Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byström, Johan Niklas - Byström, Axel Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Byström, A. H.
372
Johan Niklas Byström. Målning av O. J. Södermark.
sedan var bofast till sin död, likväl med flera
årslånga besök i hemlandet. Hans stora
begåvning slog ut i full blom i statyetten
»Liggande baechantinna» (1812, marmor i
Uppsala universitets samlingar), en levande,
blod-full gestalt, som han knappast sedan
överträffade. Kvinnoskönheten förblev hans bästa
område, hans skicklighet i marmorbehandling
kom här till sin fulla rätt (»Venus med Amor»
i Sävstaholmssamlingen, den sovande »Juno
med Herkulesbarnet vid bröstet», ex. på
Stockholms slott, i Nationalmuseum o. s. v.). I hans
många senare verk är det djupare
naturstudiet ofta åsidosatt för en ganska summarisk
behandling, abstrakt ideell formgivning och
ytlig dekorativ effekt. Den behagliga genren
lämpade sig dock, egendomligt nog, bättre för
hans robusta och grovhuggna naturell än den
Liggande baechantinna. Skulptur i marmor av J. N. Byström.
manliga och heroiska. Han utförde i marmor
kolossala statyer över Karl XIV Johan
(Skokloster), Karl XIII (i Karlskrona), Karl X
Gustav (i Artillerimuseum), Karl XI
(Stockholms slott) — framställda i antika dräkter —,
Karl XII (Artillerimuseum), Gustav II Adolf
och Karl XIV Johan (rikssalen på slottet, de
tre sistnämnda i historiska dräkter), Linnés
staty (sittande, i Botaniska institutionen i
Uppsala) och Bellmans kolossalbyst på
Djurgården. Porträttbysten låg mindre väl för
hans i allmänhet ytliga uppfattning; bland
det bästa han utförde på detta område var
Tegnérs byst. Svaga och banala äro hans
kyrkliga verk (altargrupper i Linköpings
domkyrka). Lättheten att improvisera och
behandla marmorn förledde honom till
massfabrikation; han höll en stor verkstad i gång
i Rom, ägde ett marmorbrott i Carrara och
sysselsatte ett stort antal medhjälpare. Själv
var han storslaget anlagd, »levde som en
herre», köpte, sålde och byggde hus i Rom,
där han var en medelpunkt i den svenska
kolonien. I Stockholm, där han 1832 blev ord.
professor vid Konstakademien, utan att
någonsin tjänstgöra, byggde han ett hus invid
statybildhuggarbostället, vilket han även
innehade (nuv. Sergelgatan n:o 1, där
akademiens skulptur- och etsningsskolor f. n. äro
inrymda), samt 1839 ff. den ståtliga, i
italiensk stil hållna villa på Djurgården, B
y-ströms villa, som blev en av stadens för
sin tid märkliga byggnader (den äges nu av
prins Karl, förändrades och tillbyggdes 1905
ff.). Ett urval av B:s målningssamling
inköptes av staten efter hans död. B. är rikt
representerad på Nationalmuseum och i
Stockholms slott. G-g N.
Byström, Axel Herman, militär,
kartograf (f. 1858), brorson till O. F. B. B. Blev
officer 1879, major vid Generalstaben 1904,
överstelöjtnant där 1908, överste i armén 1914
och överste i Generalstabens reserv 1916, då
han avgick ur aktiv tjänst. B. var 1904—15
befälhavare vid Generalstabens topografiska
fältarbeten och blev 1904 sekreterare i
kommissionen för de allmänna kartarbetena. Han var
1884—1903 kartredaktör vid Generalstabens
litografiska anstalt, har varit dr Sven Hedins
medarbetare vid
redigeringen av de kartografiska
arbetena från dennes
upptäcktsresor 1894-1908samt
själv utgivit flera
skolkar-tor, kartor över Värmlands
län (4 blad, 1897) och
Norrbottens län (4 blad, 1904).
Till »Nordisk familjeboks
karta över Sverige» (1919)
fullbordade han redaktion
och ritning samt uppgjorde
terrängoriginalet. I
Nordisk familjeboks tredje
uppl. är han
kartredaktionens tekniske ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
