Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burgunder - Burgunder (vin) - Burgundervätska - Burgundiska kanalen - Burgundiska kretsen - Burgundisk dräkt - Burgundisk lag - Burgundiskt kors - Burián (von Rajecz), Stephan - Buridan, Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Burgunder—Buridan
272
gjort b:s rike vida känt, och i de nordiska
Eddakvädena om Gjukungarna.
Återstoden av burgunderna flyttades av
Aetius till nuv. Savojen 443. Där grundade
de ett nytt rike, som slutligen omfattade hela
Saöne- och nedre Rhönedalen samt västra
Schweiz. Efter riksdelningar och blodiga
tronstrider förenades riket åter under G u n d
o-b a d (d. 516), bundsförvant till frankiske
konungen Klodvig. Om Gundobads arbete på
rättens område se Burgundisk lag. Hans
son och efterträdare Sigismund dödades
523 av Klodvigs söner, och sedan dessa vid
Autun 532 besegrat även hans broder
Godo-mar, förenades b:s rike med det frankiska.
B. bibehöllo sina lagar, ehuru deras land
utgjorde en del av det frankiska Neustrien.
Under upplösningen efter Klotar I:s död 561
omtalas stundom ett eget rike Burgund, till
namnet lydande under merovingerna; dess
gränser torde varit snävare än det första
burgundiska rikets. Litt.: Binding, »Das
burgundisch-romanische Königreich 443—532»
(1868); A. Jahn, »Die Geschichte der
Burgun-dionen» (2 bd, 1874); K. Stjerna, »Bidrag till
Bornholms befolkningshistoria under
järnåldern» (1905); R. Nordenstreng, »Europas
människoraser och folkslag» (1917; 3:e uppl.
1925). (B.H-d.)
Burgu’nder, se Bourgogneviner.
Burgundervätska, se Besprutning.
Burgundiska kanalen, se Canal de
Bour-gogne.
Burgundiska kretsen, en av det forna Tyska
rikets 10 kretsar, upprättades 1512 av
Maximilian I (se Burgund 9) och omfattade
n. v. delen av riket, nämligen Franche-Comté
oeh de 17 nederländska provinserna. Karl V
upphävde 1548 Tyska rikets överhöghet över
kretsen, men den ställdes under rikets skydd
och hade ett ombud vid tyska riksdagen.
Slutligen bestod kretsen blott av österrikiska
Nederländerna, som i freden i Lunéville 1801
avträddes till Frankrike och nu till största
delen ingå i konungariket Belgien.
Burgundisk dräkt, se Dräkt.
Burgundisk lag, namn på två gamla
kodi-fieringar av de burgundiska rättssedvänjorna.
Den ena, Lex Burgundionum och Lex
Gundo-bada (fr. Loi Gombette), är en samling under
konung Gundobads regering avfattade
burgundiska konungalagar, varav 89 kapitel
jämte konungens bekräftelse och två tillägg
finnas i behåll. Den andra, Lex romana
Burgundionum, är en för de i burgundernas rike
bosatta romarna avsedd handbok i romerska
rätten, troligen utarbetad under konung
Si-gismunds tid. Jfr Burgunder.
Burgundiskt kors, se Andreaskors.
Buriån (B. von Rajecz) [ra’jets], S t
e-p h a n, greve (till 1918 friherre),
österrikiskungersk statsman (1851—1922); av gammal
ungersk adelssläkt. Inträdde på
diplomatbanan och var bl. a. generalkonsul i Moskva 1886
—95 och minister i Aten 1897—1903. B. efter-
trädde 1903 von Källay som riksfinansminister
(till 1912) och var samtidigt högste chef för
förvaltningen i
Bosnien och Hercegovina.
Som sådan verkade
han för dessa
provinsers närmare
anslutning till riket i
för-valtningshänseende. I
jan. 1915 övertog B.,
som redan 1913 varit
ungersk hovminister,
efter Berchtold den
under världskriget
särskilt krävande sysslan
som ledare av
dubbel
monarkiens utrikespolitik. Hans främsta
uppgift blev att söka hindra Italiens och
Rumäniens inträde i kriget på ententens sida,
vilket misslyckades, ehuru betydande
territoriella eftergifter ställdes i utsikt.
Centralmakternas genom neutral förmedling gjorda
fredsbemödanden efter kejsar Frans Josefs död
1916 hade i B. en varm anhängare. Mitt
under diskussionen om de gjorda
hänvändelserna nödgades B. draga sig tillbaka (dec.
1916), vartill väsentligen bidrog den ungerska
oppositionen mot regeringens rumänska
politik. B. blev nu ånyo gemensam
österrikiskungersk finansminister (dec. 1916—april 1918).
För andra gången övertog han
utrikesministerportföljen (efter greve Czernin) april 1918
och behöll den till 24 okt. s. å., då han
efterträddes av Andråssy. Växande slitningar med
tyska riksledningen, särskilt om Polen, och
ett resultatlöst försök i sept. att få till stånd
en allmän konferens om samförståndsfred
kännetecknade denna hans sista ämbetstid. Hos
Wilson anhöll han 5 okt. om dennes
medverkan till stillestånd och fredsförhandlingar
på de 14 punkternas grund men fick ett
avvisande svar. — Ehuru besjälad av redbart
nit för Donaumonarkiens välgång, saknade B.
som politiker den fasthet och klarsynthet, som
skulle ha krävts under dessa för
österrike-Ungern så kritiska år. — B:s memoarer,
»Drei Jahre aus meiner Amtsführung im
Kriege», utgåvos 1923. A. N-k.
Buridan [byridä’], Jean, fransk filosof (d.
efter 1350), rektor vid universitetet i Paris
1327 och författare till en vida spridd
handbok i logik, »Compendium logicae» (tr. 1489).
Mest bekant är B. genom den av okänd
anledning med hans namn förknippade termen
Buridans åsna. Därmed åsyftas ett i
medeltida disputationer om viljans frihet ofta
nyttjat exempel: en hungrig åsna tänkes stå
mitt emellan två alldeles lika hötappar;
hennes vilja lockas då lika starkt åt båda hållen,
och hon skulle stå stilla och till sist dö av
hunger, om hon ej ägde en fri vilja, som
godtyckligt kunde välja den ena eller andra
hötappen. Tankegången spåras redan hos
Ari-stoteles, tillämpningen på en åsna har tillagts
av skolastikerna. S-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
