Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Castrén, Mathias Alexander - Castrén, Robert - Castres - Castries el. Port Castries - Castro, Cipriano - Castro, Ines de - Castro, João de - Castro Feijó - Castrogiovanni - Castro-Urdiales - Castro y Belvis, Guillén de - Castrum - Casuarina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Castrén, R__Casuarina
696
ostjakischen Sprachlehre nebst kurzem
Wör-terverzeichniss» (1849). Efter hans död
ut-gåvos de på Petersburgakademiens bekostnad
av A. Schiefner (12 bd, 1850—62). Samlingen
innehåller språkläror över flera sibiriska
språk, avhandlingar i språkvetenskap,
mytologi, etnologi samt reseminnen. Ett svenskt
urval under titeln »Nordiska resor och
forskningar» utgavs av B. O. Schauman och C. G.
Borg (6 bd, 1852—70; i bd 6 biogr. av J. V.
Snellman). Jfr E. O. Edlund, »M. A. C:s
lefnad och resor» (1868), och E. Setälä,
»Cente-naire de la naissance de M. A. C.» (1915). V.*
Castrén, Robert, finländsk skriftställare
(1851—83), son till M. A. C. Blev fil. mag.
1873 och jur. kand. 1879, ägnade sig tidigt åt
publicistisk verksamhet och tog 1876 del i
grundläggningen av Finsk Tidskrift. Han
utgav 1879 »Finska deputationen 1808—1809»
samt 1881 »Skildringar ur Finlands nyare
historia», en samling av hans i olika
tidskrifter och tidningar införda historiska uppsatser.
1882 övertog C. redaktörskapet för
Helsingfors Dagblad. C. var medlem av
borgarståndet vid 1882 års lantdag och tillhörde där
den liberala meningsriktningen. * (A. N-k.)
Castres [kastr], stad i s. Frankrike, depart.
Tarn, vid Agout (biflod till Tarn), 37 km s.
om Albi; 25,943 inv. (1921). Är en huvudort
för departementets ylleindustri. — C.
blomstrade under medeltiden före albigenskrigen
och var ett av den reformerta söderns
huvudfästen under hugenottkrigen.
Castries [kastri’] el. Port C., huvudstad
på britt.-västind. ön Santa Lucia, Windward
islands; omkr. 8,000 inv. Betydande
kolnings-station och starkt befäst flottbas. C. kallades
förr Carenage och spelade en viktig roll
under de engelsk-franska kolonialkrigen.
Ca’stro [-å], Cipriano, venezuelansk
politiker (1858—1924). Började sin bana som
mulåsnedrivare, blev sedermera plantageägare,
satte sig i spetsen för en upprorsrörelse,
lyckades 1899 störta
presidenten Ändrade och lät
24 okt. s. å. utropa sig
till provisorisk
president samt 1901 till
president. C. hade att
bekämpa ständiga
uppror och invecklades
flera gånger i konflikt
med utlandet (se V
e-n e z u e 1 a, historia).
Han styrde
godtyckligt, lyckades ej
upphjälpa landets
ställ
ning vare sig inåt eller utåt och störtades
1908, medan han för sjukdom uppehöll sig i
Berlin. C. förde sedan ett kringirrande liv i
landsflykt och dog på Portorico. (A. N-k.)
Ca’stro [-å], Ines de (d. 1355), älskarinna
och kanske gemål till dom Pedro, sedermera
konung Pedro I av Portugal. Var av spansk
familj samt hovdam och släkting till Pedros
gemål, Constanza. Ines blev hans älskarinna,
och efter Constanzas död 1345 förmäldes de, enl.
Pedros uppgift, i hemlighet 1354. Den ovilja,
som Ines’ mäktiga familj väckte, förmådde
konung Alfonso att låta mörda henne. Sedan
Pedro 1357 bestigit tronen, förklarade han,
att Ines varit hans lagliga gemål, vilket dock
är omstritt, och lät avrätta mördarna. Osäker
är även berättelsen, att Pedro låtit sätta Ines’
lik i kunglig dräkt på tronen och tvungit
stormännen att hylla den döda som drottning.
En av de vackraste episoderna i »Lusiaderna»
av Camöes (3:e sången, stanserna 119—135)
framställer Ines’ kärlekshistoria; 10
portugisiska bearbetningar för scenen äro kända,
däribland en tragedi av A. Ferreira (omkr. 1560).
Castro [ka’J*tro], Joäo de, vicekonung över
Portugisiska Indien (1500—48). Blev efter att
ha deltagit i flera militära expeditioner, bl. a.
en till Röda havet 1541, beskriven i hans
»Roteiro» (utgiven 1833 och senast 1882), 1545
vicekonung över Portugals indiska
besittningar. Där utmärkte han sig för sin
hjältemodiga undsättning av det belägrade Diu och
genom erövringen av Malacka. C. avled i
Goa. Litt.: Andrada, »Vida de dom Joäo de
C.» (1651; flera senare uppl.). J. Ch-r.
Ca’stro Feijö [-fei^å’], se F e i j 6.
Castrogiovanni [-d$åva’ni], stad på
mellersta Sicilien, prov. Caltanissetta, på toppen
av ett brant berg; 32,423 inv. (1921).
Svavel-och saltproduktion. C. var det gamla Enna.
Ca’stro-UrdiaTes [-å-or-], stad i n. Spanien,
prov. Santander; 11,762 inv. (1920).
Exporthamn för järnmalm.
Castro y Belvis [ka’strå y coälo>i’s], G u i
1-1 é n de, spansk dramatiker (1569—1631).
Genom lättsinne och stridslystnad förspillde C.
sina frikostiga höga beskyddares nåd och
måste leva på sin penna. C. var god vän till
Lope de Vega och anslöt sig fullständigt till
honom som mönster. Hans mästerverk, »Las
mocedades del Cid» (god uppl. 1913), som
skildrar nationalhjältens ungdomsbedrifter, är
väsentligen byggt på folkromanserna och
bevarar mycket av deras friska ton. Dess första
del ligger till grund för Pierre Corneilles
»Cid». Även i C:s andra dramer, t. ex. »Don
Quijote» och »El curioso impertinente», med
ämnen ur Cervantes’ då nyligen utkomna
arbete, framträder den nationella prägeln
kraftigt. Monogr. av R. Monner Sans (1910).
Ca’strum, lat., slott, borg, läger. — C.
do-löris, »sorgeläger», sorgdekorerat rum, där en
framstående persons lik är utställt till
beskådande (jfr K a t a f a 1 k).
Casuarina, växtsläkte, som ensamt bildar
fam. Casuarinaceae med omkr. 20 arter (träd
och buskar). De avvika helt från övriga
diko-tyledona växter och likna till det yttre mest
tallar med långa barr. De kunna även sägas
påminna om fräkenväxterna: liksom dessa ha
de en bladlös stam, med kranssittande, smala
och ledade grenar samt i stället för blad korta,
hinnaktiga slidor, som vid lederna omsluta
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
