Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buckingham, George Villiers (1628—87) - Buckingham, Henry Stafford - Buckingham, Humphrey Stafford - Buckingham palace - Buckinghamshire el. Bucks - Buckland, William - Buckle, George Earle - Buckle, Henry Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Buckingham, H. S.—Buckle
170
clere, »George Villiers, second duke of B.»
(1903). V. S-g.
Buckingham [ba’kinem], Henry S t a
f-f o r d, 2:e hertig av, engelsk storman (1454
—83). Var sonson till Humphrey Stafford,
hertig av B. (se nedan), son till den vid S:t
Albans 1455 i strid mot huset York stupade
Humphrey Stafford och härstammade genom
sin mor, Margaret Beaufort, även på mödernet
från Edvard III. Av Edvard IV, som ville
fästa den högättade ynglingen vid huset York,
erkändes han 1465 som hertig av B. och
förmäldes 1466 med konungens svägerska
Catherine Woodville. Han var 1483 Rikard av
Gloucester behjälplig, då denne bemäktigade
sig den unge Edvard V:s person och själv
lät hylla sig som konung (Rikard. III).
Lönad härför med höga ämbeten och stora
för-läningar, vanns han dock s. å. över till
Lan-casterpartiet av biskop Morton och försökte
från Wales ett uppror mot Rikard. Det
undertrycktes lätt; själv råkade B. i Rikards våld
och avrättades (2 nov. s. å.). V. S-g.
Buckingham [ba’kinom], Humphrey
Stafford, 1 :e hertig av, engelsk storman
(1402—60). Var 5:e earl av Stafford (se d. o.)
och syssling till Henrik V, ansågs som en av
sin tids rikaste godsmagnater, upphöjdes
1444 av Henrik VI till hertig av B. och
bekämpade i dennes råd krigspolitiken mot
Frankrike. Han stod kungaparet nära,
bekämpade ätten Yorks tronföljdsplaner och
stupade under »rosornas krig» på huset
Lan-casters sida i ^slaget vid Northampton (10
juli 1460). V. S-g.
Buckingham palace [ba’kinem päTis],
kungligt residens i London (se d. o.).
Buckinghamshire [ba^inom/fije] el. Bucks,
grevskap i s. England med Thames som s.
gräns; 1,931 kvkm, 236,209 inv. (1921). B. är
ett jordbruksland; 87 % av B. äro uppodlade.
I Aylesburydalen betydande mejerihantering.
Huvudstad: Aylesbury (12,114 inv., 1921).
Buckland [ba’klond], William, engelsk
geolog (1784—1856). Blev 1819 prof, i geologi
i Oxford och 1845 domprost i Westminster.
B. sökte bringa naturvetenskapliga (ej minst
geologiska) fakta i överensstämmelse med
bibelns ord och den dåtida teologiens läror,
t. ex. i »Geologi och mineralogi, betraktade
med hänseende till den naturliga theologien»
(1836; 4:e uppl. 1868; sv. övers. 1845), som
ingår bland de s. k. Bridgewaterböckerna (se
B rid ge w a t er, F. H. E.). K. A. G.
Buckle [bakl], George Earle, engelsk
skriftställare (f. 1854). Var 1877—85 lärare
(»fellow») vid All souls college i Oxford och
1884—1912 huvudredaktör för Times. Han har
sedan fulländat den av W. F. Monypenny
påbörjade stora biografien »The life of
Benjamin Disraeli, earl of Beaconsfield», av vilken
han skrivit bd 3—6 (1914—20). V. S-g.
Buckle [bakl], Henry Thomas, engelsk
sociologisk författare (1821—62). Var son till
en rik köpman, företog efter faderns död
(1840) vidsträckta utrikesresor, blev radikal
fritänkare och beslöt helt ägna sig åt att
skriva en den mänskliga civilisationens
historia. Under långvariga,
överansträngande
studier förvärvade han en
omfattande men ojämn
beläsenhet och utgav
1857 första delen av sin
»History of
civilisation in England» (del
2 utkom 1861).
Nedbruten av sorg över sin
moders död (1859) och
uttröttad av
studiearbetet, sökte B.
rekreation på en österländsk
resa men ådrog sig i Jerusalem tyfus och dog
i Damaskus. Han hade egentligen blott
hunnit fullända den allmänna inledningen till
sitt stora arbete, men de båda utkomna
delarna väckte stort uppseende, en ny upplaga
under titeln »History of civilisation in
England, France, Spain and Scotland» utkom i
3 bd 1866 och översattes till många språk,
på sv. av O. Ålund (»Civilisationens historia
i England», 2 bd, 1872; ny uppl. 1882) med
uteslutande av den vidlyftiga
lärdomsappa-raten. B:s »Miscellaneous and posthumous
works» utgåvos 1872 av H. Taylor i 3 bd
(delvis på sv. s. å.; »Smärre uppsatser»).
B. ville på historien tillämpa en helt ny,
induktiv metod i hopp om att åt den
historiska utvecklingen kunna hävda samma
lagbundenhet som inom naturvetenskapen. Enligt
hans mening bestämmes civilisationens gång
främst av jordmån, klimat, livsmedel och
allmänna naturförhållanden. Moraliska
föreställningar anser han betydelselösa för
utvecklingen, som i stället helt bestämmes av
de intellektuella föreställningarna, särskilt
den mot allehanda »fördomar» stridande
skepticismen, som har att bekämpa
»skyddsan-dan» el. »protektionismen», d. v. s.
benägenheten att okritiskt bevara gamla seder och
institutioner. Med historiska exempel sökte
han bevisa och belysa dessa satser och
konstruerade lättvindigt fram sina allmänna
la-gar ur bristfälligt och ofta missuppfattat
statistiskt material, därvid förnekande
fri-hetsmomentets och individens betydelse i den
mänskliga utvecklingen. Till en tid vann han,
särskilt bland Manchesterliberalismens
anhängare, rykte att vara en
historieskrivningens Darwin, men bland kritiskt skolade
specialforskare lyckades han aldrig vinna an
seende som vetenskapsman. Numera äro hans
idéer föråldrade; deras betydelse ligger i den
eggelse de utövade till grundligare
sociologisk forskning. För 1870- och 1880-talets
radikala strömningar i många länder var B. en
av de främsta lärofäderna, ej minst i
Ryssland. I Sverige har han bl. a. starkt
påverkat Aug. Strindberg. Litt.: A. H. Huth, »Life
and writings of H. Th. B.» (1880). V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
