Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burdett, sir Francis - Burdett-Coutts, Angela Georgina - Burdigala - Burdon-Sanderson, John - Burdus - Burdwan - Bure (mytologi) - Bure, släkter - Bure, Anders (Andreas Bureus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Burdett-Coutts—Bure, A.
255
1790-talet i Paris, deltog där i de
revolutionära klubbarnas möten, gifte sig därpå med
en dotter till den rike bankiren Thomas
Coutts och var från 1796, med ett kort
avbrott 1806—07, till sin död led. av
underhuset. B. gjorde sig där snart känd som
våldsam oppositionstalare, särskilt mot kriget
mot Frankrike och mot regeringsingrepp i
yttrandefriheten. Han var en av
parlaments-reformens tidigaste och mest
handlingskraftiga anhängare. När den omsider 1832
genomförts, ansåg B. sina flesta politiska syften
genomförda, närmade sig tories och övergick
formligen 1837 till dem. V. S-g.
Burdett-Coutts [bä’det-kö’ts], A n g e 1 a
Georgina, lady, engelsk filantrop (1814—
1906), dotter till sir Fr. Burdett (se d. o.).
Ärvde 1837 sin morfaders, bankiren Th.
Coutts’, stora förmögenhet mot villkor att
upptaga hans namn och ägnade sedan hela
sin långa levnad åt en storartad
välgören-hetsverksamhet. Bl. a. grundade hon tekniska
skolor, byggde arbetarbostäder och kyrkor,
upprättade asyler för vanvårdade barn och
frigivna brottslingar samt gav stora summor
till nödens lindrande i skilda länder. Hon
fick 1871 pärsvärdighet med titeln baronessa
Burdett-Coutts och behöll denna, då hon 1881
gifte sig med William Lehman
Ash-mead Bartlett (f. 1851), som i stället
till sitt släktnamn lade hennes. Han
organiserade hennes nödhjälp till sårade under
ryskturkiska kriget 1877—78 och till de av
missväxt drabbade trakterna på Irland 1879—80
och bistod henne sedan i många filantropiska
företag. Han var 1885—1918 konservativ led.
av underhuset. V. S-g.
BurdTgala, romarnas namn på Bordeaux.
Burdon-Sanderson [b5’dn-sä’ndosn], John,
engelsk fysiolog (1828—1905), sedan 1874
fy-siologie professor först i London, senare i
Oxford. B. utövade omfattande vetenskaplig
verksamhet inom den kliniska medicinens och
den allmänna patologiens område; senare
arbetade han inom den experimentella
fysiologien. R. T-dt.*
Burdus (Ity. perdus, pardus), framfusig;
tvärt, plötsligt.
Burdwan [eng. b5dcoä’n], stad i Bengalen,
Britt. Indien, 90 km n. v. om Kalkutta, omkr.
35,000 inv., i en av provinsens fruktbaraste
och tätast befolkade delar. Känd bl. a. för
sin hinduhelgedom Sjivoraja, bestående av
108 tempel i 2 koncentriska cirklar.
Bure, myt., se Nordisk mytologi.
Bure, svenska släkter med namn urspr. efter
gården Bure i Skellefteå socken. Anders
Jakobsson från Bure levde i början av 1500-talet
och hade dottern Anna, g. m. prosten i
Skellefteå Andreas Olavi. En deras dotter, g. m.
kyrkoherden Thomas Mathiæ i Åkerby,
Uppland, var moder till fornforskaren Johan B.
(se d. o.). Andreas’ yngre dotter Elisabeth
Buræa, g. m. Engelbrekt Laurentii, kyrkoherde
i Säbrå, Ångermanland, och slutligen i Luleå,
256
hade fyra söner, vilka även togo Burenamnet.
Av dessa blevo Anders, Jonas och Olof B.
(se d. o.) adlade B.; ättens sista gren utgick
1892. Engelbrekt Laurentiis brorson,
Sträng-näsbiskopen Jacobus Zebrozynthius
(se d. o.), synes en tid ha kallat sig Bureus.
Hans son Nils Bureus adlades 1654 med
namnet Burensköld (se d. o.; ätten
utgick 1882); en annan son Lars Bure (d.
1665) blev professor i historia i Uppsala samt
1660 riksantikvarie.
Bure, Anders (Andreas Bureus),
den svenska kartografiens fader (1571 14Is—
1646 4/2), son till Engelbrekt Laurentii och
Elisabeth Buræa (jfr släktöversikten); skrev
sig först Andreas Engelberti. Han
omtalas 1602 som tjänsteman i kansliet och
var från 1616 sekreterare där men
sysselsattes även med genealogiska, astronomiska och
kartografiska arbeten. Efter kunglig
befallning 1603 utarbetade B. en 1611 graverad
karta över Nordsverige (»Lapponiæ, Bothniæ,
Cajaniæque, Regni Sveciæ provinciarum
sep-tentrionalium nova delineatio», i liten folia,
reproducerad i Ymer 1901), enligt Klemming
vår första egentliga karta. Den finnes i
behåll i blott 2 ex. (ett i Kungl. bibi., ett å
Trolleholm). B. tjänstgjorde 1612—13 vid
fredsunderhandlingarna vid Ulvsbäck-Knäred
och överbragte 1614 fredsfördraget i avskrift
till England. 1616 fingo B., hans broder Jonas
och Axel Hansson fullmakt att ha
överinseende över tryckningen av bibeln, i vilken B:s
landkarta var ritad. Jämte två andra
kommissarier deltog han 1617—21 vid den viktiga
uppgång av gränsen mot Ryssland, som blev
en följd av Stolbovafreden. 1624 adlades han
jämte brodern Jonas. — B. utgav 1626 sin
stora karta över Sverige, Norge, Finland och
angränsande delar av Danmark, Tyskland,
östersjöprovinserna och Ryssland med titeln
»Orbis arctoi nova et accurata delineatio»
(graverad av V. S. Trauthman), till vilken
s. å. utgavs text, »Orbis arctoi imprimisque
Regni Sveciæ descriptio». Kartan innehåller
6 blad och är omkr. 160 cm bred och 150 cm
hög. Den är B:s största verk, betecknar ett
utomordentligt framsteg och är den första
någorlunda pålitliga kartan över
Skandinavien. Få ex. äro kända (ett hos
Generalstaben, ett hos Lantmäteristyrelsen, ett i
Kungl. bibi, och två i Uppsala
universitets-bibl.). Kartan tjänade till original för nästan
alla utländska 1600-talskartor över Sverige.
Instruktion utfärdades 4 april 1628 för B.
som »generalmatematicus»; det ålåg honom
att med hjälp av lantmätare avmäta vart
landskap, hålla jordrevning och göra
»landtavlor» över socknar och byarnas lägenheter
i åker, äng och skog m. m. B. skulle
därjämte avge förslag till bruksanläggningar,
lämna råd vid stadsanläggningar, uppgöra
kartor över städer, hamnar och inlopp o. s. v.
(hans befattning med lantmäteriet upphörde
antagl. 1633). — Jämte F. Scheiding, H. Fle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
