Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Canning, George - Cannizzaro, Stanislao - Cannock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Cannizzaro—Cannock
554
Portlands kabinett. Då C. på något sätt fått
kunskap om Tilsitfredens hemliga artiklar —
att Frankrike och Ryssland arbetade för
danska och portugisiska flottornas medverkan
mot England —, uppfordrade han Danmark
till förbund med England och att mot 100,000
pd st. årligen där deponera sin flotta till
krigets slut. På dansk vägran följde engelskt
bombardemang av Köpenhamn och
bortförande av flottan. Än större följder, särskilt
för C. själv, fingo händelserna på Pyreneiska
halvön. C. ansåg, att krigsministern lord
Castlereagh misskött kriget, och intrigerade
därför för att få bort denne. Då det ej
lyckades, avgick C., men Castlereagh, underrättad
om saken, utmanade honom, och det kom till
duell sept. 1809. Opinionen var mot C., som
under en följd av år miste sitt inflytande och
föga användes. 1812—13 var han sändebud i
Lissabon, blev 1816 minister för Indien
(»president of the Board of control») men avgick
1820, då han ej ville följa regeringen i dess
åtgärder mot drottningen.
Efter en mellantid av resor lät C. utnämna
sig 1822 till generalguvernör i Indien, då
Castlereaghs självmord plötsligt ändrade
situationen. C. övertog dennes plats som
utrikesminister och underhusets ledare, och från nu
daterar sig hans stora allmäneuropeiska
inflytande. Detta samlar sig kring tre frågor:
Spaniens förhållande till sina amerikanska
kolonier, huset Braganzas ställning i
Portugal och Brasilien samt den grekiska
resningen. Mot Heliga alliansen hävdade C.,
att 1815 års traktaters garanti för furstarna
var »territoriell, icke politisk» samt ej
förförpliktade till intervention för att
ovillkorligen uppehålla en inre regim mot
revolutionära anlopp och att den ej ens som territoriell
garanti var utsträckt till kolonier. Vid det
spanska problemets behandling på
Verona-kongressen 1822 lyckades England genom
Wellington hindra samfälld intervention men
kunde ej avstyra fransk separatintervention.
C. bröt dock udden härav genom att erkänna
de revolterande koloniernas självständighet
1 jan. 1825. Till Lissabon sände C. 1824 en
engelsk eskader, och till denna flydde
konungen vid dom Miguels statskupp april s. å.
1825 bemedlade C. hel uppgörelse mellan
Brasilien och Portugal, varvid Brasiliens
självständighet erkändes. Dec. 1826 stödde han
förmyndarregeringen för Maria da Gloria
mot dom Miguels insurrektion.
Svårast var den orientaliska frågan. C.
ville i antiryskt intresse förmå Turkiet till
eftergifter mot grekerna. De turkiska
segrarna 1824—25 ledde till Mesolongis erövring
april 1826. Grekerna ställde sig mot slutet
av 1825 under Englands beskydd och utbådo
sig en konung. Efter Alexander I:s död 1 dec.
1825 sände C. hertigen av Wellington till
Petersburg i och för ryskt-turkiskt samförstånd
och grekiska frågans ordnande. 4 april 1826
undertecknades Petersburgprotokollet,
vari
genom Ryssland och England förbundo sig att
erbjuda Turkiet medling. Turkarna skulle
utrymma Grekland, som skulle bliva en
tribut-pliktig men faktiskt oberoende stat.
Förhållandet Ryssland—Turkiet åter ordnades utan
C:s medverkan genom fördraget i Akkerman
1826. Petersburgprotokollet befästes juli 1827
genom traktat i London mellan England,
Frankrike och Ryssland. I en hemlig artikel
över-enskoms att söka åstadkomma ett stillestånd;
utan att låta det komma till fientligheter
skulle man uppbringa alla fartyg, som voro
befraktade med trupper eller vapen, avsedda
att användas mot grekerna. Detta ledde till
slaget vid Navarino 20 okt. 1827. C. var då
redan död. Efter Liverpools död 17 febr. 1827
hade C. bildat det nya kabinettet.
Wellington, Peel m. fl. avgingo med hänsyn till C:s
ställning till katolikernas emancipation, och
C. måste då söka stöd hos whigs; han avled
redan 8 aug. s. å.
C. har karakteriserats som en liberal tory.
Personligen var han av många misstrodd och
stod relativt ensam. Inrikespolitiskt moderat
reformvän som sin mästare Pitt, önskade han
t. ex. katolikernas emancipation men stod
oförstående inför kravet på
parlamentsre-form. Störst var C. som utrikespolitiker, en
av de första 1800-talsstatsmän, som insett
na-tionalstatsidéns genomgripande betydelse. Om
han var opportunist, var han icke därför
principlös. Utan att vara teoretisk frihetskoryfé
kom C. som realistisk, empirisk politiker med
motvilja mot alla ytterligheter att från
synpunkten av Englands fördel motarbeta
Heliga alliansens dogmatiskt-reaktionära
program, därigenom befordrande politisk frihet.
Efter Fox’ död var C. parlamentets mest
lysande talare: hans utseende och uppträdande,
en behaglig röst, ordvalet, bildernas skönhet,
klarheten och skärpan i bevisföringen, allt
fängslade oemotståndligt. C:s »Speeches»
ut-gåvos 1826, »Some political correspondence»
(2 bd) 1897.
Litt.: J. A. R. Marriott, »G. C. and his
times» (1903); W. Allison Phillips, »G. C.»
(1903); H. W. V. Temperley, »G. C.» (1905);
J. Bagot, »C. and his friends» (2 bd, 1909);
»Cambridge history of British foreign policy»,
I (1923). T. H-r.*
Cannizza’ro, Stanislao, italiensk kemist
(1826—1910). Professor vid universiteten i
Genua, Palermo och (sedan 1871) i Rom;
senator. C. gjorde 1858 en epokgörande insats
genom att ur glömskan framdraga A
vo-g a d r o s 1 a g (se d. o.) och hänvisa till den
och till Dulongs och Petits lag (se
d. o.) som de säkraste grundvalarna för
atom-viktsbestämningar, i förra fallet härledda ur
gastätheten. C. gjorde därmed slut på den
rådande ovissheten ang. de rätta atomvikterna
och lade fast grund för nuv. atomviktssystem.
I övrigt falla C:s viktigaste arbeten inom den
organiska kemien. Led. av sv. Vet.-akad. 1905.
Cannock [kä’nok], stad i mellersta England,
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
