Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Campoamór (y Campoosorio), Ramón de - Campobasso el. Molise - Campobello di Mazzara - Campodea, Campodeidae - Campo Formio (Campoformido) - Campomanes, Pedro Rodriguez - Camponotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Campobasso—Camponotus
538
rens och juristens bana, tills han slutligen
valde skaldens och politikerns. Som politiker var
han avgjort konservativ. Med pennan
bekämpade han demokratien, i synnerhet Castelar,
men som deputerad iakttog han en envis
tystnad i parlamentet. C. var en tid
civilguvernör i Alicante och Valencia och blev slutligen
statsråd. Spanska akademien kallade honom
1861 till ledamot, och från denna tid lämnade
han alltmera politiken för skaldekonsten.
Inom sitt eget land ansågs C. såsom sitt
århundrades störste skald, och hans rykte gick
över Pyrenéerna. Men redan ett år efter C:s
död började lovprisandet något reduceras, och
röster höjdes mot det överdrivna beröm, som
kom C. till del under hela hans liv. C. skall
emellertid alltid erkännas såsom en originell
tänkare, en sällsynt stilist på vers och prosa
och en genial konstnär, som icke följde de
upptrampade vägarna. — I opposition mot
den enväldigt härskande romantiken utgav C
sin första diktsamling, »Poesias» (1840), som
visade klassiska förebilder. Första exemplet
på hans originalitet är »Fåbulas» (1842). S. å.
utkom »Ayes del alma», sonetter och
madriga-ler, politiska, filosofiska och erotiska dikter.
Sitt största rykte som skald vann C. genom
vackra små dikter, som han kallade »Doloras»,
av vilka den första publicerades i en tidning
1845. Såväl namnet som själva diktformen
anses skapade av C. Om också förebilder icke
saknas hos Heine, Byron m. fl., så har dock
C. tryckt sin personliga prägel på sina
»Doloras», vilka äro beundransvärda
miniatyrmålningar, framställande sedelärande fabler och
melankolisk-humoristiska, skeptisk-mystiska
fantasier över livet. Formen är icke alltid
oklanderlig. C. föredrog själv med
ackompanjemang av piano dessa »Doloras» inför
blomman av Madrids intelligenta och eleganta
damvärld. I bokform utkommo de 1846. Sin
politiska trosbekännelse framlade C. 1845 med
»Historia de las cortes reformadores», där han
visade sig som avgjord
anhängare av den bourbonska dynastien,
och 1846 utkom »Filosofia de los
leyes» med en rikedom av idéer
och originella tankar. »Pequenos
poemas» (1876) skilja sig föga
från »Doloras» annat än till
formen. I samlingen »Cantares»,
133 filosofisk-moraliska och
erotiska sånger, upptog C. den
spanska folklyrikens former: copla,
seguidilla etc., men den folkliga
naiviteten saknas. C. utgav en
massa andra arbeten, även
dramatiska. Dessa senare, alla på
vers, mottogos på sin tid med
stort bifall av publiken men
utmärka sig mera för lyriska än
dramatiska förtjänster. Dikter
av C. i sv. övers, förekomma i de
av G. Björkman utgivna
»Moderskänslan» (1892) och
»Gen
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
ljud från Hesperien» (1892 ff.) samt i
»Främmande dikter» (1900) av K. A.
Hagberg. Ad. H-n.*
Campoba’sso el. M o 1 i s e, sydligaste prov,
i ital. landskapet Abruzzi e Molise (se d. o.);
4,383 kvkm, 340,909 inv. (1921). Omfattar
Apenninerna (Campobassoplatån) från
adriatiska kustremsan till Montagna del Matese.
Huvudstad Campobasso, i provinsens inre
del, 730 m ö. h.; 16,330 inv.; känt knivsmide.
Campobe’llo di Mazza’ra, stad på v. Sicilien,
prov. Trapani; omkr. 8,800 inv. Betydande
stenbrott från antiken, där materialet till
templen i den närbelägna staden Selinus (se
d. o.) brutits; de övergåvos 409 f. Kr. och ge
nu en god föreställning om den antika
sten-brytningens teknik.
Campo’dea, Campodèidae, se L a r v b o r
8t-s v a n s a r.
Ca’mpo Fo’rmio (nu C am po f o’r m i do),
by i ital. prov. Udine, bekant för den fred,
som där 17 okt. 1797 slöts mellan Österrike
och franska republiken. Därvid avträdde
Österrike Belgien och Lombardiet men erhöll
i stället större delen av Venetien jämte
Istrien och Dalmatien. Mot utsikt att
erhålla Salzburg och Bayern ö. om Inn medgav
Österrike i en hemlig artikel franska
gränsens framflyttande till Rhen.
Campoma’nes, Pedro Rodriguez, greve
av C., spansk statsman (1723—1802). Blev
1762 fiskal, senare president i Kastiliens stora
råd, hade stor andel i Karl III:s reformer och
blev 1791 medlem av statsrådet. C. kämpade
mot prästerskapets alltför stora inflytande
och hjälpte Aranda att driva ut jesuiterna
(1767). Genom praktiska åtgärder, bl. a.
grundandet av en nationalbank och kolonisering
av Sierra Morena, samt flera skrifter, bl. a.
»Discurso sobre el fomentode la industria
populär» (1774), arbetade han på att utveckla
Spaniens näringar och höja landets kulturella nivå.
Camponotus, se Myror.
Vegetationsbild från campos i Brasilien. (Se sp. 539.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
