Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böjning - Böjningsfärger, Böjningsgaller, Böjningsgitter, Böjningsspektrum - Böjükdere - Bökebergsslätt - Böketofta - Böklin, Per Johan - Böksholm - Bölapa - Bölcke, Oswald - Böld - Böldpest - Bölet - Böljeslagsmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Böjningsfärger—Böljeslagsmärken
428
inre förändring, t. ex. man: män; spring:
sprang; detta kallas inre b. Stundom
förekomma båda slagen i samma ord, t. ex.
moder: mödrar. Även böjningsformer kunna
böjas, d. v. s. att ett ord kan samtidigt uttrycka
flera grammatiska kategorier, t. ex. åk-ande-s,
mödrar-na-s, varvid (primär) stam jämte
böj-ningselement bildar en ny (sekundär) stam,
till vilken nya böjningselement fogas.
B. är i vårt språk av två väsentligt olika
slag, nämligen konjugation el.
verbalböjning, då paradigmet innehåller former
med finit (se d. o.) betydelse, och
deklination el. nominalböjning, då
paradigmet saknar sådana. Syntaktiskt indelas b. i
oberoende och beroende. Oberoende
är en b., som ej beror på satssammanhanget,
beroende den, som förorsakas av
sammanhanget med ett annat ord, det s. k.
huvudordet eller styrande ordet, till vilket
det böjda står som biord. I ordfogningen
»vilda hästar» är »häst-ar» oberoende, »vild-a»
är beroende b. Adjektivet är nämligen böjt,
emedan det står som bestämning till ett
substantiv i pluralis. Den beroende b. är av
två slag, dels r e k t i o n, då biordets b.
uttrycker något, som rör detta själv, t. ex.
kungens män, dels kongruens, då
biordets b. anger en beskaffenhet hos huvudordet,
t. ex. stora hus. — Med regelbunden b.
menas en sådan, som uppträder i ett
jämförelsevis stort antal fall, med
oregelbunden (sällsynt i andra än mycket ofta
använda ord) en sådan, som finns endast i ett
fåtal fall, t. ex. liten, bestämd form lilla (jfr
regelbundet sliten: slitna’). — Termerna stark
och svag böjning infördes av Grimm. Med
starka substantiv menade han dem, vilkas
stam urspr. slutat på vokal eller annan
konsonant än -n, med svaga dem, vilkas stam
slutat på -n, med starka verb sådana, som
bildade preteritum medelst inre böjning, med
svaga sådana, som bildade preteritum medelst
suffix. — Se A. Noreen, »Inledning till
modersmålets formlära» (2:a uppl. 1903). R-nB.
Böjningsfärger, Böjningsgaller,
Böjningsgit-ter, Böjningsspektrum, se Diffraktion.
Böjükdere’, villastad vid Bosporen, 2 mil
n. om Konstantinopel.
Bökebergsslätt, egendom i s. Skåne, vid
sjön Yddingen, 4 km n. om Svedala; Hyby
socken, Malmöhus län, under Skabersjö
fideikommiss. Dess vackra bokskog besökes under
sommaren av talrika lustresande, och där
pläga folkmöten av olika slag hållas.
Böketofta, egendom i n. v. Skåne, omkr. 2
mil n. ö. om Landskrona; Kågeröds socken,
Malmöhus län; 420 har, därav 207 har åker.
Tax.-värde 314,400 kr. (1922). Har till 1923
tillhört Knutstorps säteri och är nu (1925)
sönderstyckat.
Böklin, Per Johan, präst (1796—1867).
Blev 1832 rektor vid Kristianstads läroverk,
1840 kyrkoherde i Köpinge och Lyngsjö och
fick 1849 prosttitel. B. var litterärt
betydel
sefull som lärare och förtrogen åt Fredrika
Bremer (se d. o., sp. 1180).
Böksholm, egendom med sulfit- och
garv-extraktsfabrik i mellersta Småland, 33 km n.
om Växjö; Drevs socken, Kronobergs län.
1,450 har, därav 155 har åker. Fabriken
an-lades 1901. Äges av a.-b. Böksholms
sulfitfabrik, grundat 1914. Aktiekap. 1,500,000 kr.
Egendomens tax.-värde 422,500 kr. (1924).
Bölapa, se V r å 1 a p o r.
Bö’lcke, Oswald, se Boelcke.
Böld, karbunkel, en i eller tätt under huden
befintlig bulnad, innehållande »var», som i
huvudsak består av vita blodkroppar och
nekrotiserad (avdöd) vävnad, omgivna av en
membranliknande bildning. B. orsakas
vanligen av utifrån inträngande bakterier
(skav-ning av krage, träflisor el. dyl.) och har de
för inflammationer karakteristiska symtomen:
rodnad, hetta och värk. Ej sällan är
kroppstemperaturen stegrad. Ibland uppkommer b.
av sammanflytande »finnar», furunklar.
Behandlingen är operativ. E. L-g.
Böldpest, se Pest.
Bölet, mangangruvor nära Vättern i
Unde-näs socken, Skaraborgs län, 13 km n. om
Karlsborg, med radialstrålig manganit, delvis
även en pulverformig brunsten på
sprickgångar i granit och gnejs. Urban Hjärne
nämner 1687 och 1694 fynd av brunsten på
Tiveden vid Vättern (säkerligen avses just
B.). Malmen, som vid fyndorten kallades
»färgmalm», tyckes då ha använts bl. a. vid
Stockholms glasbruk. Genomsnittliga
malmfångsten var störst under brytningsperioden
1886—95 (omkr. 1,500 ton årligen).
Mineralogiskt intressant är B. särskilt genom
fynden av vanadinit och edingtonit
(se dessa ord). N. Zn.
Bölj eslagsmärken.
Böljeslagsmärken (ty. Wellenfurchen, eng.
ripple-marks), vågformigt löpande, nästan
parallella kammar och fåror, som bildas av
vattnet, då det i vågrörelse passerar över
havsbottnen och därvid virvlar upp det
översta skiktet av bottnens vattendränkta
sediment. Då vattnets rörelse avtager med
stigande havsdjup, utbildas b. bäst och tydligast
på grunt vatten, och icke minst på det
område, där tidvattnet gör sig gällande. — I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
