Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cell, 1. växter och djur - Cellens delning - Cell, 2. fartyg - Cell, 3. agitationshärd - Cella - Cellamare, Antonio Giudice - Cellarius - Cellavsnöring - Cellbildning - Celldelning - Celle - Cellemalj - Cellfängelse - Cellförening - Cellier, Alfred - Cellini, Benvenuto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Cella—Cellini
772
mulera satsen: Varje cell uppstår ur en annan
cell (»Omnis cellula e cellula»). Först
betydligt senare (Strasburger 1879, Flemming 1882)
blev det definitivt klargjort, att även kärnan
är en kontinuerlig bildning; varje kärna
uppstår ur en annan kärna. Därmed var
grundvalen för den moderna cellforskningen lagd.
Läran om kromosomernas individualitet har
formulerats av É. van Beneden (1883), Rabl
(1885) och Boveri (1887). Kromosomantalets
reduktion hos könscellerna fastställdes först
av É. van Beneden (1883) och Strasburger
(1888). Betydande resultat ha nåtts genom
kombination av cell- och ärftlighetslära. J. R-m.
2. I förening med dubbla bottnar å
fartyg förekomma såväl tvärskepps- som
lång-skeppsspant, vilka oftast sträcka sig hela
höjden mellan bordläggningen och bottnen
samt sålunda genom sina skärningar med
varandra indela fartygsbottnen i ett stort antal
celler. Genom kungörelse 1908 föreskrives,
att på fartyg, försett med dubbelbotten, byggd
efter cellprincip, volymen av dessa rum icke
skall inräknas i bruttodräktigheten. ö-g.
3. I bildlig bemärkelse agitationshärd.
Enligt kommunistisk terminologi böra
partimedlemmar sammansluta sig till smärre enheter,
celler, på den plats, där de utöva sin
verksamhet (på en fabrik, i en fackförening, i en
truppstyrka), och därifrån bedriva agitatorisk
propaganda enligt grundsatsen om surdegen,
som genomsyrar hela degen.
CeTla, lat., förvaringsrum, källare,
kammare; avskilt rum; företrädesvis det rum i
ett grekiskt eller romerskt tempel, som
inneslöt gudabilden. — C e 11 ä r i u s, slav, som
hade uppsikt över husets förråd m. m.
Cellama’re [tfel-], Antonio Giudice,
furste av C., hertig av Giovenazzo, spansk
diplomat (1657—1733). Blev 1715 spansk
minister i Paris och deltog 1718, eggad av sin
förman, kardinal Alberoni, i en sammansvärjning,
i vilken hertiginnan av Maine var den
drivande kraften. Dess syfte var att ersätta
regen-ten, hertig Filip av Orléans, med konung Filip
V av Spanien och eventuellt göra denne till
fransk konung. Planen upptäcktes; C.
häktades och fördes dec. 1718 över gränsen.
Cellärius (eg. Keller), Christoph, tysk
pedagog och lärd, slutligen prof, i Halle (1638
—1707). Skrev på latin flera arbeten i
historia och geografi, bl. a. »Historia» (3 dir,
1685—96) och »Notitia orbis antiqui» (1701;
flera senare uppl.), utgav latinska
skriftställares arbeten och läroböcker i latin, av vilka
»En lättare giord latinisk grammatica»
upplevde ett tiotal svenska uppl. 1703—1801. Jfr
Keil, »De Chr. Cellarii vita et studiis» (1875).
Cellavsnöring, se Växtanatomi.
Cellbildning, se Cell 1 och
Växtanatomi.
Celldelning, se Cell 1, sp. 767 ff.
Celle, stad i n. v. Tyskland, preuss. prov.
Hannover, 40 km n. ö. om staden Hannover,
vid Fuses inflöde i Aller; 25,711 inv. (1924).
Ord, som saknas under
Paraplyfabriker, handel med honung och vax
från Lüneburgerheden. Stor vägknut. — C.
anlades 1292 och var från 1300-talet till
1705 residens för hertigarna av yngre huset
Braunschweig-Lüneburg. Samma dag (5 febr.
1679) som fred ingicks i Nijmegen mellan
kejsaren och Ludvig XIV, lät den sistnämnde
i C., utan Karl XI :s vetskap, avsluta en
fransksvensk separatfred med de lüneburgska
hertigarna, varigenom Sverige till dem avträdde
bl. a. amtet Thedinghausen samt en
landsträcka mellan Aller och Weser. Motvilligt
ratificerade Karl XI traktaten 27 juli s. å.
— Litt.: Dehning, »Geschichte der Stadt C.»
(1891).
Cellemalj, se Emalj.
Cellfängelse, se Fängelse.
Cellförening, se Växtanatomi.
Cellier [selie’], Alfred, engelsk musiker
av fransk härkomst (1844—91). Hade
skiftande anställningar som organist och
kapellmästare samt tonsatte ganska många
operetter (bl. a. »Dorothy» och »The Mounte-banks»)
och en stor opera, »Pandora» (uppf. i Boston
1881). E. F-t.*
Bild 1. »Frans I:s saltkar.» Guldsmedsarbete av
Benvenuto Cellini.
Cellini [tjeli’ni], Benvenuto, florentinsk
guldsmed, bildhuggare och medaljgravör (1500
—71). Arbetade som lärling och medhjälpare
hos åtskilliga guldsmeder i Florens och Rom,
uppmärksammades omkr. 1524 av Clemens
VII och utförde arbeten såväl åt påven som
åt flera kardinaler. Vid Roms belägring 1527
deltog C. i försvaret; han påstår sig därvid
med ett muskötskott från Castel Sant’ Angelo
ha dödat de kejserliga truppernas befälhavare,
konnetabeln av Bourbon. Efter Roms fall
uppehöll C. sig i Perugia, Florens och
Mantova. Från 1529 arbetade han, bl. a. som
påv-lig myntgravör, i Rom, flydde 1534 till Neapel
för att undgå straffet för ett dråp,
återkallades s. å. av Paulus III, besökte 1537 det
franska hovet, blev efter återkomsten till Rom
anklagad för att under belägringen 1527 ha
försnillat ädelstenar och andra dyrbarheter
ur den påvliga skattkammaren, hölls utan
dom i mer än årslångt fängelse och begav sig
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
