Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnot, Lazare Hippolyte - Carnot, Lazare Nicolas Marguerite - Carnot, Marie François Sadi - Carnot, Nicolas Léonard Sadi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Carnot, L. N. M____Carnot, N. L. S.
634
tande kåren, var 1871—75 led. av
nationalförsamlingen, där han tillhörde
republikanska vänstern, och från 1875 livstidssenator.
Utom en minnesteckning över sin fader (se
nedan) utgav C. flera arbeten i samhällslära
och historia. E. W.*
Carnot [karnå’], Lazare Nicolas
Marguerite, fransk statsman (1753 13/5—1823
3/8). Vid revolutionens utbrott ingenjörofficer,
valdes C. till led. av lagstiftande församlingen,
sedan av
nationalkon-ventet, röstade för
Ludvig XVI :s
avrättning, blev i aug. 1793
medlem av
välfärdsutskottet och ställdes
där i spetsen för
arméväsendet. I denna
egenskap organiserade
han på kort tid 14
arméer, vilkas
befälhavare han själv med
stor skicklighet utsåg,
bidrog därigenom till
det hårt betungade fäderneslandets räddning
och fick med anledning av denna sin
verksamhet senare hedersnamnet »segerns
organisatör». Han blev 1795 medlem av direktoriet,
dömdes vid statskuppen 1797 som förment
ro-jalist till deportation och flydde då till
Tyskland, där han författade en försvarsskrift,
»Ré-ponse de L. N. M. Carnot...» (1799). Han
utsågs 1800 av Napoleon till krigsminister men
avgick s. å., var sedan motståndare till
kejsardömet men försvarade 1814 Antwerpen och var
under de hundra dagarna inrikesminister,
varvid han utnämndes till greve och pär. Som
medlem av provisoriska regeringen efter slaget vid
Waterloo (1815) motsatte han sig förgäves
Na-poleons andra tronavsägelse. Efter
bourbonernas återkomst landsförvisades C. och dog i
Magdeburg. 1889 överfördes hans stoft till
Panthéon. — C. har skrivit en rad
förtjänstfulla arbeten i krigsvetenskap, bl. a. »De la
défense des places fortes» (1810; sv. övers.
1816), och i naturvetenskap, bl. a. »Réflexions
sur la métaphysique du calcul infinitésimal»
(1797; 4:e uppl. 1860). Sonen L. Hippolyte C.
utgav hans biografi, »Mémoires sur C. par
son fils Hippolyte» (2 bd, 1861—64; ny uppl.
1893).—Litt.: Arago, »Biographie de C.» (1850);
Bonnal, »C. d’après les archives» (1888). E. W.*
Carnot [karnå7], Marie Frangois Sadi,
franska republikens president (1837 n/8—94
24/b), son till L. Hippolyte C. Utbildades till
ingenjör, tog verksam del i nationalförsvaret
1870—71, blev 1871 prefekt i Rouen och led.
av nationalförsamlingen, där han slöt sig
till vänstergruppen »Union républicaine» och
röstade för krigets fortsättande. 1876
invaldes han i deputeradekammaren, blev minister
för allmänna arbeten i Ferrys ministär 1880,
avgick med denne 1881, fick samma post i
Brissons kabinett april 1885 men utbytte den
samma månad mot finansministerportföljen,
Ord, som saknas under
som han behöll till dec. 1886, även sedan
Freycinet blivit ministärens chef. På denna
post motsatte sig C. energiskt presidentmågen
Wilsons tvivelaktiga finansiella
manipulationer, vilket lade
grund till hans
popularitet. Då Grévy
nödgats avgå från
presi-dentskapet, valdes C. i
dec. 1887 i andra
omröstningen till hans
efterträdare med 616
röster av 827.
Genom sin redbara och
fläckfria karaktär, sina
täta resor i landet, sitt
korrekta och värdiga
offentliga
framträdan
de, bl. a. vid republikens hundraårsfest 1889
och världsutställningen s. å., vann C. landets
sympati och bidrog samtidigt att höja
aktningen för republiken, vilket kom väl till pass
vid Boulangeraffären och Panamaskandalen.
C. mördades av en italiensk anarkist, Sante
Caserio, i Lyon 24 juni 1894 och begrovs i
Panthéon vid sin farfars sida. Litt.: E.
Simond, »Histoire de la troisième république
de 1887 å 1894. Présidence de M. Carnot»
(1913). J. F. N. (V. S-g.)
Carnot [karnå’], Nicolas Léonard
Sadi, fransk fysiker (1796—1832), son till
Lazare N. M. C. Född i Paris, studerade C.
1812—14 vid polytekniska skolan, utnämndes
därefter till
underlöjtnant i genikåren,
lämnade 1819
militärtjänsten och sysselsatte sig
med vetenskapliga
spekulationer. Han
tjänade 1826—28 som
kapten ånyo i hären.
C. efterlämnade endast
ett verk, men detta av
oskattbart värde,
nämligen »Réflexions sur
la puissance motrice
du feu et sur les machi-
nes propres ä développer cette puissance» (1824).
I denna avhandling, avseende värmemotorer,
utvecklar C. grundlagen för den mekaniska
värmeteoriens andra huvudsats. Han påvisar,
att arbete kan uträttas, om värme får övergå
från varmare kroppar till kallare, ävensom
att det maximala arbete, som vinnes, då en
given värmemängd övergår från en
värmekälla av given temperatur till en annan av
given lägre temperatur, är oberoende av
vilken kropp, som uträttar arbetet. C. antog för
sin bevisning, att ett perpetuum mobile ej
kan existera, samt införde bruket av den s. k.
carnotska cirkelprocessen. Vid
denna tänkes den arbetande kroppen (t. ex.
luft) genomlöpa fyra faser: 1) Luften
upphettas genom sammantryckning adiabatiskt (se
d. o.), exempelvis från 0° till 100°. 2) Luften
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
