Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgarien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Bulgarien (Historia)
222
rumelien löpande delar, vilka fortfarande
be-funno sig i turkisk ägo. Mitt under de därav
framkallade förhandlingarna proklamerades
högtidligen i Trnovo 5 okt. 1908 B.
(inklusive östrumelien) som suveränt
konungarike, och furst Ferdinand antog
titeln »bulgarernas tsar». Genom
österrike-Ungerns samtidigt verkställda annexion av
Bosnien-Hercegovina kom B:s
självständig-hetsförklaring att utgöra blott en sida av
1908 års orientaliska kris. Denna löstes för
B:s del 1909 genom en rad överenskommelser
mellan de intresserade makterna. B:s fulla
självständighet erkändes 19 april av Turkiet
och sedan även av övriga makter.
De upprörande förhållandena i Makedonien
under den nya turkiska regimen samt
återverkningarna av Italiens angrepp mot
Turkiet 1911 (Tripoliskriget) gåvo styrka åt de
förut utopiska strävandena att närma de
inbördes rivaliserande kristna Balkanstaterna
till varandra. Efter i största hemlighet förda
förhandlingar, från B:s sida skötta av Gesjov
(ministerpresident 1911), åvägabragtes under
nödtorftig utjämning av motsatserna mellan
dem, grundad på Makedoniens uppdelning,
våren 1912 det mot Turkiet riktade
Balkan-förbundet. Ryssland, som var invigt i
förhandlingarna, befordrade energiskt
koalitionens bildande men sökte hejda kriget, vilket
emellertid utbröt i okt. 1912. Om dess
förlopp se Balkankrigen 1912 och
19 13. Genom preliminärfreden i London 30
maj 1913 avstod Turkiet åt de allierade hela
sitt europeiska område ända till
Enos—Midia-linjen. Då det gällde att dela bytet, brast
enigheten mellan segrarna. Serbien hade
genom centralmakternas ingripande berövats sin
tilltänkta vinst i Albanien, medan B:s andel
vuxit över beräkning (däri ingick även
Adriano-pel). Serbien krävde därför en allmän
revision av fördraget med B., medan detta
fast-höll vid dess ordalydelse. Sedan Gesjov i
juni 1913 efterträtts av tsankovisten Danev,
fick den av konung Ferdinand stödda
militärkretsen friare spelrum, och bulgarerna
började genom ett angrepp på serber och greker
utan krigsförklaring 29 juni 1913 Andra
Bal-kankriget. Om dess för B. katastrofala
förlopp se Balkankrigen 1912 och
19 13. B :s nederlag beseglades, då
Rumänien i juli 1913 började krig; även turkarna
följde exemplet. För B. återstod endast
att kapitulera, vilket skedde genom freden
i Bukarest (se d. o.) 10 aug. 1913; freden
med Turkiet slöts i Konstantinopel 29 sept.
Medan Serbien och Grekland sinsemellan
fingo dela nästan hela Makedonien, fick B.
av Första Balkankrigets vinster endast
behålla ett mindre område i s. v. samt en
sträcka vid Egeiska havet med hamnstaden
Dedeagats jämte en smal landremsa i s.
utan Adrianopel samt måste av sitt eget
område till Rumänien avstå södra Dobrudscha
till linjen Tutrakan—Balcic. De svikna
förhoppningarna på Ryssland hänvisade B.
till anslutning till Österrike-Ungern.
Kabinettet Radoslavov, som i juli 1913 efterträtt
Danevs regering, markerade denna svängning
i B:s politik, men dess parlamentariska
ställning var synnerligen svag.
Båda de stridande lägren i världskriget sökte
draga B. över på sin sida eller åtminstone
försäkra sig om dess neutralitet.
Entente-makterna bjödo landutvidgning inom
Turkiets område men också i stigande skala på
Greklands och deras egen bundsförvant
Serbiens bekostnad, medan centralmakterna
lockade med stora vinster från sistnämnda
land. Sommaren 1915 förmåddes Turkiet att
medge en gränsreglering, och i samband
därmed anslöt sig B. till centralmakterna.
Oppositionsledarna sökte förgäves hejda B:s
inträde i kriget, varvid Stamboliiski, ledaren
för »agrarerna», ett radikalt bondeparti,
uppträdde med sådan hänsynslöshet, att han
dömdes till livstidsfängelse för
majestätsförbrytelse. 12 okt. började krigsoperationerna mot
Serbien, varpå krigstillstånd inträdde även
med England, Frankrike, Italien och
Ryssland. Om B :s deltagande i kriget se R u m ä
n-ska krigsskådeplatsen och
Saloniki-fronten. Efter de lysande segrarna mot
serberna 1915 och rumänerna 1916 syntes
bulgarernas djärvaste nationella drömmar gå i
uppfyllelse; de behärskade Makedonien och
östra Serbien, Dobrudscha och även vissa
delar av det 1913 åt Grekland tilldelade
området (Kavala m. m.). Men det inre
tillståndet och förhållandet till bundsförvanterna
gåvo anledning till oro. Turkiet vann
centralmakternas understöd för en ny
gränsreglering, och i freden i Bukarest med
Rumänien 7 maj 1918 tilldelades blott södra
Dobrudscha Bulgarien, medan det norra
avstods till de förbundna under formen av ett
condominium. I juni s. å. dukade kabinettet
Radoslavov under för oppositionen och måste
lämna plats för Malinov. Medan eländet och
krigströttheten tillväxte i B., minskade det
hårt pressade Tyskland 1918 sitt finansiella
och militära understöd. Då i sept. s. å. den
bulgariska fronten i Makedonien genom
en-tentearméns offensiv blev uppriven, begärde
Malinov 25 sept. vapenstillestånd, och ett
sådant ingicks i Saloniki 29 sept. med
fullständig underkastelse under de allierades villkor.
En stark revolutionär jäsning med
bolsje-vikiska tendenser yppade sig inom landet,
och 4 okt. lämnade konung Ferdinand Sofia
efter att dagen förut ha abdikerat till
förmån för sin äldste son, konung Boris III.
Den dominerande politiska personligheten
blev Stamboliiski, vilken, sedan Malinov i
nov. avgått, 1919 övertog regeringen. Kriget
slöts för B:s del genom freden i Neuilly 27
nov. 1919, som icke blott lämnade B:s
nationella anspråk i Makedonien utan avseende
utan av dess eget område före kriget gav
Jugoslavien städerna Caribrod och Stru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
