Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caballero, Fernán (Cecilia Böhl von Faber) - Cabañas - Cabanel, Alexandre - Cabanis, Pierre Jean George - Cabaret - Cabarrus, François de - Cabat, Louis - Cabell, James Branch - Cabestaing, Guilhem de - Cabet, Étienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Caballero, F.—Cabet
456
Caballero [kaccaljä’rå], F e r n ä n,
pseudonym för spanska författarinnan Cecilia
Böhl von Faber (1796—1877), dotter till
en tysk köpman, gift 1816—17 med kapten
Pla-nells y Bardaji, 1822—
35 med markisen av
Arco Hermoso och 1837
—59 med konsul Ar rön
de Ayala. Under
hennes andra äktenskap
var hennes hem i
Sevilla en intellektuell
samlingsplats av rang.
Hennes första roman
var »La gaviota»
(Fiskmåsen), som skildrade
sydspanska scener och
genom att upptaga
folklivet till behandling införde en
betydelsefull nyhet i landets litteratur. Romaner som
»La familia de Alvareda», »Lady Virginia»
och »Clemencia» samt smärre berättelser
(»Cuadros de costumbres», »Una en otra»
m. fl.) ökade hennes popularitet.
Intresserande berätterska, företrädde hon en
nationell, konservativt katolsk tendens, som
alltmer tog väldet i hennes senare verk.
Hennes samlade arbeten utkommo 1860—61 i
13 bd. Ad. H-n.*
Cabanas [kaa>a’njas], hamn på n. kusten av
Kuba, 60 km v. om Habana, i ett betydande
tobaksdistrikt; omkr. 1,200 inv.
Cabanel [kabanä’l], Alexandre, fransk
målare (1823—89). Studerade i Paris och Rom,
blev lärare och sedermera direktör vid École
des beaux-arts, var under tredje kejsardömet
den officiellt erkända smakens främste
målsman och en av de dominerande konstnärerna
av den akademiska riktningen. Han var en
skicklig och förfinad målare, hans teckning
av kvinnokroppen kunde närma sig Ingres’,
penselföringen var len och utslipad,
färghållningen ljus och behaglig men ofta nog banal
och temperamentslös. Han målade kyrkliga,
romantiska och historiska ämnen, även
omfattande dekorativa verk, som »Floras triumf»
(plafond i Louvre) och »Ludvig den helige» i
Panthéon. Den mest kända av hans nakna
målningar är »Venus’ födelse»
(Luxembourg-museet). Han var även en eftersökt
porträttmålare. Stockholms nationalmuseum äger
porträttet av Christina Nilsson som Ofelia. G-gN.
Cabanis [kabani’s],
Pierre Jean
George, fransk läkare och
filosof (1757—1808),
professor i hälsolära
vid École centrale i
Paris. Under
direktori et medlem av »de
femhundras råd», vart
C. under Napoleon
senator. Som psykolog
var C. (huvudarbete:
»Rapports du physique
et du moral de 1’homme», 1802; samlade verk
1823—25) lärjunge till Condillac men gick
längre i materialistisk riktning än denne.
Cabaret [kabarä’], fr., se Kabaré.
Cabarrus [sp. kao>aro’s, fr. kabary’s],
Fran-C o i s de, greve, spansk finansman och
politiker av fransk härkomst(1752—1810). Blev som
direktör för den på hans förslag upprättade
statsbanken i Madrid 1790 häktad som
misstänkt för försnillning, satt ett par år i
fängelse men rehabiliterades 1794, blev greve och
nyttjades sedan i diplomatiska värv. 1808—
10 var han finansminister, först åt Ferdinand
VII, sedan åt Joseph Bonaparte. — Hans
dotter Therésa C. (1773—1835) var g. m.
konventsledamoten Tallien (se d. o.).
Cabat [kaba’], Louis, fransk
landskapsmålare (1812—93). Utbildade sig först genom
studium av holländskt 1600-talsmåleri men
övergick snart under intryck av Constable
till en intim landskapsskildring av helt
realistisk hållning. Han slog sig 1835 ned i
Fon-tainebleauskogen och kan både till motivval
och stil betraktas som grundläggare av
Bar-bizonskolan. En resa till Italien 1837
medförde en idealiserande tendens, som med tiden
förstörde friskheten och ursprungligheten i
hans stil; från och med 1860-talet stannade
hans produktion i akademiskt konventionella
former. C. var 1879—85 direktör för
Aca-démie de France i Rom. Jämte sina målningar
utförde han litografier och etsningar. H.W-n.
Cabell [kélbl], James Branch,
amerikansk författare (f. 1879). Efter att ha
gra-duerats i Richmond var han tidningsman och
har gjort genealogiska undersökningar. 1904
debuterade han som romanförfattare och har
sedan skrivit ett femtontal vittra verk. »The
rivet in Grandfather’s neck» (1915) är förlagd
till hans hembygd, Virginia. Flertalet av hans
berättelser tilldrar sig emellertid i ett slags
medeltidsland, Poitesme, där C. med en viss
avhängighet av Rabelais och Anatole France
med fantastisk, stundom ironisk och i sin
helhet vemodig fabulering skapat en hel liten
overklig värld av äventyr och sagor. Nämnas
må »Doumei» (1913), »The cream of the jest»
(1917), »Beyond life» (1919), »Jurgen» (s. å.),
som först förbjöds såsom sårande för
sedligheten, »The lineage of Lichfield» (1922) och
»The high place» (1923). Se C. Van Doren,
»J. B. C.» (1925). R-n B.
Cabestaing [kabästä’], G u i 1 h e m de,
pro-vensalsk trubadur (d. efter 1212). Blott få
av hans sånger ha bevarats, men dessa
tillhöra den äldre provensalska litteraturens
bästa. Enligt en ohistorisk sägen skulle C.
ha dödats av en svartsjuk äkta man, som
stekte hans hjärta och tvang sin hustru att
äta det, varpå hon i förtvivlan dödade sig.
Cabet [kabä’], É t i e n n e, fransk
kommunist (1788—1856). Efter julirevolutionen 1830
blev han generalprokurator på Korsika,
dömdes där 1834 till fängelse för en
tidningsartikel och flydde då till England, där han
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
