Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnot, Nicolas Léonard Sadi - Carnotit - Carnotska cirkelprocessen - Carnoys lösning - Carnuntum - Caro, 1. Heinrich - Caro, 2. Nikodem - Caro, Elme Marie - Carocha - Carol - Carola - Carole - Carolina (rikslag) - Carolina (universitetet i Lund) - Carolina (koloni)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Carnotit—Carolina
636
utvidgar sig vid 100° under tillförsel av värme
från en värmekälla av 100°. 3) Luften
utvidgar sig adiabatiskt och avkyles så till 0°.
4) Luften får vid 0° sammandraga sig under
bortförande av värme till ett kylande bad av
0°, till dess den nått utgångsvolymen. Man
kan låta luften genomlöpa dessa fyra faser
hur många gånger man vill. Därunder
uträttar luften vid sin utvidgning arbete utåt,
t. ex. genom att upplyfta en belastad kolv i
en cylinder. Detta arbete betingas därav, att
luften tillförts värme (från eldstaden i en
maskin) och åter avlämnat en del av detta
värme (kondensatorn i en maskin). Resten
av värmet har förvandlats till arbete enligt
mekaniska värmeteoriens första huvudsats,
men denna var ej bekant för C. Är 1878
ut-gåvos förut outgivna anteckningar av C.,
vilka göra det troligt, att C. skulle, om han
ej bortryckts av döden, ha grundlagt även
första huvudsatsen (enligt vilken arbete kan
förvandlas till värme). S. A-s.*
Carnotit, ett gult, pulverformigt mineral,
som enligt en åsikt är ett urankaliumvanadat
av formeln K2O.2UO3.V2O5, 3H2O men
enligt andra åsikter en blandning av flera olika
substanser. C. förekommer i Colorado, Utah,
Arizona och New Mexico samt i
Sydaustra-lien och brytes som malm. C. är starkt
radioaktivt och torde numera för framställning av
radiumsalter ha större betydelse än
uranmineralet pechblände (se d. o.), vilket förr
var det förnämsta råämnet för denna
fabrikation. Även som råämne för framställning av
vanadium för metallurgiska ändamål har c.
en viss betydelse. Jfr C a r n 0 t, A. K. A. G.
Carnotska eirkelprocessen [karnä’ska-], se
C a r n o t, N. L. S.
Carnoys lösning [karncoa’s-], se Fixering.
Carnu’ntum, fordom stad i Pannonien, vid
Donau, nära nuv. Hainburg, ö. om Wien.
Urspr. en keltisk ort, sedermera en strategiskt
viktig romersk lägerplats, varav betydande
rester utgrävts. Här skrev Marcus Aurelius
en del av sina »självbetraktelser». Om
grävningarnas resultat se Kubitschek och
Frankfurter, »Führer durch C.» (5:e uppl. 1904). H. Sgn.
Cäro [-å], tyska kemister och industrimän.
1. Heinrich C. (1834—1910). Var genom sina
betydande såväl vetenskapliga som tekniska
arbeten en av dem, som inlagt mest förtjänst
om den tyska färgämnesindustriens
grundande. 1868—89 tillhörde C. ledningen av
Badische Anilin- und Sodafabrik (se d. o.). C.
upptäckte bl. a. eosin, syrefuchsin,
metylen-blått och den kraftigt oxiderande
monosulfo-persyran (Caros syra). — 2. NikodemC.
(f. 187 1 26/5), släkting till den föregående.
Utarbetade tills, m. A. Frank kalkkvävemetoden
(se K a 1 k k v ä v e). I. B.
Caro [karå’], Elme Marie, fransk
filosof (1826—87). Sedan C. 1864 erhållit en
professur i filosofi vid Sorbonne, blev han snart
föreläsaren på modet, livligt uppskattad för
sina oratoriska talanger, som han förstod att
använda även i sällskapslivet. Närmast
anslöt han sig till V. Cousin, försvarade
kristendomen och bekämpade den moderna
positi-vismen. Under namnet Bellac satiriserades C.
av Pailleron i »Le monde oü l’on s’ennuie».
Bland C:s arbeten (flera i många uppl.) må
nämnas »Études morales sur le temps
pré-sent» (1855; ny följd 1869), »L’idée de Dieu
et ses nouveaux critiques» (1864), »Le
ma-térialisme et la Science» (1868) och »Le
pessi-misme au XIX:e siècle» (1878; sv. övers.
1880). Kj. S-g.
Caro’cha [-Ja], port. (sp. coro’za),
socker-toppsformig mössa med symboliska bilder,
vilken påsattes dödsdömda kättare.
Ca’rol, konung av Rumänien, se Karl.
Carola, drottning av Sachsen (1833—1907),
dotter till prins Gustav av Vasa och Louise
av Baden. Hon förmäldes 1853 med dåv.
kronprins (sedan 1873 konung) Albert av
Sachsen och blev änka 1902. Äktenskapet var
barnlöst, och hon var vid sin död den sista
medlemmen av huset Holstein-Gottorps i
Sverige 1751—1818 regerande kungliga gren.
Jämte sin gemål besökte hon Sverige 1888.
Carole [karå’1], fr., gammal fransk
runddans, vilken utfördes under en solosång
(chan-8on de carole), vars omkväde upprepades av
de dansande. Den svenska folkvisan står i
djup skuld till den franska c. Det
motsvarande engelska ordet, carol, har betydelsen andlig
jubelsång (christmas carol, julsång).
Carolina, förk. av Constitutio criminalis
Carolina, lat. namn på kejsar Karl V :s s. k.
»Peinliche Gerichtsordnung», antagen till tysk
rikslag å riksdagen i Regensburg 1532. Den
avsåg eg. ordnandet av processer i svårare
brottmål men gav ock vissa bestämmelser
ang. de särskilda brotten och deras
bestraffning. Formligen upphävd har C. aldrig blivit.
Från mitten av 1700-talet inskränktes dock
giltighetsområdet alltmera genom nya lagar
i de särskilda tyska länderna. I några
småstater gällde den dock, ända tills den nya
tyska rikslagstiftningen infördes.
Carolina (d. v. s. A c a d e m i a
Carolina), univ. i Lund, efter Karl X Gustav,
som urspr. planlagt detsamma. — C. r e d
i-v i v a (det återupplivade C.), Uppsala
universitetsbiblioteks byggnad, uppförd under
Karl XIV Johans regeringstid 1810—41 i
nyklassisk stil efter ritningar av C. F. Sundvall;
senast tillbyggd 1913—17. Jfr monogr. av E.
Areen (1925) och Uppsalauniversitet.
Carolina [kärolaFno], urspr. en fransk
koloni på Nordamerikas ö. kust, uppkallad efter
franske konungen Karl IX. Franska
nybyggare slogo sig ned där 1562 men fördrevos
snart av spanjorerna med åberopande av att
Ponce de Leon 1512 tagit landet i besittning
såsom en del av Florida. Landet låg därefter
länge öde, och 1660 gav engelske konungen
Karl II allt land mellan 34° och 36° n. br.
åt åtta engelsmän. De grundläde där
ny-byggarplatsen Albemarle, och landet uppkal-
Ord, som saknas under C,
torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
