Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Canova, Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
Canova
558
och hade stor framgång med statyer av än
heroisk, än behagfull karaktär (»Theseus i
strid med centauren», »Herkules krossar
Li-chas mot en klippa», »Två knytnävskämpar»,
»Amor och Psyke»,
»Hebe», »De tre
gracerna») samt med två
påvemonument;
Cle-mens XIII:s i
Peters-kyrkan har som
Ijj-figur Tron i gestalt
av en drömmande,
bevingad, naken
yngling, sittande utanför
gravkammarens dörr.
Framför allt dessa
monument ansågos inleda
en ny epok för konsten.
C:s verk beteckna övergången mellan den äldre
italienska skulpturskolan och den
frambrytande nyklassicismen. I sina kvinnobilder med
mjuka, smärta former, som han behandlar med
smeksam virtuositet, fasthåller han 1700-talets
skönhetsideal, medan han i ynglingagestalter
söker antikt behag samt ger sina heroiska
bilder herkuliska former och uttryck av en
stormande kraft, som lätt blir osmakligt
brutal och effektsökande. När fransmännen
bortfört de antika statyerna från Vatikanen,
uppställdes på Apollo di Belvederes och den
me-diceiska Venus’platser C:s Perseus och Venus.
Han utförde sedan statyer av Napoleon
(naken, tänkt som världens härskare), dennes
moder (sittande) och syster Pauline Borghese
(framställd som Venus, halvliggande, endast
benen höljda av ett lätt draperi). Hans skick-
Pauline Borghese. Marmorstaty av Antonio Canova.
Perseus. Marmorstaty av Antonio Canova.
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
De tre gracerna. Marmorgrupp av Antonio Canova.
lighet i marmorbehandling var överlägsen,
hans verksamhet var högst frodig: ideella
skönhetstyper, monumentala statyer,
gravmonument och annan kyrkskulptur. Pius VI i
knäböjande ställning vid trappan ned till
Petrus’ grav i Peterskyrkan, 1820, är ett av
C:s sista alster. Han hedrades av sin samtid
långt utom Italiens gränser som världens
främste bildhuggare, i Rom mottogs han som
en triumfator, då han återkom från Paris
1816 efter att ha lyckats återbörda till
Italien större delen av de av Napoleon bortförda
konstverken. Pius VII gav honom titeln
markis av Ischia. C:s alster finnas i Vatikanen,
i Peterskyrkan och andra kyrkor i Rom, i Villa
Borghese, i hans födelseort Possagno nära
Ve-nezia — där även ett Canovamuseum är
upprättat —, i Milano (Napoleonstatyn), Florens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
