Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Catilina, Lucius Sergius - Catinat, Nicolas de - Catingas - Catlin, George - Cato, Marcus Porcius (d. ä., Censorius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Catinat—Cato, M. P., d. ä.
704
vinsen Afrika, som han hänsynslöst
utplundrade. På grund av klagomål häröver blev
hans ansökan till konsulatet för år 65
refuserad. C., sedan länge ledare för en skara
missnöjda — han ägde en demonisk förmåga
att vinna människor —, åtog sig nu (jämte
Cn. Piso) att utföra en statskupp: man ämnade
mörda konsulerna och åstadkomma en
politisk omvälvning (66—65). Bakom komplotten
stodo den rike Crassus och den skuldtyngde
Caesar, vilka gemensamt strävade att ernå
en utomordentlig maktställning och med oro
motsågo Pompeius’ återkomst från orienten;
man befarade en militärdiktatur i Sullas
anda. Planen misslyckades, och sedan C., som
åtalats för utpressningarna i Afrika, ej
kunnat fullfölja sin ansökan till konsulatet för
år 64 — han blev dock frikänd —, gjorde han
sig säker på att ernå det för 63. Valda blevo
emellertid talaren Cicero, riddarståndets
kandidat, som stöddes även av senatspartiet, samt
den obetydlige C. Antonius. Efter ett
misslyckat försök sommaren 63 att ernå
konsulatet för nästa år beträdde C. den sociala
revolutionens väg. En sammansvärjning bildades
bland en mängd personer av högre och lägre
stånd, bl. a. Sullas avsigkomna veteraner,
Marius’ forna anhängare samt andra, som
hade föga att förlora men som hoppades genom
C. vinna skuldavskrivning, landområden,
ämbeten, provinser o. s. v. Man beslöt sätta eld
på Rom, mörda konsulerna samt med hjälp
av trupper rycka till sig makten. Emellertid
lyckades Cicero få reda på dessa planer och
vidtog omfattande säkerhetsåtgärder;
senaten gav konsulerna diktatorisk myndighet,
och 8 nov. avslöjade Cicero i senaten, där
även C. infunnit sig, dennes avsikter (l:a
catilinariska talet). C. begav sig då till
Etru-rien, där han hade en armé i ordning. I Rom
övertogs ledningen av sammansvärjningen av
pretorn Lentulus m. fl.; genom en
komprometterande skrivelse, som Cicero lät uppsnappa,
blev deras skuld klart ådagalagd. Vid
senats-sammanträdet 5 dec. behandlades frågan om
de brottsligas straff. Caesar förordade
livstids internering; ett förslag om dödsstraff
understöddes energiskt av Cato d. y., mera
försiktigt av ordföranden Cicero (4:e
catilinariska talet), och avgick med segern, var
efter fem fängslade anhängare till Catilina
avlivades. C. själv, som med sin här ämnade
slå sig fram till Poslätten, stupade vid
Pisto-ria (nuv. Pistoja) i början av 62 f. Kr. — C.
kan ej, såsom stundom skett, betraktas som
en social reformator, men väl bör hans
revolution ses mot bakgrunden av de svåra inre
missförhållanden, varav den romerska staten
sedan lång tid lidit. — Litt.: Sallustius’ »C.»;
Ciceros tal mot C.; G. Boissier, »La
conjura-tion de Catiline» (1905). H. Sgn.
Catinat [katina’], Nicolas de, fransk
härförare (1637—1712). Utmärkte sig i krigen
i Nederländerna 1668—78, blev 1677
brigadgeneral, förde befälet i striden mot valden-
serna 1686, vann i början av 1690-talet i
Italien flera framgångar mot Eugène av Savojen
och blev 1693 marskalk. I spanska
tronföljds-kriget led C. mot Eugène nederlaget vid Carpi
1701, förlorade då sitt befäl men erhöll 1702
ett nytt, vid Rhen, som han dock snart
nedlade. C. var en duglig härförare, trots sin
stränghet uppburen av sina soldater. Biogr.
av E. de Broglie (1902). C. O. N.*
Catfngas, se Brasilien, sp. 1129.
Catlin [kä’tlin], George, amerikansk
etnolog (1796—1872). Tillbragte från 1832 åtta
år på resor bland Nordamerikas
indianstammar, samlade etnografika och målade
hundratals indianporträtt samt många bilder av
sedvänjor och ceremonier. Åren 1840—48
utställde C. dessa flerstädes i Europa och
företog 1852—54 resor i Centralamerika och
Sydamerika. Större delen av hans viktiga
indianporträtt bilda nu »Catlin gallery» i
nationalmuseet i Washington. Bland C:s arbeten
märkas »Manners, customs, and condition of the
North American indians» (2 bd, 1841, med
300 stålstick, flera uppl.; sv. övers. 1846—48,
ny ty. uppl. 1925), ett klassiskt verk av
bestående etnografiskt värde, och »Last rambles
amongst the indians of the Rocky mountains
and the Andes» (1867; sv. övers. 1870).
Ca’to, M a r c u s P o r c i u s (C. d. ä. el.
C. C e n s o r i u s), romersk krigare, statsman
och författare (234—149 f. Kr.). Deltog som
17-årig soldat och senare som officer i
striderna mot Hannibal, kuvade som fältherre en
resning i Spanien 195 och bidrog som tribun
väsentligen till segern vid Thermopyle 191.
Som kvestor följde han Scipio till Afrika 205,
förvaltade som pretor Sardinien 198, var
konsul 195; hans berömda censur inföll 184. C.
ägnade sig ock åt det yrke romarna ansågo
som det enda fullt passande: han var en
duktig jordbrukare. — C. är typen för en
gammaldags romare: för enkelhet och hårt arbete,
överhuvud förfädrens sed, mos maiorum, var
han en energisk förkämpe, till all lyx och
främmande bildning, särskilt hellenismen med
dess kosmopolitiska tendenser, en hätsk fiende.
På äldre dagar, då han som ledare av sonen
Marcus’ utbildning lärde sig grekiska, något
som även kom hans författarskap till godo,
mildrades denna ovilja. Som censor
avlägsnade C. flera ovärdiga medlemmar ur senaten
och riddarståndet och ingrep i övrigt mot allt,
som han ansåg strida mot lovlig sed och
statens ordning. Han fick härigenom talrika
fiender: 44 åtal drabbade honom, varje gång
skötte han själv sitt försvar och blev ingen
gång fälld. — C. är den förste författaren på
latinsk prosa. Av hans skrifter, som närmast
hade ett praktiskt syfte, har, bortsett från
fragment, endast boken »Om lantbruket», »De
agri cultura», bevarats, dock i senare
bearbetning. I sitt huvudarbete, »Origines» (av
origo, ursprung; ung. »den romerska statens
uppkomst och historiska utveckling»),
behandlade han Roms och de italiska samhällenas
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
