buchära, se B o c h a r a.
Buchäri (Bochari, Bokhari), Abu
Abdallah Muhammed el -B.,
muhammedansk teolog (810—870). Född i Bochara,
var B. den förnämste av de sex stora
sunni-tiska traditionisterna. Hans a$-sa/iiå, som
omfattar över 7,000 traditioner om profeten,
sovrade efter den dåtida kritikens regler,
åtnjuter kanoniskt anseende och utgör jämte
koranen den viktigaste källan för
muham
medansk teologi och juridik (se Arabiska
litteraturen, sp. 1211—12). Den är utg. bl. a. av
Krehl, »Le recueil de traditions musulmanes
par ... al Bokhari» I—III (1862—68),
Juyn-boll, IV (1907—08), övers, av Margais,
»El-Bokhäri, Les traditions islamiques» I—IV (1903
—14; del V, index, ännu ej utg.). (P-L.)
Bucharlet, föråldrat namn på länderna
mellan Kaspiska havet och Tibet. Man skilde
mellan Stora B., som omfattade Bochara,
Chiva, Pamir, Ryska Turkestan m. m., och
Lilla B., som motsvarade östturkestan.
Bucha’rin, Nikolaj Ivanovitj, rysk
kommunist (f. 1879). Studerade i Moskva,
blev som revolutionär häktad 1911 och
deporterad till Nordryssland. En tid arbetade B.
i utlandet tills, m. Lenin, vistades under
världskriget en tid i Stockholm och därefter
i Amerika samt återvände till Ryssland i
april 1917. B. blev kort efter sin hemkomst
medlem av Petersburgs sovjet och efter den
bolsjevikiska novemberrevolutionen s. å. av
allryska centrala exekutivkommitténs
presidium. Han är en bland ledarna på vänstra
flygeln av ryska kommunistiska partiet, vars
centralkommitté han tillhör, liksom han även
är en av ledarna för tredje internationalen.
B. har särskilt sysslat med den
kommunistiska åskådningens propagering i skrift.
Till sv. är översatt »Världsrevolutionens
program» (1919). I. F.
Bucher [bo’-], Lothar, tysk tidningsman,
diplomat (1817—92). Väckte 1848
uppmärksamhet som publicist och invaldes i preussiska
nationalförsamlingen, där han tillhörde vänstra
centern, och sedan i andra kammaren. Efter
kammarupplösningen 1849 dömdes B. för
delaktighet i offentliggörandet av beslutet 15
nov. 1848 om skattevägran förlustig sina
ämbeten och till 15 månaders fängelse. Han
flydde undan straffet till London 1850 och
uppehöll sig där som korrespondent till
Na-tional-Zeitung. Till följd av amnestien
återvände B., som under inverkan av det politiska
livet i England frångått sin tidigare
revolutionära uppfattning, 1861 till Tyskland,
inkallades av Bismarck i preussiska
utrikesministeriet 1864, steg slutligen till verkligt
ge-heimelegationsråd 1876 och trädde 1886 i
dis-ponibilitet. B. har karakteriserats som
Bis-marcks högra hand och användes i viktiga
uppdrag, som krävde diskretion, bl. a. 1870 i
Spanien för att främja den hohenzollernska
tronkandidaturen samt i stor utsträckning
vid inspirering av tidningsartiklar. Vid
offentliga förhandlingar framträdde han egentligen
blott i Frankrike 1870—71 och på
Berlinkon-gressen 1878. Efter krisen 1890 var B.
ständig gäst hos Bismarck på Friedrichsruh och
torde en kort tid varit denne behjälplig vid
hans memoararbete. Biogr. av H. v. Poschinger
(1890—94) och Zaddach (1915). C. H. H.*
Buchheim [bo^håim], Rudolf, tysk
läkare, farmakolog (1820—79), med. dr i
Leipzig 1845. Kallades 1847 till prof, i farmako-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
