Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cailletet, Louis Paul - Cailletets pump - Cailliaud, Frédéric - Caillié el. Caillé, René - Cain, Auguste Nicolas - Cain, Georges - Cainberg, Erik - Caine, sir Thomas Henry Hall - Ça ira - Cairdkusten - Cairn el. Carn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Cailletets pump—Cairn
480
i Paris och övertog sedan ledningen av sin
faders järnverk. Där hade han rikligt
tillfälle att studera metallurgiska processer, över
vilka han offentliggjort flera avh. i Franska
vet.-akad :s »Comptes rendus». Det arbete,
varigenom C. skapade sig världsrykte, var
ägnat åt försök att genom användande av
högt tryck och låg temperatur överföra de
förut s. k. permanenta gaserna från gas- till
vätskeform. C. påvisade 1877, att sannolikt
ingen gas är »permanent». Senare utförde C.
mycket viktiga arbeten ang. gasers
förhållande såväl vid mycket höga som vid mycket
låga tryck. Jfr Cailletets pump. S. A-s.*
Cailletets pump [kajtä’s-], en av den
franske fysikern L. P. Cailletet (se d. o.)
konstruerad apparat, med vars tillhjälp man kan
studera kroppars förhållanden vid höga tryck.
Apparaten har använts, utom av Cailletet för
studiet av gasers kondensation, av en mängd
andra forskare för att utröna tryckets
inverkan på olika ämnen. H. W-tt.
Cailliaud [kajå’], Frédéric, fransk
resande (1787—1869). Gynnad av Mohammed
Ali, fortsatte C. 1815—22 det franska
utforskandet av Egypten, bereste Libyska öknen
och dess oaser samt blev den förste europé,
som sedan antikens dagar nådde fram till
Vita och Blå Nilens sammanflöde, där han
fann, att den föga kända Vita Nilen var
huvudflöden.
Caillié el. Caillé [kaje’], René, fransk
forskningsresande (1799—1838). Är berömd för
den mödosamma resa (mars 1827—sept. 1828),
från Sierra Leone upp till Tanger, varunder
han nådde Timbuktu och erövrade det av
geografiska sällskapet i Paris utsatta priset för
den, som kunde nå detta mål. C. utförde den
äventyrliga resan ensam, med knappa
hjälpmedel och under förklädnad. Hans
resedagbok utgavs av E. F. Jomard (3 bd, 1830). —
Litt.: Goepp och Cordier, »Les grands hommes
de France: voyageurs: René Caillé» (1885).
Cain [kaä’], A u g u s t e Nicolas, fransk
skulptör (1822—94). Var elev av Rude, fann
sitt eget område som djurskulptör, började
framställa smådjur i strid, övergick till fåglar:
»örn, som försvarar sitt byte»,
»Tuppfäktning», och därifrån till de stora rovdjuren:
»Tigerfamilj», »Tiger i strid med krokodil»,
»Lejon och lejoninna i strid med ett vildsvin»,
»Noshörning, anfallen av tigrar» m. fl. Flera
av dessa grupper, som ställa C. i jämbredd
med Barye, djurplastikens mästare, äro
uppställda i Paris, lejonen och vildsvinet även i
Köpenhamn. G-g N.
Cain [kaä’], Georges, fransk målare och
författare (1856—1919), son till skulptören A.
N. C. Målade historiska tilldragelser från
revolutionen och kejsardömet och utförde
illustrationer. Han blev konservator för de
historiska samlingarna i Musée Carnavalet och
utgav en följd förtjänstfulla studier om
byggnader i det gamla Paris och med dem
förknippade händelser: »Croquis du vieux Paris»
(1905), »Coins de Paris» (1905), »Promenades
dans Paris» (1906) m. fl. G-gN.
Cainberg, Erik, finländsk skulptör (1771
—1816). Studerade fr. o. m. 1790 under
Sergels ledning vid Konstakademien samt 1802
—09 i Rom. Arbetade sedan i Sergels ateljé
i Stockholm och utförde 1813—15 i Äbo
universitetshus en följd av sex gipsreliefer,
framställande scener ur Finlands kulturhistoria.
Dessa i och för sig klena konstverk ha
betydelse som de första arbeten av en finländsk
skulptör i nyare tid samt emedan där för
första gången ett motiv ur den finska myten
(»Väinämöinens sång») framställes i bild. C.
utförde också ett antal porträttmedaljonger.
— Se uppsatser av Hj. öhman och T.
Carpe-lan i Finsk Tidskrift 1905. H. W-n.
Caine [kéin], sir Thomas Henry Hall,
engelsk författare (f. 1853). Tillbragte en del
av sin barndom på ön Man, levde sedan som
arkitekt och tidningsman i Liverpool, begav sig
därpå till London på
uppmaning av Dante
Rossetti, hos vilken
han bodde till dennes
död 1882 (se C:s »My
story», 1908). 1885
utgav han sin första
roman, »The shadow of a
crime» (»Skuggan af
ett brott», 1898), följd
av en lång rad
romaner, som gjort honom
till en såväl i England
som utomlands mycket
läst förf, övers, till sv. äro hans flesta verk, bl. a.
»Hagars son» (1898), »Ett lifs historia» (1894),
»Röde Jason» (1899), »Manxmannen» (1898),
»En kristen» (1897), »Den eviga staden» (1901),
»Den förlorade sonen» (1904) och »Kvinnan
som du gaf mig» (1913). C. erhöll 1918
knight-värdighet (sir Hall C.). C. anlägger sina
berättelser med bredd och patos, tekniken är
ofta ganska enkel men verkningsfull.
Skildringarna från Man torde vara de litterärt
mest betydande och ha även etnografiskt
intresse. R-n B.
Qa ira [sa ira’], fr., »det skall gå», fransk
gatvisa från revolutionstiden. Omkvädet, som
gav visan dess namn, lydde under skräckväldet:
»Ah, ga ira, ga ira, ga ira. Les aristocrats ä
la lanterne» (Ja, det skall gå, skall gå, skall
gå! Till lyktstolpen med aristokraterna!).
Cairdkusten [käed-], antarktiskt land vid
Weddellhavet. Upptäckt av Shackleton 1915.
Cairn [kä’en] el. C a r n, keltiskt ord,
varmed i engelsk förhistorisk forskning förstås
ett stenröse (grav), ofta innehållande en
stenkista och vanligen härrörande från yngre
stenålder eller äldre bronsålder. En
särställning intaga de skotska s. k. horned cairns,
ett slags gånggrifter i fyrsidiga gravar, som
fått sitt namn av den i de fyra hörnen
horn-likt utskjutande stensättningen. — Ordet
användes stundom om stenröse i allmänhet,
sär
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
