Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böhmisch Brod - Böhmisches Mittelgebirge - Böhmisch Leipa - Böhm von Bawerk (von Böhm-Bawerk), Eugen - Böhtlingk, Otto von - Böja - Böjgen - Böjmuskler, Flexorer - Böjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Böhmisches Mittelgebirge—Böjning
426
Böhmen, 30 km ö. om Prag; 4,455 inv. (1921),
mest tjecker. Med taboriternas nederlag här
30 maj 1434 slutade husitkrigen.
Böhmisches Mittelgebirge, bergstrakt i n.
Böhmen, parallell med Erzgebirge, på ömse
sidor om Elbe från Haida till Bilin. Skarpt
profilerade, ofta sylvassa toppar (tertiära
vulkankratrar) omväxla med platåartade höjder;
djupa erosionsdalar. Relativ höjd omkr. 600
m, högsta punkt Milleschauer Donnersberg
(835 m). Sluttningarna äro skogklädda,
medan platåerna delvis uppodlats.
Böhmisch Leipa (tjeck. Öeskå Lipa), stad i
Böhmen, vid Polzens genombrottsdal genom
Mittelgebirge; 11,737 inv. (1921), mest tyskar.
Viktig järnvägsknut. Maskinverkstäder och
textilindustri.
Böhm von Ba’werk (von Böhm-Bawerk),
Eugen, österrik, nationalekonom (1851 12/a—
1914 28/8), prof, i Innsbruck 1881,ministerialråd
i finansdepartementet 1889 och 1895—1904 med
kortare avbrott
österrikisk finansminister,
därefter prof, i Wien.
B. har skrivit bl. a.
»Kapital und
Kapital-zins» (2 bd, 1884—89;
4:e uppl. 1921), »Zum
Abschluss des
Marx’-schen Systems» (i
»Festgaben für Karl
Knies», 1896) och
»Ei-nige strittige Fragen
der Kapitaltheorie»
(1900) samt dessutom
publicerat en mängd uppsatser i
facktidskrifter, bl. a. »Grundzüge der Theorie des
wirt-schaftlichen Güterwerthes» (i Jahrbücher für
Nationaloekonomie, 1886). »Gesammelte
Schrif-ten» utgåvos 1924. — B. intog måhända den
mest framstående ställningen inom den s. k.
österrikiska skolan (se Nationalekonomi),
till vilken uppslaget givits genom den av K.
Menger (se d. o.) m. fl. framställda läran om
nyttans eller bruksvärdets rent subjektiva och
därför föränderliga karaktär och
uppställandet av begreppet »gränsnytta» såsom norm för
bytesvärdet (se Värd e). Genom sin
grundliga och övertygande framställning av dessa
idéer har han mer än någon annan bidragit
att skaffa dem insteg inom den vetenskapliga
världen. Den av B. framlagda egna
kapitalteorien vilar helt och hållet på den enkla
grundtanken, att kapitalbildning och
produktiv användning eller utlåning av kapital äro
att uppfatta såsom ett byte mellan nutida och
framtida förnödenheter (se Kapital och
R ä n t a). I det hela måste B:s undersökningar
över kapitalräntan betraktas såsom ett av de
värdefullaste bidrag, som i nyare tid kommit
den teoretiska nationalekonomien till del. Jfr
A. Tirazian, »Zur Kritik der
Böhm-Bawerk-schen Kapitaltheorie» (1920). — B. blev 1910
led. av sv. Vet.-akad. K. W-ll. (K. Ä.)
Böhtlingk, Otto von, rysk-tysk
orienta
list (1815—1904), verksam vid ryska
vetenskapsakademien 1842—68, sedermera bosatt i
Jena och Leipzig. B., som huvudsakligen var
sanskritist men även sysselsatte sig med
andra asiatiska språk (t. ex. jakutiska), har
publicerat en mängd värdefulla arbeten, bland
vilka framför allt må nämnas det
tillsammans med Rud. v. Roth (se d. o.) utgivna
jätteverket »Sanskrit-Wörterbuch» (7 bd,
över 9,000 kvartsidor, 1855—75), vars av B.
ensam framställda sammandrag (7 bd, 1879—
89) innehåller många i den större upplagan
felande ord. H- A.*
Böja, socken i n. v. Västergötland, s. om
Mariestad och ö. om Kinnekulle; Vadsbo
härad, Skaraborgs län; 12,91 kvkm, 348 inv.
(1925). V. delen höglänt skogstrakt med sjön
Vristulven. 476 har åker, 524 har skogs- och
hagmark. Ingår i Bergs, Lerdala,
Timmersdala och B. pastorat av Skara stift, Billings
kontrakt.
Böjgen, no., »den böjde», jätte i ormhamn;
förekommer i Asbjörnsens saga om Peer Gynt
och Ibsens liknämnda skådespel.
Böjmuskler, Flexörer, de muskler, som
åstadkomma böjning i ledgångarna, d. v. s.
orsaka den rörelse, som minskar vinkeln
mellan de i lederna ingående benen.
Böjmusk-lerna (»bojarna») äro vanligen starkare än
sina antagonister, sträckmusklerna. Se A
n-t a g o n i s m 2.
Böjning. 1. Mek. Se Hållfasthet.
2. Ljusets b., se Diffraktion.
3. Språkv. Inom språkvetenskapen menas
med b. (f 1 e x i o n) bildandet av de olika
former, som tillsammans utgöra ett s. k.
para-digm, d. v. s. en grupp av ord, som uttrycka
var sin grammatiska kategori (se
d. o.) men äga samma speciella
betydelseinnehåll. Redogörelsen för dessa olika former
kallas böjningslära och är den ena
huvuddelen av formläran. — Paradigmet består
av minst två former, av vilka den ena kallas
grundform (eller oböjd form), den
(eller de) andra dennas böjningsform
(eller -former). Som grundform kan anses
den kortaste formen, t. ex. av substantiverna
den form, vilken står som uppslagsord i ett
lexikon (»nominativen»), och av verben
imperativen (vanligast infinitiven). Om alla
formerna visa huvudsaklig överensstämmelse
inbördes i fråga om ljuden, sägas de ha samma
stam, t. ex. gata, gatas, gator; åka, åkte,
åkande; lejon, lejoninna, och b. kallas e
n-stammig (homoklitisk,
homotema-t i s k). Om man åter inom samma paradigm
har två eller flera stammar, t. ex. jag, mig,
vi, oss, kallas b. flerstammig (h e t e r
o-klitisk, heterotematisk).
Böjningsformerna utgöras i de flesta fall av stam
jämte ändelse eller av stam jämte »hjälpord»,
t. ex. häst-ar, har döda-t. En sådan b. kallas
yttre, och de affix, som därvid nyttjas,
kallas böjningselement. En del
former bildas utan sådana tillägg men medelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
