Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Börjeson, Johan (John) Laurentius Helenus - Börjesson, Agneta (Agnes) Fredrika - Börjesson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Börjesson, A. F____Börjesson, J.
438
mien 1858—65, var därefter verksam i Rom
1867—76 och i Paris till 1879, bosatte sig
sedan i Stockholm, där han 1877 vart led. av
akademien, 1882 vice och 1886 ord. professor.
1900 blev han fil.
hedersdoktor i Uppsala.
Till hans verk från
vistelsen utomlands
höra »Kägelspelaren»,
»Sjöjungfrur»,
»Psyke», »Hästtämjare»
(flera av dessa i
Göteborgs museum),
»Fiskargosse på Capri»,
»Yngling med
sköldpadda» (båda i
Nationalmuseum), »Fången
viking» (i brons på
Djurgården) samt den figurrika skissen till det
aldrig utförda Sten Sturemonumentet (1875; i
brons i Nationalmuseum). Under sin
Stockholms-tid ägnade sig B. huvudsakligen åt
monumentalskulptur och var en lång tid framåt Sveriges
snart sagt officielle statybildhuggare. Hans
första staty, Ludvig Holberg, utfördes för
Bergen (B. vann priset vid tävlan 1881). I
Sverige restes B:s statyer över Geijer, med
den vackra sockelfiguren »Tanken», i Uppsala
1888, i Stockholm Axel Oxenstierna på
Rid-darhusgården 1890, Scheele i Humlegården
1892, Nils Ericson invid Centralbangården
1893, i Malmö den med kraft karakteriserade
ryttarstatyn av Karl X Gustav 1896, i Karls-
»Kägelspelaren.» Staty i marmor 1871 av John
Börjeson.
krona Karl XI 1897, i Hälsingborg Magnus
Stenbock med sockelfigurer »getapågarna»
1901 samt i Göteborg Karl IX, ryttarstaty,
1904 och Jonas Alströmer 1905. Dessutom
John Ericssonsmonumentet i Stockholm (byst
och sockelfiguren »Arbetaren») 1901 och flera
byster: Oskar II och Gunnar Wennerberg
(båda i Nationalmuseum), Viktor Rydberg
(framför Djursholms läroverk samt i
Jönköping och Göteborg) m. fl. B. utförde vidare
statyn »Simmaren» (1885), uppställd i brons i
Saltsjöbaden och på Langelinie i Köpenhamn,
»Syskonen Astrup», grupp i marmor,
»Grubb-laren» (brons, Nationalmuseum), »Poesien»
och »Dramatiken», grupper på Dramatiska
teaterns fasad, m. fl. B :s sista arbete var en
skiss till ett omfattande nationalmonument;
det blev ofullbordat. Jfr bilder vid art.
Karlskrona och Malmö m. fl.
B:s alster på monumentalskulpturens
område utmärkas för djärvhet och kraft i ansatsen
och skärpa i den historiska karakteristiken.
Helhetsintrycket är givet med friskhet och
energi. Storvulna, grovhuggna, helstöpta
karaktärer lyckades honom bäst; han gav sig
sällan in på en mera invecklad individuell
karakteristik. Sitt bästa gav han i den med
myndig pondus formade Karl X
Gustavssta-tyn. över huvud införde han livlighet och
omväxling i våra offentliga monument. Flera
av hans genrefigurer och porträtt uppbäras av
en frisk och omedelbar realism. Den
härskande karaktären i B:s konst är robust
kraftkänsla, stark, äkta och rättframt uttryckt
livslust och livsglädje. — Se »Små
konstböcker», nr 8 med 60 bilder av B:s verk (1910).
Tre av B:s barn ha ägnat sig åt
konstverksamhet: Gunnar B. (f. 1877), målare,
har utfört porträtt, interiörer m. m.; Lena
B. (f. 1879), skulptris, har utfört småskulptur
och konstindustriella föremål; Börje B. (f.
1881), skulptör, har utfört Per Brahes byst i
Gränna (1911) och porträttbyster. G-g N.
Börjesson, Agneta (Agnes) Fredrika,
målarinna (1827—1900), dotter till skalden
Johan B. Lärjunge till Boklund, studerade
hon även i Paris och Düsseldorf och uppehöll
sig mest i Italien, där hon avled. Hon målade
med säkerhet och elegans konversations- och
kabinettsstycken, damer i historiska interiörer,
även genrescener. Representerad bl. a. i
Nationalmuseum och Göteborgs museer. G-gN.
Börjesson, Johan, skald (1790—1866).
Från gymnasiet i Göteborg sändes han till
Uppsala 1808, vart fil. mag. 1815, prästvigdes
1816 och kallades s. å. till adjunkt vid
Uppsala domkyrkoförsamling, utnämndes 1821
till hovpredikant, 1828 till kyrkoherde i
Veck-holm, 1840 till prost, 1844 till teol. dr och
vart 1859 led. av Svenska akademien. B. skrev
dikter i Atterboms »Poetisk kalender» och
recensioner i Svensk literatur-tidning. Hans
större dikt »Skapelsen» (1820) rönte ett omilt
mottagande, och först efter tjugusex år utgav
han ett nytt diktverk, sorgespelet »Erik den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
