Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carreño, Teresa - Carreño de Miranda, Juan - Carrera, Valentino - Carrère, John Merven - Carrhae - Carrier, Jean Baptiste - Carriera, Rosalba Giovanna - Carrière, Eugène Anatole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Carreno de Miranda—Carrière, E. A.
648
1917). Född i Venezuela, där hennes fader en
lång tid var finansminister, utbildades hon i
New York av Moritz Gottschalk, konserterade
i Europa redan 1865—66 men vann sitt stora
rykte först på 1890-talet. Sverige besökte hon
första gången 1891 och återkom sedan ofta.
Hon framträdde även som kompositris.
Carreno de Mira’nda [karä’njå-], Juan,
spansk målare (1614—85). Påverkad av Rubens
och van Dyck samt särskilt av Velasquez, som
han 1669 efterträdde som hovmålare. Utförde
huvudsakligen porträtt men också religiösa
kompositioner och historiemålningar. H. W-n.
Carre’ra, V a 1 e n t i n o, italiensk
författare (1834—95). Född i Turin, urspr.
tullämbetsman, är C. mest bekant som
teaterförfattare; han har skrivit uppsluppna
komedier, satiriska sociala skådespel och dramer.
Hans populäraste stycke är »La quaderna di
Nanni» (1870), en florentinsk folkkomedi,
med realistiska, skarpt och fint tecknade
typer. Sedan följde nya arbeten av C. nästan
för varje år, bl. a. »Alessandro Puschin»
(1877), vari Ernesto Rossi hade en av sina
stora roller. En samlad upplaga av C:s
skrifter utkom 1887—91. (Kj. S-g.)
Carrère [karä’r], John Merven,
amerikansk arkitekt (1858—1911). Arbetade
huvudsakligen i anslutning till renässansens
fasad-stilar, nådde ofta förnäm helhetsverkan och
berömmes särskilt för sin väl avvägda
fasaddeko-ration. Byggde bl. a. Public library i New York
och Carnegie institution i Washington (avb.
vid art. Carnegie institution). H. W-n.
Ca’rrhae, stad i det forna Mesopotamien.
Där blev 53 f. Kr. den romerske triumviren
Crassus slagen av parterna. C. kallas i 1
Mos. 11:31 Tlaran.
Carrier [karie’], Jean Baptist e, fransk
revolutionsman (1756—94). Invaldes 1792 i
konventet, där han slöt sig till yttersta
vän
»Moderskärlek.» Målning av Eugène Carrière.
stern. I okt. 1793 sändes C. som ombud för
konventet till Nantes, där han lät genom de
fasansfulla massdränkningarna (»noyades»)
utan hänsyn till ålder eller kön avdagataga
(i pråmar, som sänktes) troligen inemot 5,000
personer, mest fångna Vendéebor. Efter
skräckväldets slut ställdes C. inför
revolutionstribu-nalet och avrättades. — Litt.: Fleury, »Un
grand terroriste. C. ä Nantes» (2:a uppl.
1901) ; G. Lenötre, »Massdränkningarna i
Nantes» (1913).
Carrie’ra, Rosalba G i o v a n n a,
vene-ziansk miniatyr- och porträttmålarinna (1675
—1757), vid början av 1700-talet en av
Europas ryktbaraste porträttmålare. Arbetade med
elegans och skicklighet men oftast också med
ytlighet; hennes ateljé besöktes av furstar
och förnäma från alla delar av Europa, och
hennes porträtt av tidens mest beundrade
skönheter ansågos oöverträffliga. 1746
opererad för starr, blev hon kort därefter blind.
Gustaf Lundberg var hennes elev; hon är
representerad i Nationalmuseum. —
Monografier av E. von Hoerschelmann (1908) och V.
Malamani (1910). H. W-n.
Carrière [karia’r], Eugène Anatole,
fransk målare (1849—1906). Var son till en
flamländare och en elsassiska, studerade i
Paris, visade avgjort koloristiska anlag,
påverkades av Rubens och av Velasquez och
målade en tid framåt i delikata toner
behagfulla och distingerade, genretavlor ur
hemlivet. En vändpunkt i hans utveckling
betecknade helfigursbilden av skulptören
Devil-lez i sin ateljé (1887), hållen i mustig färg
och sedd i stark sidobelysning. Efter denna
tid arbetade C. sig in i det framställningssätt,
som han sedan följdriktigt vidhöll. Han
slopade all virtuositet och allt detaljutförande
för att uteslutande fasthålla och framhålla det
väsentliga, det själsliga i konstverket. Hans
figurer omsveptes av grå
skymning, som tyckes upplösa former
och linjer — i själva verket var
hans form ganska fast, trots den
skenbara upplösningen. Känslan
och stämningen målade han,
moderskärlek, drömliv, melankoli;
tysta blickade hans gestalter ut
ur det mystiska mörkret.
Moderskap är det motiv han ofta
behandlade, modersömhet och
modersångest; i samma
framställningssätt målade han Kristus på
korset med modern
framsmygande ur mörkret samt »Théåtre
po-pulaire», där åskådarna skymta
som skuggor. Högst
karaktärs-fulla och vältaliga äro flera bland
hans porträtt, den sjuke, avtärde
Alphonse Daudet och dennes
hustru, Paul Verlaine, E. de
Gon-court m. fl. C. målade även
land-skapsstämningar, känsligt
uppfattade. Hans målningssätt för-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
