Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cauwès, Paul - Cauvin, Jean - Cava (Cava de’ Tirreni) - Cavagnari, sir Louis - Cavaignac, släkt - Cavaignac, Godefroy - Cavaignac, Louis Eugène - Cavalcanti, Guido - Cavalcaselle, Giovanni Battista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Cauvin—Cavalcaselle
714
känd genom arbetet »Cours d’économie
poli-tique» (1879—80; flera uppl.), som inom den
franska ekonomiska vetenskapen betecknar
den mest utpräglade reaktionen mot
Man-chesterskolan med anslutning till Friedrich
List och den tyska historiska skolan inom
nationalekonomien.
Cauvin [kåvä’], Jean, se Calvin.
Cava (C a v a de’ Tirre’ni), stad i ital.
prov. Salerno, 5 km n. v. om staden Salerno;
26,729 inv. (1921). Biskopssäte. Textilindustri.
Vid C. benediktinklostret La Trinitä della
Cava med dyrbara handskrifter. Turistort;
sommarnöje för Neapelbor.
Cavagnari [kavanjä’ri], sir Louis,
anglo-indisk militär och diplomat (1841—79), son
till en av Napoleons officerare. Trädde 1858
i Ostindiska kompaniets tjänst, deltog s. å.
med utmärkelse i fälttåget i Oudh och
utförde sedan med stor skicklighet många
politiskt administrativa värv vid Indiens
nordvästgräns. Han avslöt 26 maj 1879 fördraget
i Gandamak (se A f g a n i s t a n, sp. 211),
erhöll knightvärdighet och blev brittisk
resident i Kabul. Där slog han sig (juli) ned i
det fasta citadellet Bala Hissar, men 3 sept.
s. å. angreps det av en upphetsad afgansk
krigarskara, som nedgjorde alla vita,
däribland C. Massakern gav signal till ett nytt
brittiskt fälttåg mot Afganistan. V. S-g.
Cavaignae [kavanja’k el. -vänja’k], fransk
släkt, som spelat en betydelsefull roll. Jean
Baptiste C. (1762—1829) var advokat i
Toulouse, blev 1792 led. av nationalkonventet,
var under direktoriet led. av de 500 :s råd,
under Napoleonstiden prefekt samt måste efter
restaurationen som »konungamördare» gå i
landsflykt till Bryssel. Hans äldre son G o d
e-f r o y C. (1801—45) var en av
republikanernas ledare både före och efter
julirevolutionen 1830, vari han spelade en huvudroll. Efter
oroligheterna i april 1834 dömdes han till
deportation men lyckades fly. 1841 återkom
han till Frankrike och var redaktör i
opposi-tionstidningen La Réforme. Om J. B. C:s
yngre son Louis Eugène C. och dennes son
Godefroy C. se nedan.
Cavaignae [kavanja’k el. -vänja’k],
Godefroy, fransk politiker (1853—1905), son till
L. E. C. Väckte redan i skolan
uppmärksamhet, då han 1867 vägrade mottaga ett pris ur
kejsarprinsenshand. C.
deltog med utmärkelse
som frivillig i 1870—71
års krig, var en tid
ingenjör i Angoulème,
studerade därpå
juridik och ägnade sig från
1882, då han invaldes
i
deputeradekammaren, åt politiken. Han
tillhörde den
moderata gruppen Union
républicaine, var
marinminister i Loubets
Ord, som saknas under
ministär febr.—juli 1892 och framträdde
1893 under Panamaaffären i första planet
genom ett stort tal mot allsköns oredlighet.
I Bourgeois’ ministär nov. 1895—april 1896
var han krigsminister. Som krigsminister
juni—sept. 1898 under Brisson var C.
motståndare till en revision av Dreyfusprocessen
men måste avgå, då generalstabens
förfalskningar upptäcktes. Sitt stora politiska
inflytande återfick han ej mer. C. har skrivit flera
historiska arbeten, bl. a. »La formation de la
Prusse contemporaine» (2 bd, 1891—98). E.A-t.*
Cavaignae [kavanja’k el. -vänja’k], Louis
Eugène, fransk general, diktator (1802 15/i0
—57 28/io). Deltog 1828 i expeditionen till
Grekland, blev kapten 1829, var anhängare till
julirevolutionen 1830
och sändes 1832 till
Afrika, där han
tjänade med stor utmärkelse
och 1847 avancerade
till guvernör i Oran.
Efter
februarirevolutionens utbrott 1848
blev han
divisionsgeneral och
generalguvernör i Algeriet,
utsågs s. å. till
medlem av
nationalförsamlingen och blev efter
upploppet 15 maj krigsminister. Då det svåra
arbetarupproret utbröt 23 juni, fick C. av
nationalförsamlingen diktatorisk makt och
lyckades på fyra dagar fullständigt kuva
upproret. 28 juni nedlade han sin makt i
nationalförsamlingens händer; denna uttalade då
enhälligt, att han gjort sig förtjänt om
fäderneslandet, och beslöt, att han skulle utöva
verkställande makten, tills president blivit
vald. Vid folkomröstningen i dec. s. å.
utsågs prins Louis Napoléon till president
med över mill. röster, medan C. fick
ej fullt IV2 mill. C. tillhörde sedan den
republikanska oppositionen, häktades vid
statskuppen 1851, frigavs kort därefter men drog
sig sedan tillbaka från politiken, då han icke
ville avlägga ed på den nya författningen.
Hans oegennytta och plikttrogna arbete
tillförsäkra honom en vacker plats i Frankrikes
historia. Jfr Deschamps, »Eugène C.» (2 bd, 1870).
Cavalca’nti, G u i d o, italiensk skald (omkr.
1255—1300). C. var Dantes bäste vän och
närmaste föregångare. Hans diktning är oftast
en starkt filosofisk lyrik, där rent abstrakta
lärosatser äro satta på vers med högst
invecklad meter. Denna lärda poesi kulminerar
i hans mest berömda, svårtolkade kanzon,
»Donna mi priega», som innehåller hans
kärleksfilosofi. Monogr. av Ercole 1885.
CavalcaseTle, Giovanni Battista,
italiensk målare och konstskriftställare (1817—
97), generalintendent för italienska statens
konstsamlingar i Rom. Utgav viktiga
konsthistoriska arbeten i samarbete med J. A.
Crowe (se d. o.). H. W-n.
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
