Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cell, 1. växter och djur - Cellens delning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Cell
770
samma tal. Inom växtsläktet Crepis har man
exempelvis olika arter med antalen 6, 18, 42.
Kromosomernas relativa storlek och form äro
ävenledes karakteristiska. Såväl dessa
iakttagelser som teoretiska skäl tala för att
kromo-somerna under någon form bibehålla sin
individualitet även i vilkärnan, ehuru de
skenbart upplösas i telofasen. Denna »upplösning»
har sannolikt karaktären av en svällning och
möjligen en nedbrytning av vissa
beståndsdelar, men sannolikt motsvaras varje
kromosom av ett visst territorium i vilkärnan.
Kromosomernas bildning i profasen är sannolikt
resultatet av en förtätning eller utfällning och
möjligen även av en ökad bildning av de
ämnen, som uppbygga kromosomerna. I dessa ingå
såväl vilkärnans linin som dess kromatin.
Den minutiösa fördelningen av
kromosomerna vid cellens delning sammanhänger med att
dessa äro bärare av arvenheterna. De olika
kromosomerna äro kvalitativt olika. En
abnorm fördelning av kromosomerna medför en
abnorm utveckling eller en fullständig
hämning av densamma. Arvenheterna äro enligt
Morgan anordnade lineärt utefter
kromoso-men med en för en viss art och en viss
kromosom bestämd ordningsföljd.
Bild 5 visar en anafas hos Crepis virens.
Man har här 6 kromosomer (jfr ovan), varav
två och två äro lika stora.
Ett stort antal fakta talar
för
attkromosomernauppträ-da parvis. De båda
kromosomerna i ett par äro bärare
av samma eller liknande
arvfaktorer. Vid
könscellernas bildning sker en
reduktion av kromosomernas
antal till hälften. Det
reducerade antalet kromosomer
kallas även det »haploida»
antalet. Vid befruktningen
återställes det oreducerade,
»diploida», antalet kromo-
somer genom den hanliga och den honliga
könskärnans sammansmältning. Jfr
Befruktning, Könsceller och Ärftlighet.
Vid celldelningen klyves modercellen i de
flesta fall i två lika stora dotterceller. Hos
växterna
förekomma emellertid även
några andra
cell-delningstyper, nämligen cellavsnör-ning, mångcellbild-ning och fri
cellbildning. Vid
cell-avsnörningen
uppstår å
modercellens vägg en el.
flera
utstjälpning-ar, som bli allt
större och större
samt slutligen
avgränsas från mo-
Bild 5.
Kromosomerna hos Crepis
virens. Anafas av
celldelning.
Bild 6. Mångcellbildning i
embryosäcken hos Aprimonia
Eupatorium.
dercellen genom en vägg och därefter frigöras.
Så föröka sig jästsvamparna, och hos många
andra svampar uppstå sporer på detta sätt.
— Vid mångcellbildn ingen delar sig
modercellens kärna
i ett ofta mycket
stort antal
dotterkärnor. Först
därefter utbildas
väggar mellan
kärnorna. Detta sker
antingen alldelessam-tidigt eller i rask
ordningsföljd, så
att den
ursprungliga cellen hastigt
uppdelas i en av
talrika celler
bestående vävnad.
Mångcellbildning
förekommer vid
en-dospermbildningen
i den fanerogama
embryosäcken. —
Även vid den fria
cellbildningen
ger modercellens
kärna upphov till
flera kärnor, innan
någon väggbildning
inträder. Efter slutad kärndelning samlas
kring varje kärna en plasmamassa, som
omger sig med en vägg. Härvid uppgår ej
modercellens hela plasmamängd i dottercellerna.
Det uppstår alltså inne i modercellen flera fria
celler, vilkas väggar icke ansluta sig till
modercellens. Fri cellbildning förekommer mest
typiskt utbildad i askomyceternas sporsäckar.
Historik. Växtcellen upptäcktes 1665 av
engelsmannen Robert Hooke. Med mikroskopets
hjälp iakttog han i kork och andra
växtväv-nader små av väggar omslutna blåsor, som
han kallade »celler». Först i början på
1800-talet började emellertid ett mer
fruktbringande studium av cellen. Jämte cellväggen
studerades även cellinnehållet, som 1846 av H.
v. Mohl benämndes »protoplasma».
Cellkärnan upptäcktes 1831 av R. Brown. 1838
framlade M. J. Schleiden i sin »Beiträge zur
Phyto-genese» för växternas vidkommande en
sammanhängande cellteori, enligt vilken växterna
helt och hållet äro uppbyggda av celler eller
produkter av dessas verksamhet. Följ, år
utkom Th. Schwanns »Mikroskopische
Unter-suchungen über die Übereinstimmung in der
Struktur und dem Wachsthum der Thiere und
Pflanzen», genom vilket arbete cellteorien
utsträcktes att gälla även för djuren. Cellens
delning beskrevs för första gången 1835 av
v. Mohl. Icke desto mindre framlägga
Schleiden och Schwann den uppfattningen, att
cellerna bildas genom kondensation av material
i en grundsubstans (fri cellbildning). De
följande årens forskningar visa emellertid denna
läras oriktighet, och 1855 kunde Virchow for-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K,
IV. 25
Bild 7. Fri cellbildning i
sporsäcken av Peziza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
