Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calamites - Calamoherpe - Calamostachys - Calamus - Calando - Calandra - Calandra, Edoardo - Calandrelli, Alexander - Calandrinia - Calanus - Calas, Jean - Calatafimi - Calatrava - Calatravaorden - Calcaria - Calceola - Calceolaria - Calceolaskiffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Calamoherpe—Calceolaskiffer
488
Bild 11. Palaeostachya
spec. Del av kotte i
längdsnitt. br högblad, sp
spo-rangiof orer, sm sporangier.
Förstorad.
Bild 10. Calamostachys
spec. Del av kotte.
Förstorad.
formerna (Archaeocalamites), vilka ha kottar,
bestående enbart av kransställda
sporangio-forer (sporangiebärare), liknande dem hos
Equisetum (bild 9). Alla andra kända typer
hade jämte sporangioforerna kransar av
sterila högblad. Hos Calamostachys växla kransar
av högblad och sporangioforer med varandra
med regelbundna mellanrum (bild 10); hos
Palaeostachya sitta sporangioforerna i vecken
av högbladen (bild 11). Hos en del former voro
sporerna alla av ett slag, liksom hos Equisetum,
andra voro heterospora. Megasporerna ha
endast omkring tre gånger så stor diameter
som mikrosporerna. Någon motsvarighet till
de bandlika bihang (elaterer), som underlätta
sporernas spridning hos nutida
Equisetum-arter, har ej påvisats hos calamiterna.
Calamiterna äro med säkerhet kända blott
från perioderna devon, karbon (stenkoistiden)
och perm och anses i allmänhet ha dött ut med
slutet av den paleozoiska tiden. Under den
efterföljande mesozoiska eran förekommo
emellertid stora fräkenväxter, som synas förbinda
calamiterna med det nutida släktet. Th. H-e.
Calamohe’rpe, seKärrsångarsläktet.
Calamosta’chys, se Calamites.
CaTamus, se Rotting.
Cala’ndo (it., av cala’re, sjunka), mus.,
avtagande i tonstyrka och hastighet.
Cala’ndra, se Kornvivel.
Cala’ndra, E d o a r d o, italiensk författare
(1852—1911). Skrev berättelser och romaner
med finkänslig människoskildring (»Vecchio
Piemonte», 1895, »A guerra aperta», 1906,
»Juliette», 1909, m. fl.).
Calandrelli, Alexander, tysk skulptör
(1834—1903). Son till en italiensk
stenskä-rare, utförde C. monumentala verk, Fredrik
Vilhelm IV :s ryttarstaty framför
national-galleriet i Berlin, Cornelius’ staty utanför
Altes Museum m. fl. G-g N.
Calandrinia, se Portulacaceae.
Ord, som saknas under
Cälanus, se Klyvfotingar.
Calas [kala’s], Jean, franskt offer för
justitiemord (1698—1762). Född protestant, var
C. köpman i Toulouse. 13 okt. 1761 fanns en
hans son hängande död i ett varumagasin. Då
denne uppgavs ha tänkt övergå till
katolicismen, begagnade sig det fanatiska katolska
prästerskapet härav och beskyllde fadern att
av religiösa motiv ha mördat sin son. Hela
familjen fängslades, och C., som ihärdigt
bedyrade sin oskuld, dömdes av parlamentet i
Toulouse att rådbråkas till döds, vilket
verkställdes 9 mars 1762. C:s egendom
konfiskerades. Voltaire antog sig inom kort denna
sak och bragte processen till allmän
kännedom genom skriften »Sur la tolérance ä cause
de la mort de J. C.» En revision företogs,
C. och hans familj förklarades oskyldiga av
parlamentet i Paris, varefter den
konfiskerade egendomen återställdes och familjen
erhöll 30,000 louisdorer i gåva av Ludvig XV.
— Litt.: Raoul Allier, »Voltaire et C.» (1898);
O. Levertin, »Fransk litteraturhistoria», III
(1916). Teorien om C:s brottslighet vidhålles
ännu av Henri Robert i »Les grands procès
de 1’histoire» (1923—24).
CalatafTmi, stad i ital. prov. Trapani,
Sicilien, 50 km s. v. om Palermo; 10,487 inv.
(1921). I närheten ruiner av Segesta (se d. o.).
Vid C. vann Garibaldi 15 maj 1860 sin första
seger över neapolitanerna på »de tusens tåg».
Calatra’va, fordom fast slott i sp. prov.
Ciudad real (Nya Kastilien), vid Guadiana.
Där stiftades Calatravaorden (se d. o.).
Calaträvaorden, spansk riddarorden.
Instiftades 1158 av abboten Raimond från
cister-ciensklostret Fitero till försvar för den
kasti-lianska borgen Calatrava mot morerna. 1164
erhöll orden påvens stadfästelse och egen
stormästare men fick senare abboten i
cister-ciensklostret Morimond i Burgund till
inspektor. 1197—1212 innehade morerna Calatrava,
då riddarna vistades på borgen Salvatierra,
varför orden även kallades
Salvatierra-orden. Till belöning för sin kamp mot
morerna fick orden stora jordegendomar och
intog mot slutet av medeltiden en betydande
maktställning, men genom morernas
fördrivande förlorade den sin ursprungliga uppgift.
Från 1523 har stormästarskapet varit förenat
med spanska kronan, och orden har förlorat
sin världsliga betydelse och medlemskapet
nästan förvandlats till en ordensutmärkelse.
Calcäria, lat., kalk, kalciumoxid. — C.
chloräta, klorkalk. — C. solüta, kalkvatten.
— C. u’sta, bränd kalk.
Calce’ola (av lat. calce’olus, liten sko),
korallsläkte från devonperioden, tillhörande
Te-tracoralla, särskilt karakteriserat genom sitt
»lock», ope’rculum, en hos koraller mycket
sällsynt organisationsform. C. sandalina
förekommer i calceolaskiffern, mellersta devon i
v. Europa. K. A. G.
Calceoläria, se Toffelblomma.
Calce’olaskiffer, se C a 1 c eo 1 a.
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
