Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cannock - Cannon, Joseph Gurney - Cano, Alonso - Cano, Sebastian del - Canon (rättesnöre) - Cañón - Canon, Hans (Johann von Straschiripka) - Canones apostolici - Canonicus - Canosa - Canossa - Canova, Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Cannon—Canova
556
25 km n. n. v. om Birmingham; 32,321 inv.
(1921). Tegelbruk, kolgruvor.
Cannon [kä’nan], J o s e p h G u r n e y,
amerikansk politiker (f. 1836). Blev advokat i
Illinois 1858 och var (republikansk) led. av
kongressens representanthus 1873—91, 1893—•
1913 och 1915—21 samt dess politiskt
synnerligen mäktige talman 1903—11. V. S-g.
Fasaden till katedralen i Granada. Av Alonso Cano.
Ca’no, Alonso, spansk arkitekt, skulptör
och målare (1601—67), verksam i Sevilla,
Madrid och Granada samt i andra spanska
städer. Var som målare en begåvad men
ytlig eklektiker, påminnande om
Bologna-skolans art. Hans skulpturarbeten, utförda i
trä och polykromerade, förena märgfull
realism och extatiskt religiöst patos; i material,
utförande och uttrycksinnehåll äro de i hög
grad karakteristiska för 1600-talets Spanien.
Som arkitekt visar C. utomordentlig djärvhet
och säkerhet både i konstruktivt och
konstnärligt avseende. Hans byggnader kunna
endast genom sin teatraliskt-måleriska hållning
sättas i samband med samtida
barockarkitektur; deras detaljformer äro fritt uppfunna,
oberoende av förebilder, skapade av en
flödande formfantasi. Ett karakteristiskt, rikt
varierat motiv är ram- och listverket av på
varandra skiktade, plana band och lisener,
med vilket C. ofta h. o. h. ersätter
kolonn-och pilasterarkitekturen. Bland C:s
märkligaste byggnadsverk äro fasaden till
katedralen i Granada oeh kupolkyrkan Santa Maria
Magdalena i samma stad. — Litt.: Uppsatser
av P. Lafond i Monatshefte für
Kunstwissen-schaft, 1909, och Aug. L. Mayer i Jahrbuch
der königlichen preussischen
Kunstsammlung-en, 1909—10; se också O. Schubert, »Geschichte
des Barock in Spanien» (1908). H. W-n.
Ca’no, Sebastian del, spansk
världs-omseglare (d. 1526). Var av baskisk
härkomst, medföljde 1519 Magalhäes på dennes
världsomsegling och deltog i myteriet mot
honom i San Julianoviken april 1520. Efter
Magalhäes’ död april 1521 blev C. chef på
»Victoria», det första fartyg, som fullbordade
världsomseglingen, och återkom med detta
till San Lucars hamn 6 sept. 1522. Den rätt
obetydlige forne myteristen adlades och fick
livstidspension. 1525 utsändes under befäl av
J. de Loaysa till Moluckerna en eskader, vars
verklige chef var C.; han övertog efter Loaysas
död juli 1526 befälet men dog i aug. s. å.
Ca’non (lat., plur. ca’nones; grek. kano’n),
regel, rättesnöre, se Bibelkanon och K
a-non. — Canon [kä’nan], eng., är beteckning
för domkapitelsmedlem (canonicus); se
Domkapitel och K a n i k.
Canon [kanjå’n], sp., se K a n j o n.
Canon, Hans (hette eg. Johann von
Straschiripka), österrikisk målare (1829
—85). Var kavalleriofficer, blev elev i
målning av Waldmüller, reste i orienten och
uppehöll sig i olika länder, till dess han slog sig
ned i sin födelsestad Wien. Han utarbetade
sin stil främst efter Rubens men även efter
Tizian och van Dyck, målade även i
1400-talsstil och uppgav fullt medvetet sin
personlighet i efterbildning. C. ansågs näst Makart
vara den främste företrädaren för Wiens
koloristiska måleri. Han utförde religiösa
ämnen som »Johannes döparens tillbedjan», där
den tizianska färgklangen beundrades,
allegoriska som »Livets kretslopp» (plafond i
naturhistoriska museet i Wien) och symboliska
som »Förödelsedemonens vapen» (en protest
mot krig). Hans porträtt, framför allt
damporträtt, blevo beundrade. Personligen
representativ, var C. en högst skicklig och
tem-peramentsfull konstnär, som med säkerhet och
konsekvens gick den väg han valt. G-g N.
Ca’nones apostoTici, se Apostoliska
k a n o n e s.
Cano’nicus, lat., se Domkapitel och
K a n i k.
Canöpus, den ljusstarkaste stjärnan i
stjärnbilden Argo.
Canosa [kanå’za], stad i ital. prov. Bari,
Apulien, forntidens Canusium, nära Ofanto
(Aufidus), omkr. 20 km från dess mynning i
Adriatiska havet; 26,719 inv. (1921).
Jordbrukscentrum.
Cano’ssa, köping i ital. prov. Reggio
nelFEmi-lia, 19 km s. v. om Reggio. Ruiner efter ett
berömt medeltidsslott, som 1255 förstördes av
Reggios invånare. På dess borggård
underkastade sig kejsar Henrik IV 25—28 jan. 1077
en förödmjukande botgöring inför påven
Gregorius VII. Med anspelning härpå yttrade
Bis-marck i tyska riksdagen 14 maj 1872 under
»kulturkampen» med romerska kurian: »Till
C. gå vi icke.» Sedan dess är uttrycket »gå
till C.» ett bevingat ord.
Canova [kanå’va], Antonio, italiensk
skulptör (1757 Vn—1822 13/io). Var vid
sekelskiftet sitt lands mest beundrade konstnär
och kallades efter sin död »skulpturens furste
och konstens reformator». Sin första
utbildning fick han i Venezia, kom till Rom 1779
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
