Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bureau des longitudes - Bureau international des poids et mesures, Internationella byrån för vikt och mått - Bureau of standards - Bureau Veritas - Burén, Axel Otto Gotthard - Buren, Martin van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Bureau des longitudes—Buren
260
Bureau des longitudes [byrå’ dä lä^it/d],
vetenskapligt samfund i Paris för åtskilliga
grenar av den astronomiska vetenskapen och
dess tillämpning i navigation och geodesi,
stiftat 1795. Det publicerar Connaissances
des temps, Annuaire du Bureau des
longitudes, Annales du Bureau des longitudes. S. A-f.
Bureau International des poids et mesures
[byrå’ äternasiånaT dä poa’ e mezy’r], I
n-ter nationella byrån för vikt och
mått, upprättad genom diplomatisk
överenskommelse 20 maj 1875, trädde i verksamhet
i Pavillon de Breteuil i Sèvres vid Paris 1
jan. 1876. B:s huvuduppgift är att
åstadkomma enhetlighet i det metriska mått- och
viktsystemet, framställa kopior av likare till de
stater, som anslutit sig till
meterkonventionen, och att jämföra dessa med likarna efter
vissa tidsmellanrum. — Därjämte utföres en
mängd vetenskapliga arbeten, vilka publiceras
i Travaux et mémoires du Bureau
International des poids et mesures. Jfr »La convention
du mètre et le Bureau International des poids
et mesures» (1902).
Bureau of standards [bjooråu’ ev stä’ndadz],
i Washington, grundad 1901, Förenta
staternas ämbetsverk för tillverkning, kontroll och
användning av likare för inom handel,
industri och vetenskap förekommande fysikaliska
storheter. Den sysslar dessutom med
vetenskapliga undersökningar även utan samband
med dessa likare och har utom en
fullständig kemisk och fysisk
materialprovnings-anstalt även speciallaboratorier med
anordningar, som tillåta försök i fabriksskala med
nya metoder. Den består av 9 avdelningar:
för elektricitet, för mål och vikt, för värme,
för optik, för kemi, för ingenjörsvetenskap,
för byggnads- och andra material samt för
metallurgi och för keramik. Karakteristiskt
är byråns intima samarbete med industrien.
Leveranser till regeringen ske genom B.
Årsbudget mer än l1/z mill. doll.; 800
anställda. B. R.
Bureau Vèritas [byrå’-], se V e r i t a s.
Burén, Axel Otto Gotthard,
operachef (1842—1923). B. avlade 1864
kameralexamen, blev 1874 kammarherre (hos
prinsessan Eugénie 1881—89) och tjänstgjorde i
hovförvaltningen 1876—90, varpå han övertog
förvaltningen av de kungl. enskilda fonderna.
Han var 1887—1903 ordf, för Filharmoniska
sällskapet i Stockholm. B. blev chef för Kungl.
operan 1892 (för Kungl. teatern 1898). Under
ett kritiskt skede lyckades B. bereda operan
en ekonomiskt hållbar ställning och utjämna
misshälligheter inom personalen. 1900 fick B.
överintendents titel. Från sin
teaterchefsbefattning avgick han 1907.
Buren, Martin van [vän-biö’rin],
president i Amerikas förenta stater (1782 5/i2—
1862 24/7). Bördig från staten New York och
praktiserande advokat 1803—28, tog han
tidigt synnerligen livlig del i dess politiska
strider, blev 1812 medlem av dess senat och
var 1815—19 generaladvokat (»attorney
general»). I staten New Yorks förvirrade
kotteripolitik införde B. genom sin stora
organisationsförmåga klarare partimotsatser och
uppövade samtidigt sin
politiska smidighet.
1821 sändes B. som
senator för New York
till kongressen,
återvaldes 1827, var jan.—
mars 1829 guvernör i
staten New York och
kallades därpå av
president J ackson till
statssekreterare. B.
hade de närmast
föregående åren verksamt
bidragit att organisera
det demokratiska parti, som under hans
ledning med Jacksons namn segrade vid
presidentvalet 1828. Det fördärvliga »spoilsystemet»
vid ämbetstillsättningar genomfördes nu,
visserligen emot B:s personliga böjelse men med
hans av opportunitetsskäl förestavade
samtycke. Som statssekreterare under Jackson
(1829—31) innehade han en premiärministers
inflytande. Hans planer att bli president vid
nästa val korsades genom samverkan mellan
sydstatsdemokraterna under Calhoun samt
whigledarna Clay och Webster, vilka
genomdrevo, att senaten vägrade bekräfta den
utnämning till amerikansk minister i London
han skaffat sig som ett trappsteg till
presidentposten. B. vann genom denna förföljelse
endast ökad popularitet och blev, då Jackson
förmåddes att emottaga återval som
president, 1832 med stor majoritet vald till
vicepresident. Som sådan förde han vid de
upprörda partistriderna under Jacksons andra
presidentskap med stor takt och skicklighet
ordet i senaten. 1836 valdes B. till president
och hade under sin ämbetstid (1837—41) att
möta den farliga kris, vartill den föregående
regimen oeh det allmänna
spekulationsrase-riet bragt unionens finanser (se Amerikas
förenta stater, sp. 821). Hans stora
bedrift därvidlag var inrättandet av
självständiga ränterier i de särskilda staterna,
varigenom unionsfinanserna frigjordes från det
fördärvliga sambandet med de lokala
bankerna. Vid presidentvalet 1840 besegrades B.,
som beskylldes för att vara »en nordens man
med söderns grundsatser» och till följd av
sitt aristokratiska sätt aldrig lyckats vinna
popularitet bland massorna. Han drog sig då
tillbaka till sin lantgård Lindenwald (nära
hans födelseort Kinderhook) och tillbragte där
sitt återstående liv som privatman. Dock
kunde han 1844 ha blivit demokraternas
presidentkandidat, om han velat gå med på
Texas’ annektering, och vid valet 1848 sökte
det nybildade »free-soil-partiet», vars syften
han livligt gillade, förgäves samla röster kring
hans namn. B. återvände, sedan 1850 års
kompromiss givit slavfrågan en skenbar lösning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
