Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlgren, Wilhelm Mauritz - Carlheim-Gyllensköld, Sigrid - Carlheim-Gyllensköld, Vilhelm - Carlier, Émile Joseph Nestor - Carlina - Carlingford, Chichester Samuel Fortescue - Carlino - Carlisle - Carlisle, sir Anthony - Carlisle, George William Frederick Howard - Carlisle, James Hay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Carlgren, W. M____Carlisle
608
Carlgren, Wilhelm Mauritz, skolman,
historiker (1833—1919). Blev 1860 fil. dr i
Uppsala och var 1865—1905 lektor i historia
och latin i Härnösand. C. har förutom
historiska avhandlingar skrivit en mycket värdefull
historisk läsebok, »öfversikt af nya historien»
(3 dir, 1889—98).
Carlheim-Gyllensköld, Sigrid, pianist (f.
1863), elev av Musikkonser.vatoriet i
Stockholm och sedan av Mary Krebs i Dresden och
Leschetitzky i Wien; upprättade 1889 i
Stockholm ett pianoinstitut.
Carlheim-Gyllensköld, Vilhelm, fysiker
(f. 1859 17/o). Född i Stockholm, blev C. 1877
student och 1896 fil. dr i Uppsala, deltog i
1882—83 års svenska polarexpedition till
Spetsbergen, där han
särskilt studerade
norr-skensfenomenen, och
tjänstgjorde 1894—97
vid astronomiska
ob-servatoriet i
Stockholm. Han deltog i den
förberedande
gradmät-ningsexpeditionen till
Spetsbergen 1898 och
blev s. å. sekreterare i
kommittén för
svenskryska gradmätningen.
Han var 1907—10 t. f.
professor i fysik samt föreståndare för
Stockholms högskolas fysiska institut, till vars
moderna utrustning han verksamt bidrog. C.
blev 1907 led. av Vet.-akad., fick 1911
professors n. h. o. v. och är sedan 1910 led. av
Vet.-akad :s nobelkommitté för fysik. Han
var sekreterare i solförmörkelsekommittén
1914, är sedan 1915 ordf, i kommittén för
den naturvetenskapliga stationen i Vassijaure
samt initiativtagare (1918) till Vet.-akad:s
museum för de exakta vetenskapernas
historia, vars föreståndare han blev 1921. —
Internationellt namn vann C. genom sin
grundläggande avhandling »Sur la forme analytique
de 1’attraction magnétique de la terre
expri-mée en fonction du temps» (1896, utmärkt
med Edlundska belöningen; ny beräkning av
koefficienterna 1906), det viktigaste bidraget
till det jordmagnetiska fältets analys sedan
Gauss’ dagar. Han har vidare magnetiskt
utforskat södra Sverige och Kiruna
järnmalmsfält. C. blev 1897 led. av internationella
permanenta kommittén för jordmagnetism. Bland
hans skrifter märkas vidare den populärt
hållna »På åttionde breddgraden» (1900).
Han har utgivit Aug. Strindbergs »Samlade
otryckta skrifter» (2 bd, 1918—19). (B. R.)
Carlier [karlie’], Émile Joseph Nestor,
fransk skulptör (f. 1849), elev av École des
beaux-arts. Känd i första rummet för de
monumentala verken »Stenåldern», »Familjen»,
»Gilliat, fångad av bläckfisken» (ämne ur V.
Hugos »Havets arbetare»; dessa m. fl. i
franska statens ägo), »Madame Roland» (staty i
marmor), »Spegeln», barnstatyer m. m. G-gN.
Carllna, se Tistlar.
Carlingford [kä’liqfad], Chichester
Samuel Fortescue, lord C., engelsk
politiker (1823—98). Var 1847—74 liberal
medlem av underhuset, innehade
understatssekre-terarposten i Aberdeens och Palmerstons
ministärer samt var minister för Irland nov.
1865—juni 1866 i Russells ministär och dec.
1868—jan. 1871 i Gladstones första ministär,
där han sedan var handelsminister till
ministärens avgång febr. 1874. S. å. upphöjdes
han till pär (baron C.). I Gladstones andra
ministär (april 1881—juni 1885) var C. först
sigillbevarare och från 1883 lordpresident.
Han hade stor andel i de irländska
jordreformerna 1870 och 1881 men ogillade
Gladstones home-rule-politik och övergick därför
1886 till liberalunionisterna. V. S-g.
Carli’no (diminutiv av Carlo), namn på
några förr gängse italienska mynt. En
nea-politansk c. var ett silvermynt av omkr. 30
öres värde. En sardinsk c. var ett guldmynt
av nära 36 kr. värde. En savojisk c. i guld
motsvarade ungefär 103 kr.
Carlisle [kälåi’1], huvudstad i eng.
grevskapet Cumberland, 12 km s. om skotska
gränsen, vid floden Eden; 52,600 inv. (1921).
Biskopssäte. Vacker katedral, påbörjad 1092.
Normandiskt slott från 1090-talet. C. har
textilindustri, bryggerier, masugnar,
järnvägs-verkstäder m. m. och är ett betydande
järn-vägscentrum. Hamnstad är Silloth vid
Sol-way. Av romarna benämnt Luguvallum och
beläget vid v. ändan av Hadriani vall, förstördes
C. 875 av danskarna men återuppbyggdes på
1090-talet av Vilhelm II. Till slutet av
1400-talet var det än i engelsk, än i skotsk ägo.
Carlisle [kälåx’1], sir Anthony (1768—
1840), engelsk kemist och läkare, prof, i
anatomi vid Royal academy i London, sedan
överkirurg vid Westminsterhospitalet där. C.
upptäckte tills, m. Nicholson (se d. o.) den
elektro-lytiska sönderdelningen (av vatten).
Carlisle [kälåi’1], George William
Frederick Howard, 7:e earl av,
engelsk politiker (1802—64). Bar 1825—48 titeln
viscount Morpeth och var 1826—41 och
1846—48 led. av underhuset samt 1835—41
minister för Irland i Melbournes ministär.
C., som räknades bland whigpartiets
dugligaste män och 1848 ärvde sin fars earltitel,
var 1846—52 medlem av Russells ministär.
Under Palmerstons båda ministärer (1855—58
och 1859—64) var han lordlöjtnant på Irland
och blev där omtyckt genom sin energiska
verksamhet för jordbrukets höjande. V. S-g.
Carlisle [kälåi’1], James Hay, l:e earl
av, brittisk diplomat (d. 1636). Tillhörde en
gammal skotsk adelsätt, kom 1603 till
England med Jakob I, var gunstling hos honom,
upphöjdes 1615 till pär som lord Hay, fick
1618 titeln viscount Doncaster och blev
1622 earl av C. Han nyttjades mycket i
diplomatiska värv, bl. a. 1619—20 på en mycket
uppmärksammad, resultatlös ambassadresa till
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
