Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byglandsfjorden - Bygsel - Bühler, Johann Georg - Bükkbergen - Byklubba - By-laws - Byliner - Bylinje - Byloje - Bülow, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Bygsel—Bülow
346
stiansand i Ottraälvens flodområde; 37 kvkm.
N. därom den trånga Setesdalen.
Bygsel, en i Norge fordom allmänt bruklig
och ännu ej helt försvunnen form av
jord-lega. Företer vissa likheter med i svenska
landskapslagar förekommande form av samma
rättsförhållande och med »fæste» i dansk rätt.
Biihler, Johann Georg, tysk indolog
(1837—98). Studerade i Göttingen och
sedermera i Paris, London och Oxford; kom 1863
till Indien, där han först var prof, vid
Elphinstone College, Bombay, och sedermera
inspektör för undervisningsväsendet i n.
divisionen av presidentskapet Bombay. B., som
till 1880 kvarstannade i Indien, förskaffade
sig under denna tid en kännedom om allt vad
som rörde detta land i äldre och nyare tid,
vilken säkerligen aldrig av någon europeisk
forskare överträffats, och inlade evärdeliga
förtjänster om sanskritfilologien genom sina
enastående undersökningar av bibliotek och
samlingar, vilka bragte i dagen tusentals nya
sanskrithandskrifter. Efter 1880 beklädde B.
en professur i indisk filologi och arkeologi
i Wien. Hans arbeten röra sig inom snart
sagt alla områden av indologien; han
grundade i förening med en mängd forskare från
olika länder den stora encyklopedien
»Grund-riss der indo-arischen Philologie und
Alter-tumskunde» (1896 ff.), vari ingår en över
B. författad minnesteckning av Jolly (1899).
B. är utan tvekan den förnämste bland
hittills levande tyska indologer. J. Ch-r.
Bükkbergen, se Ungern.
Byklubba, se B y.
By-laws [båiTäz], eng., engelsk lagterm,
vanl. brukad om lokalt gällande stadgar,
utfärdade av någon lokal myndighet enligt
bemyndigande genom lag eller kungligt fribrev
eller i kraft av hävd. I det förstnämnda fallet
pläga de underställas någon bekräftande
myndighet, t. ex. ett regeringsdepartement, för
stadfästelse. Till b. höra t. ex. kommunala
myndigheters ordningsföreskrifter, ett
järnvägsbolags ordningsbestämmelser samt
ordningsregler vid universitet. Kraftlösa äro de
b., som strida mot allmän lag eller till sitt
innehåll äro uppenbart orimliga.
Byllner, ryska hjältesånger. Se Ryska
litteraturen.
Bylinje, se C y k 1 o n.
By’loje (ry., »det forna»), rysk historisk
tidskrift, uppsatt 1920 och planlagd som ett
slags revolutionsarkiv.
Bülow [ty. uttal: by’lå], mecklenburgsk ätt,
som redan under medeltiden vann vidsträckt
utbredning i länderna kring Östersjön och
varav olika grenar slagit sig ned, utom i
norra Tyskland (särskilt Braunschweig och
Hannover), även i Danmark, Sverige, Polen
och Ryssland. I Sverige nämnas i handlingar
från 1400-talet bl. a. Fikke Johansson
B. och hans syster Ermegard B., gift först
med Knut Bosson av Gripsläkten och sedan
med greve Hans av Eberstein. Denna ättgrens
mest kända medlem är Anna
Fikkesdot-t e r B. (d. 1519), abbedissa i Vadstena kloster
sedan 1501 och författarinna till en utförlig
och värdefull släktbok, »Chronicon
genealogi-cum» (tr. 1718 genom Peringskiölds försorg).
— I Danmark omtalas släkten redan på
1320-talet, och 1395 underskrevo Johan och
Hart vig B. förlikningen i Lindholm mellan
drottning Margareta och Albrekt av
Mecklenburg. På 1600-talet invandrade till Danmark
medlemmar av nästan alla släktens grenar;
de flesta anställdes i krigstjänst, några vid
hovet eller som diplomater. Som dansk adel
ha 6 olika ättgrenar naturaliserats, och
släkten B. uppges vara den talrikaste adelssläkten
i Danmark. Reimar Hans B. (omkr. 1660
—1712) utmärkte sig som rytteriöverste i
slaget vid Hälsingborg 1710 och stupade vid
Gadebusch. J o h a n B. (1751—1828) blev 1773
kammarjunkare hos kronprins Fredrik, var
mycket verksam vid förberedandet och
utförandet av regeringsförändringen 14 april
1784, då kronprinsen övertog styrelsen, och
var sedan dennes mentorsaktige rådgivare,
tills han 1793 föll i onåd. Han gjorde sig
senare känd genom frikostiga bidrag till
utgivande av vetenskapliga skrifter. Om
general Frants Christopher B. se nedan. Hans son
Carl Ernst Johan B. (1814—90) var
först militär, blev 1857 danskt sändebud vid
ett antal nordtyska hov samt var sändebud i
Wien 1862—63 och i London 1865—80. Om
general Frederik Rubeck Henrik B. se nedan.
Större delen av ätten stannade i Tyskland
och förgrenades där på många linjer. Till
huvudlinjen, Wedendorflinjen, hörde friherre
Heinrich von B. (1792—1846), som blev
diplomat med Wilhelm von Humboldt som
läromästare och 1820 gifte sig med dennes
dotter Gabriele. Han verkade ivrigt för tyska
tullföreningens tillkomst, var preussiskt
sändebud i London 1827—41, Preussens ombud
vid förbundsdagen i Frankfurt am Main 1841
—42 och utrikesminister 1842—45, dock utan
att som sådan mycket kunna påverka den
allmänna politiken. Om hans brorson Bernhard
Ernst von B. och dennes son rikskanslern
furst Bernhard von B. se nedan. Till en annan
linje (Plüskow) hörde generalen Friedrich
Wilhelm von B., greve von Dennewitz (se nedan),
och dennes bror friherre Adam Heinrich
von B. (1757—1807), en kort tid preussisk
officer, sedermera militärskriftställare. Hans
»Geist des neueren Kriegssystems» (1799) är
ett av den äldre militärlitteraturens mera
betydande verk; han behandlar däri
krigskonsten som en rent matematisk vetenskap
och inskärper nyttan av kringgående rörelser
och företag mot fiendens förbindelselinjer.
Ernst von Bülow-Cummerow (1775
—1851) var från 1802 godsägare i Pommern
och sökte i en mängd skrifter (1821—51)
hävda en politiskt och ekonomiskt
privilegierad ställning åt jordägarna, detta i opposition
både mot byråkratien och den moderna kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
