Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buschmän - Buschovius, Daniel - Buscovius (Buschovius, Buskovius), Daniel - Busembaum, Hermann - Busenfreund - Bush - Bushel - Bushido
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Buschovius—Bushido
302
nedstucket rör suga upp droppe efter droppe
ur fuktig mark (grundvatten). På vandring
nöja de sig med att sova på bara marken
eller i en buske, vars grenar de fläta ihop.
Efter denna enkla bostad ha de troligen också
fått sitt namn. Vid längre uppehåll på en
plats sätta de upp en halvcirkelformig
vindskärm av grenar (jfr bild vid art. Bostad).
Någon stamförfattning äga de ej utan leva i
horder, i vilka de äldre männen äro de
bestämmande, eller familjevis. Fordom lära de
dock haft stamhövdingar. Varje familj har
vanligen sitt jaktområde, som ej får överskridas.
Berömda äro b :s ristningar och målningar
(jaktscener m. m.) på klippväggar och i
grottor, vilka, liksom de paleolitiska grottbilderna
i n. Spanien och s. Frankrike, visa verkligt
konstnärlig uppfattning och den intima
kännedom om djuren, som endast jägarfolk äga.
Liknande finnas i Nilområdet, men om de stå
i samband med b:s kan ej med visshet sägas.
Flera andra kulturella likheter mellan s.
Afrika s. om Sambesi samt n. ö. Afrika finnas
dock, ss. de genomborrade stenarna för
gräv-käppar, kastkäppar, maskering vid
strutsjakt m. m. B. äro även musikaliskt begåvade,
och deras förnämsta musikinstrument, en enkel
båge, är kanske urtypen för alla
stränginstrument. Det för deras språk, ännu föga känt
men till sin byggnad möjligen liknande
sudan-språken, mest utmärkande äro smackljuden
(tungsmällar). De äga 7 sådana, medan
hot-tentotterna ha 4 och kaffrerna 2, troligen lån
från b:s språk. Deras religion är ännu föga
känd. De synas emellertid ha vaga
föreställningar om en sorts övergudomlighet, en
skapare (kangj- därjämte tro de på andra
mystiska väsen samt på en tillvaro efter detta.
Även deras djurdanser torde ha en
religiösmagisk bakgrund. Vårt etnografiska
riksmuseum äger samlingar från b., bl. a. hemförda
av A. Sparrman. — Litt.: Stow, »The native
races of S. Africa» (1905); Passarge, »Die
Buschmänner der Kalahari» (1907); Moszeik,
»Die Malereien der Buschmänner in
Süd-afrika» (1910). K. G. L.
Buschovius [-skö’-], Daniel, se Buscovius.
Buscövius (Buschovius, Buskovius),
Daniel, präst (1599—1677). Född i
Busk-åker, Stora Tuna
socken, Dalarna, blev B.
1631 prästvigd och
vart kaplan i
Älvdalen. När under kriget
med Danmark 1643—
45 den svenska
styrelsen ville företa ett
infall i Norge, förklarade
sig allmogen i Mora
beredd men begärde
till anförare B., som
lät övertala sig. Med
200 Morakarlar och
älvdalingar bröt han i mars 1644 upp mot
Särnadalen, som då tillhörde Norge. Kyrkbyn
kringrändes, och ställda i valet mellan strid
och underkastelse, sände Särnakarlarna med
B. ombud, som svuro tro- och huldhetsed åt
svenska kronan. B. belönades med donation
av 12 tunnor spannmål årligen, blev 1645
kaplan vid Stora Kopparberget och 1654
kyrkoherde i Kumla, Västerås stift. B. är
poetiskt behandlad av E. Fredin i diktcykeln
»Vår Daniel» (1888).
Busembåum [bö’z-], H e r m a n n, jesuitisk
moralteolog (1600—68), lärare i filosofi,
dogmatik och moral i Köln, senare rektor vid
jesuitkollegiet i Hildesheim och Münster.
Hans kasuistiska handbok »Medulla theologiæ
moralis» (1645) fick stor spridning. Efter
Damiens’ mordförsök 1757 mot Ludvig XV,
vilket lades jesuiterna till last, gjordes sak
mot boken, som påstods försvara tyrannmord,
och den storm förbereddes, vilken snart ledde
till jesuitordens upphävande. B. och hans
arbete synas dock ha blivit något för strängt
bedömda. M. Pf.
Busenfreund [bö’zenfrålnt], ty., hjärtevän;
i sv. betyder b. stallbroder.
Bush [boj] (eng., småskog, utmark), i de
engelska kolonierna i Sydafrika och
Australien term för busk- eller trädbevuxen
vildmark utanför det egentliga odlingsområdet.
Bushel [bojl], eng. »skäppa», engelskt
rymdmått för torra varor (= 4 pecks = 8 gallons
= Vs quarter). Den i Storbritannien, Irland,
Kanada, Kaplandet, Australien och de flesta
engelska kolonier gällande imperial-bushel
innehåller 36,368 1. Den i Amerikas förenta
stater gällande U. S. A. standard-bushel (även
kallad Winchester-b.) innehåller 35,239 1. 33
U. S. A.-bushels äro ung. = 32 imperial-bushels.
— För en del varor, särskilt spannmål, äro
i handeln inom vissa länder antagna
normalvikter, motsvarande vikten av en b:s innehåll,
varigenom b. i vissa fall angiver vikt. Sålunda
brukas i den engelska handeln bl. a. följ, vikter:
1 b. av eng. vete = 63 eng. skålpund (Ibs),
av utländskt vete = 62 Ibs, av råg el. majs
60 Ibs. I Förenta staterna användas lagligen
fastställda bushelvikter, något avvikande från
de engelska, t. ex. 1 b. av vete = 60 Ibs,
av råg = 56 Ibs. G. H-r.
Bu’shido, jap., »riddarens väg», en i sen
tid skapad term för den japanska
heders-kodex, som uppstod under feodalperioden
(1200-talet—1800-talets mitt) i kretsarna av
länsherrarna (daimyo) och deras med
personliga tillgivenhetsband vid dem fästa vasaller
(samurai). Ridderskapet bildade en sluten
kast med djupt föraxt för det lägre folket
och besjälades av denna ridderskapsmoral:
svärdet är krigarens heliga klenod, som aldrig
får fläckas av en låg handling och som aldrig
får dras annat än på blodigaste allvar.
Riddarens ord är heligt, kan aldrig brytas och
aldrig återkallas. Han måste välja döden
framför kapitulation. Han måste gå sin
utstakade väg rakt fram, utan hänsyn till
förtal, fattigdom eller umbäranden. Han får ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
