Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bäcken - Bäckenabscess - Bäckenben - Bäckenförträngning - Bäckenmått - Bäckevik - Bäckgröna - Bäckhammar - Bäcklund, Albert Viktor - Bäckman, Wilhelm Olof Anders - Bäckröding - Bäckseda - Bäckström, Helge Mattias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Bäckenabscess—Bäckström, H. M.
392
Bild 2. Kvinnligt bäcken.
samt i blygdbensfogen kan denna kanals
diameter något ökas. Jfr
Bäckenförträngning; se även Förlossning. Bvn. (T. R.)
3. Musikinstrument, se Cymbaler.
4. B. el. Bassäng (ty. Becken), urspr.
geografisk och morfologisk term för en
fördjupning i jordytan 7 har dock fått rätt stor
användning i geologien. Ett geologiskt
b. är ett begränsat område, där sedimentära
avlagringar någorlunda regelbundet stupa inåt
mot samma punkt i dess mitt, där sålunda
de yngsta bildningarna förefinnas. Ett dylikt
b. kan ha uppstått antingen genom att en
fördjupning i äldre bildningar utfyllts av
yngre sediment el. genom tektonisk inverkan
på en någorlunda regelbundet avlagrad serie
av sediment. Geologiska b. torde i många fall
vara delar av geosynklinaler (se d. o.).
Benämningen b. användes ofta med fördel för
att geografiskt sammanfatta geologiskt
sammanhörande bildningar, t. ex. Parisbäckenet,
Wienbäckenet etc. Geologiskt bör man skilja
ett kittelbrott (se d. o.) från ett b., även
om ett dylikt i många fall är ett m o
r-fologisktb. I fråga om fjordar och sjöar
talar man om b. el. d j u p b ä c k e n (den
djupaste delen) och trösklar (de grundare
partierna). K. A. G.
Bäckenabsce’ss, varsamling i bäckenet,
uppkommer vanl. hos kvinnor i samband med
inflammationer i underlivsorganen men kan
även förekomma hos båda könen genom
övergripande av sjukliga processer från
närliggande organ. Jfr K vi nnos jukdomar. E. L-g.
Bäckenben, se Bäcken 2.
Bäckenförträngning, ett inom
förlossningskonsten använt uttryck, varmed anges, att
den del av benbäckenet (se Bäcken 2), som
fostret under förlossningen drives igenom,
icke är tillräckligt vid för att låta ett
normalt stort foster med vanlig lätthet passera.
Svårare grader av b. kunna utgöra en fara
främst för fostret men även för modern
(genom flerfaldiga förlossningskomplikationer).
Orsakerna till b. äro flera, vanligast en i
barndomen genomgången svår rachitis (engelska
sjukan) eller medfödd litenhet hos bäckenet,
stundom under uppväxtåren ådragen
höftsjuka. Som ett uttryck för naturens förmåga
av självhjälp kan det förhållandet betraktas,
att förtidig börd och små foster äro vanligare
vid trånga bäcken än vid normala. För att
förlossningen skall bli lämpligt skött vid b.,
är det av vikt, att denna genom
undersökning av läkare upptäckes redan under
havandeskapet. Jfr Förlossning. Bvn.*
Bäckenmått tagas för att upptäcka
förekomsten av bäckenförträngning (se d. o.) och
dennas egenskaper.
Bäckevik, se Gravarne.
Bäckgröna, se Veronica.
Bäckhammar, cellulosa- och pappersfabrik
i s. ö. Värmland, 11 km. s. ö. från
Kristinehamn; Visnums socken, Värmlands län.
Tillverkning av kraftsealing, pås- och
omslagspapper. Aktiekap. 350,000 kr. Ägare:
Bäckhammars nya a.-b.
Bäcklund, Albert Viktor,
matematiker (1845—1922). Studerade i Lund, där han
blev e. o. professor i mekanik och matematisk
fysik 1878 och professor i fysik 1900. Under
sin första
verksamhetstid som
matematiker ägnade sig B. åt
den syntetiska
geometrien men fick sedan
vid läsandet av
norrmannen Sophus Lies [-transformationsteore-tiska-]
{+transformationsteore-
tiska+} arbeten en
impuls, som blev av
avgörande betydelse för
hans återstående
livsverk. Detta är av ett
bestämt värde främst
genom djupa och resultatrika undersökningar
inom de partiella differentialekvationernas
teori och av vissa allmänna geometriska
trans-formationer. Led. av Vet.-akad. 1888. Biogr.
av C. W. Oseen i Vet.-akad :s årsbok 1924,
där B. kallas »en av de mest betydande
matematiker Sverige hittills haft». T. B.
Bäckman, Wilhelm Olof Anders,
sagoförfattare (1824—1911), telegrafkommissarie i
Norrland. I H. C. Andersens stil skrev B. ett
stort antal sagor, »Sjöjungfruns sagor» (1850
—51; utvidgad uppl. 1892), »Vildblommor»
(1851), »Historier i skymningen» (1854) m. fl.
Bäckröding, se Laxfiskar.
Bäckseda, socken i mellersta Småland, strax
s. om Vetlanda; östra härad, Jönköpings län;
44,76 kvkm, 951 inv. (1925). Trakten är
höglänt och kuperad och når i ö. 315 m ö. h.
Inom B. en del industri. 781 har åker, 2,660
har skogs- och hagmark. Bildar med Näsby
ett pastorat i Växjö stift, östra härads kontr.
Bäckström, Helge Mattias, mineralog
och petrograf (f. 1865 6/io). Studerade 1884—
93 vid Stockholms högskola samt
universiteten i Uppsala, Heidelberg och Paris, blev
fil. dr i Heidelberg 1891, s. å. docent i
mineralogi och petrografi vid Stockholms
högskola, 1898 t. f. lärare och var 1908—14
professor där i samma ämnen. B. gjorde sig mycket
förtjänt om 10 :e internationella
geologkongressen i Stockholm 1910, vars skattmästare
han var. 1912—21 var B. socialdemokratisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
