Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Campori, Giuseppe - Campos (fält) - Campos (stad) - Campo santo - Campos, Martinez de - Campos Salles, Manoel Ferraz de - Campra, André - Campredon, Jacques de - Campsis - Camptopteris - Campus Martius - Campylotrop - Camuccini, Vincenzo - Camus, Armand Gaston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Campori—Camus
540
Campori [kampå’ri], Giuseppe, italiensk
historiker (1821—87). Utgav en följd
beaktans-värda bidrag till sitt lands historia och
konsthistoria, bl. a. »Una vittima della
sto-ria» (1866), första försöket att upprätta
Lu-crezia Borgias anseende, »Torquato Tasso e
gli Estensi» (1883), biografier över konstnärer
m. m. G-g N.
Campos [kä’mpof], port., »fält» (s,ing. campo),
beteckna i Brasilien mer el. mindre kuperad,
torr, vanl. sandig mark, bevuxen antingen
enbart med gräs, halvgräs och låga buskar (campo
limpo el. campo aberto, ett slags stäpp) eller
därjämte med låga, endast några få meter höga,
krokiga och knotiga, vanligen lövfällande träd,
oftast med tjock bark och styva, läderartade
blad (campo cerrado, ett slags savann). Under
regntiden, särskilt i dess början, skjuta bland
det glesa gräset upp talrika praktfullt
blommande perenna örter. C. användas som
betesmarker. Jfr Brasilien, sp. 1129. Se bild
sp. 538. G. M-e.
Campos [kä’mpoj], stad i brasil. staten Rio
de Janeiro, på atlantiska kustslätten vid nedre
loppet av Parahyba, med kanalförbindelse
till havet; municipiet 175,850 inv. (1920). Är
en huvudmarknad för kaffe. Omges av en
mycket fruktbar slätt (med sockerodling).
Ca’mpo sa’nto, it., »heligt fält» (jfr ty.
»Gottesacker»), italiensk benämning på kyrko-
Campo santo i Pisa.
Bild från arkaderna vid Campo santo i Pisa.
Ord, som saknas under
gårdar, företrädesvis sådana, som omgivas av
utåt slutna men inåt genom arkader öppna
hallar. Pisas ryktbara Campo santo
fulländades 1283 av Giovanni Pisano.
Ca’mpos, Martinez de, spansk
fältherre, se Martinez de Campos.
Ca’mpos Salles [-sa’ljes], Manoel Ferraz
de, brasiliansk statsman (1846—1913). Var
urspr. jurist, deltog i revolutionen 1889, var
sedermera senator och guvernör i Säo Paulo
och 1898—1902 president i Brasiliens förenta
stater. Jfr Brasilien, historia, sp. 1138.
Campra [käpra’], André, fransk
tonsättare (1660—1744), en av Lullys berömdaste
lärjungar; hans bästa operor uppfördes under
1700-talets två första årtionden. T. N.
Campredon [kärodå’], Jacques de, fransk
diplomat (1672—omkr. 1740). Var medlem av
en fransk beskickning till Karl XII under
dennes vistelse i Polen, kom sedan till
Stockholm, först som chargé d’affaires och 1707—
17 som resident. 1719 återkom C. till Sverige
och sändes i början av 1721 till Petersburg
för att medla fred mellan Sverige och
Ryssland men misslyckades. 1721—26 var han
fransk envoyé i Petersburg och sökte då
förgäves få till stånd någon fransk-rysk allians,
förflyttades sedan till Genua och drog sig
1739 tillbaka från det offentliga livet. Hans
depescher från Sverige äro i utdrag utg. i
»Handlingar rörande Sveriges historia under
åren 1713—20» (disputationer 1854).
Ca’mpsis, se Bignoniacéer.
Campto’pteris, ett med Dictyophyllum (se
d. o.) nära besläktat, fossilt ormbunkssläkte,
utmärkt bl. a. genom bladens egendomliga
byggnad. Bladskaftet delar sig i två
parallella primärsegment, vilka äro utåt
spiralvridna, så att de långa, smala
sekundärsegmenten bli spiralställda kring vartdera
primärsegmentet. Man kan återföra denna
egendomliga anordning till ett fotlikt delat blad
med vardera grenen spiralvriden. En art av
detta släkte, C. spiralis, är utmärkande för de
understa stenkolsbäddarna i Skåne (vid
Höganäs, Bjuv, Hyllinge, Skromberga), en annan är
känd från triaslagren i Österrike. A. G. N.*
Ca’mpus Ma’rtius, lat., Marsfältet, en åt
krigsguden Mars invigd plats i Rom, nyttjad
till kroppsövningar, folkförsamlingar m. m.
Se Rom.
Campylotröp, se Fröämne.
Camuccini [kamotJTni], V i n c e n z o,
italiensk målare (1775—1844). Vid 1800-talets
början en av de främsta företrädarna för den
klassiska riktning, som fotade sin konst på
Ra-fael och carraccierna. Hans främsta verk voro
»Caesars död» och »Virginias död». G-g N.
Camus [kamy’], Armand Gaston, fransk
rättslärd och revolutionsman (1740—1804).
Var före revolutionen prästerskapets
generaladvokat vid parlamentet och blev 1789 led.
av nationalförsamlingen. C. var ivrig
motståndare till det högre prästerskapet och
påvemakten och medverkade väsentligt till
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
