- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 4. Bromell - Commodore /
759-760

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celenterater, Kavitetsdjur - Celest - Celesta - Celestin - Celestiner - Celestinus - Celest mekanik - Celesyrien el. Coelesyrien - Celibat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

759

Celest—Celibat

760

lägsnas sålunda denna väg. Särskilda
andnings- och avsöndringsorgan saknas;
överhuvud kan man hos c. knappast tala om
verkliga organsystem. C. äro liksom tagghuding-

Längdsnitt genom sötvattenspolypen Hydra.

arna radiärt symmetriska djur (d. v. s. de ha
ett flertal symmetriplan, alla gående genom
en huvudaxel, i vars ena ända munnen ligger).
Vid sidan av könlig fortplantning
förekommer allmänt könlös fortplantning genom
knoppning; i anslutning härtill utgöres ett
flertal stora grupper c. av kolonibildande
djur. Nästan alla c. äro havsdjur, endast
några få leva i sötvatten. Till sin allmänna
form tillhöra c. två olika huvudtyper: de
nästan alltid i färdigutvecklat tillstånd med
den slutna kroppsändan fastvuxna
»polyperna» (se fig.), en typ, som bl. a. representeras
av alla koralldjur, och de i könsmoget
tillstånd fritt kringsimmande, klockformiga
»me-dusorna» (manettypen). Dessa bägge typer
alternera ofta i generationsväxling, varvid
polyperna utgöra den könlösa generationen.
C. uppträda i de äldsta fossilförande lagren.

Den stora huvudmassan av c. ha s. k.
näs-selceller inlagrade i hudskiktet och bilda den
stora avdelningen nässeldjur (se d. o.;
Cnidaria). Allmänt kända grupper av
nässeldjur äro skivmaneter, sjöanemoner och de
revbildande korallerna. En mindre, avvikande
grupp utan nässelceller, som bildar en andra
huvudavdelning av c., utgöres av
kamma-neterna (se d. o.; Ctenophora). T. O.

Cele’st (lat. caele’stis, av caè’lum, himmel),
himmelsk, i världsrymden befintlig.

Cele’sta (av fr. céleste, himmelsk), ett
kla-verinstrument med vibrerande stålstänger i
st. f. strängar, uppfunnet av A. Mustel i Paris
1886, med omfånget c—c4, samt infört som
orkesterinstrument av nyare kompositörer
(Widor, Charpentier, Tjajkovskij, Leoncavallo,
Puccini, R. Strauss o. s. v.).

Ord, som saknas under

Celestln, ett mineral av sammansättningen
Sr SO4, d. v. s. strontiumsulfat. Bildar vita
eller färglösa, sällan ljusblå rombiska
kristaller. De mest kända fyndorterna äro
svavelgruvorna vid Girgenti på Sicilien, där c i
form av praktfulla kristaller uppträder tills,
m. svavel och gips.

Celestlner, en av Peter av Murrhone
(sedermera påven Celestinus V) omkr. 1250 stiftad
kongregation inom benediktinorden.

Celestinus, namn på fem romerska påvar.
— C. I (biskop i Rom 422—32) var en
förkämpe för de växande anspråken på romerske
biskopens påveställning inom kyrkan. — Som
en svag åldring beredde C. III (påve 1191—98)
påvedömet en rad förödmjukelser från kejsare
och furstar. — C. V, den helige (påve 1294),
var en ivrig asket, berömd för helighet (P
e-ter av Murrhone), när han 1294, gynnad
av tidens apokalyptiska stämning, nära 80 år
gammal oväntat lyftes upp till
påvevärdigheten, främst kanske genom inverkan av
Karl II av Neapel, vilken behövde ett lydigt
verktyg på påvestolen. Genom betydliga
eftergifter för den härsklystne Karl fick C.
kardinalerna emot sig. Därtill olycklig över att
ej kunna fortsätta sina förra botövningar, tog
»eremitpåven» efter fem månaders regering
det i påvedömets historia oerhörda steget att
avsäga sig påvevärdigheten. Av
efterträdaren Bonifatius VIII hölls C. i fängsligt förvar
till sin död 1296. På Filip den skönes önskan
kanoniserades C. 1313 av Clemens V. L. W-r.

Celest mekanik, himmelens mekanik, läran
om de lagar eller krafter, som reglera
himlakropparnas rörelser (se Gravitation,
Newton och Världsalltet).

Celesyrien el. Coelesyrien (av grek,
kol’-los, urholkad, djupt liggande; arab. El-Bikaa},
antikens namn på dalområdet mellan Libanon
och Antilibanon (omkr. 120 km långt, 14 km
brett), i franska mandatområdet Syrien. Från
Baalbek, där den når 1,160 m ö. h., sänker
sig dalen mot n., avvattnad av Orontes (Nahr
el-Asi), och mot s., avvattnad av Leontes (Nahr
i’ Litani). Jorden är mycket bördig samt
producerar spannmål, oliver och mullbär. C.
har ypperliga beten och är tätt bebyggt.

Celibat (av lat. caè’lebs, ogift), ogift stånd.
I likhet med G. T. innehåller N. T. icke något
äktenskapsförbud. Flera bland apostlarna voro
gifta (Matt. 8: 14, 1 Kor. 9: 5). Men dels på
grund av ett yttrande hos Paulus, att det
ogifta ståndet under vissa förhållanden är att
föredraga (1 Kor. 7: 38), och dels under
påverkan av de moralisk-religiösa idéerna inom
den stora hedniska religionssynkretismen
be-gynte man inom kyrkan betrakta det ogifta
ståndet såsom förtjänstfullt. Sedan 100-talet
förekommo redan frivilliga löften om
äkten-skapslöshet. Från 300-talet började lagar
utfärdas till förmån för ogifta klerker.
Försöket att på kyrkomötet i Nicaea 325
upphöja stadgandet om presbyterers och
diakoners ovillkorliga c. till en för hela kristna
C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:13:10 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdd/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free