Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cairn el. Carn - Cairnes, John Elliot - Cairns, Hugh Mc Calmont - Cairo - Cairoli, Benedetto - Caïssa - Caithness - Cajal - Cajamarca - Cajander, Aimo Kaarlo - Cajander, Paul (Paavo) Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Cairnes—Cajander
482
skilt om dylika, vilka vid arktiska
expeditioner brukas som upplagsplats. H. R-h.
Cairnes [kä’enos], John E 11 i o t, eng.
nationalekonom (1824—75), prof, i
nationalekonomi i Dublin 1856, i Galway 1859 och
i London 1866; tog avsked 1872. Hans
förnämsta arbete, »Some leading principles of
political economy newly expounded» (1874), är
en undersökning av vissa grundläggande
frågor i värdeläran, förhållandet mellan kapital
och arbete samt internationell handel. C. var
den siste store representanten i England för
den äldre s. k. klassiska (liberala)
nationalekonomiska skolan. Han utövar i vissa fall
skarp kritik mot sin lärofader Stuart Mill
och fördjupar den äldre åskådningen samt
står i bestämd motsats till nyare antiliberala
företeelser, t. ex. fackföreningarna och
pro-tektionismen.
Cairns [kä’enz], Hugh Mc Calmont,
earl C., engelsk jurist, politiker (1819—85).
Ägnade sig sedan 1845 med stor framgång
åt advokatyrket i London, invaldes som
konservativ i underhuset 1852, blev solicitor
general 1858 och fick s. å. knightvärdighet. Han
bekämpade ivrigt Gladstones valreformförslag
1866, tjänstgjorde en kort tid som attorney
general, utnämndes till lord justice of appeal,
upphöjdes 1867 till pär (baron Cairns) och var
febr.—dec. 1868 lordkansler i den ombildade
ministären Derby-Disraeli. C. ledde i
överhuset oppositionen mot den irländska
kyrko-billen. Under sin nya lordkanslerstid (i
Dis-raelis andra ministär 1874—80) inlade han
stor förtjänst om reformen av
rättegångsväsendet. C. blev earl 1878. T. H-r.*
Cairo. 1 [käTräu]. Egyptens huvudstad, se
Kairo. — 2 [kéVråu]. Stad i Illinois, U. S. A.,
vid Mississippis och Ohios sammanflöde; 15,203
inv. (1920). Järnvägs- och flodtrafikcentrum.
Cairoli [kairå’li], Benedetto, italiensk
politiker (1825—89). Född i Pavia, deltog C.
som student i 1848 års nationella rörelser i
Lombardiet och kämpade 1859—60 under
Gari-baldi. Invald 1860 i
italienska parlamentet,
blev han snart en av
vänsterns ledare. Mars
1878 blev han
konseljpresident och
utrikesminister. Trots sitt
modiga uppträdande
vid Passanantes
attentat mot konung
Um-berto 1878, då han
under försök att skydda
konungen själv svårt
sårades, måste C. avgå
dec. s. å. men blev ånyo konseljpresident och
utrikesminister juli 1879. Frankrikes för C.
oväntade ockupation av Tunisien 1881
framkallade en stark upphetsning i Italien, och
C. störtades åter maj s. å. Därefter
framträdde han föga inom politiken. C. var
allmänt aktad som en oegennyttig och patriotisk
man samt tapper deltagare i den nationella
frihetsstriden men saknade mera betydande
statsmannaegenskaper. Hans fyra bröder
stupade för Italiens frihet.
Cafssa, schackspelets gudinna.
Caithness [kéi’pnes], Skottlands
nordostligaste grevskap; 1,844 kvkm, 28,284 inv.
(1921). I det inre trädlösa högslätter, utmed
de klippiga kusterna små fisklägen.
Huvudstad Wick (8,115 inv.), på östkusten, med stort
sillfiske. — C. hörde från 900-talet till 1196
under nordiska jarlar.
Cajal [ka^aT], se Ramön y Cajal.
Cajamarca [ka^ama’rka], depart. i n. v.
Peru, mellan Andernas v. kedja och Maranon;
32,482 kvkm, 442,412 inv. (1896).
Boskapsskötsel och jordbruk. Järnväg till Stilla
havet. Huvudstad är Cajamarca, 2,860 m ö. h.,
omkr. 15,000 inv., med ruiner av ett
inkapalats. Här dödades inkakonungen Atahualpa
1533. I närheten heta källor, Bano de Inca.
Caja’nder, Aimo Kaarlo, finländsk
botanist och skogsman (f. 1879 4/i). Blev fil. lic.
och docent i botanik vid Helsingfors
universitet 1903, lärare i naturvetenskaper vid Evois’
for stinstitut 1904 och
var dess föreståndare
1907—08; C. är lärare
(från 1911 professor)
i skogsskötsel vid
universitetet från 1908,
då den högre
skogsun-dervisningen förlädes
dit, och blev därjämte
1918 t. f. samt 1921
ordinarie överdirektör
i forststyrelsen. C.
har ytterligare tagits
i anspråk för
många
handa uppdrag; bl. a. har han vid två olika
tillfällen, juni—nov. 1922 och jan.—maj 1924,
varit statsminister i expeditionsministärer.
— C. var lärjunge till Norrlin, och hans
verksamhet som botanist och skogsman har
stått i växtgeografiens tecken. Mest bekant
är han som upphovsman till den s. k.
skogs-typsläran, vilken, sedan C. vunnit sin
nuvarande ställning inom Finlands skogsväsen,
fått trycka sin prägel på dess skogsvetenskap
(se S k o g s t y p e r). C. har utgivit talrika
vetenskapliga publikationer (bl. a. Ȇber
Waldtypen», i Fennia, 22, 1905, och »Studien
über die Moore Finnlands», ibid., 35, 1913) och
en lärobok i skogsskötsel på finska (2 bd,
1916—17). L.-G. R-ll.
Caja’nder, Paul (Paavo) Emil,
finländsk skald och översättare (1846—1913).
Var lektor i finska språket vid Helsingfors
universitet 1890—1912 och blev fil.
hedersdoktor 1907. C:s egna dikter (samlade först
1914) trädde under hans livstid i skuggan för
hans banbrytande översättarverksamhet. Till
finska översatte han arbeten av Runeberg
(»Hanna», »Älgskyttarne» och delvis »Fänrik
Ståls sägner»), Topelius, Wecksell m. fl. C:s
IV. 16
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
