Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cellini, Benvenuto - Cellist - Cellkopplare - Cellkärna - Cello - Cellobios el. Cellos - Cellplasma - Cellplatta - Cellsaft - Cellstraffet - Cellularpatologi - Cellulas - Celluliter - Celluloid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Cellist—Celluloid
774
Bild 2. Perseus med Medusas
huvud. Staty av Benvenuto
Cellini.
efter frigivandet 1540 över Ferrara till
Fon-tainebleau. Frans I lämnade honom talrika
uppdrag och anvisade honom bostad i slottet
Petit Nesle i Paris.
Efter att ha fallit i
onåd hos konungen
bosatte han sig
1545 i Florens, där
han, hedrad med
beställningar men
enligt egen uppgift
dåligt betalad av
Cosimo I, under
ständiga
stridigheter med
konkurrenter stannade
under sin
återstående livstid.
C. var en
eklektisk men skicklig
bildhuggare och en
synnerligen
framstående, om också
varken
konstnärligt banbrytande
eller ledande
guldsmed. I
eftervärldens minne lever
han huvudsakligen
tack vare den med
skrytsamt och
strålande äventyrar-lynne nedskrivna
självbiografien
»Vita di B. C., scritta
da lui medesimo»
(många uppl., bäst
utg. av O. Bacci
1900; sv. övers.
1906, ny uppl.
1915). Av hans
guldsmedsarbeten är, så vitt man vet, endast
ett bevarat, det s. k. Frans I:s saltkar (1539
—43), en ståtlig bordsuppsats av guld, emalj och
ebenholts (bild 1). Bland hans bevarade
skulpturer märkas en kolossal bronsbyst av
Cosimo I (1545—48, i Museo nazionale i Florens)
och den i Loggia de’ Lanzi i Florens
uppställda bronsstatyn »Perseus med Medusas huvud»
(1545—54, bild 2). — Monografi av E. Pion
(1883—84). H. W-n.
Celli’st (av it. ce’llo, förkort, av violoncello),
violoncellist, violoncellspelare.
Cellkopplare, regleringsapparat, med vars
tillhjälp antalet celler i ett
ackumulatorbatteri varieras för erhållande av lämplig
total-spänning å batteriet. G. H-r.
Cellkärna, se Cell 1, sp. 766.
Cello [tje’lå], förkort, av violoncello.
Cellobiös el. C e 11 ö s, en vid spjälkning av
cellulosa erhållen disackarid.
Cellplasma, se Cell 1, sp. 763.
Cellplatta, se C e 11 1, sp. 767.
Cellsaft, se Cell 1, sp. 764.
Cellstraffet, se Fängelsesystem.
Ord, som saknas under
Cellulärpatologi, den förnämligast genom
Virchow införda, allmänt antagna lära, enligt
vilken kroppens sjukliga förändringar ha sitt
säte i de kroppen sammansättande cellerna
och främst bero på rubbningar i cellernas och
vävnadernas verksamhet. Jfr Patologi.
Celluläs, cellulosaspjälkande enzym, se
Cellulosa och Cellulosajäsning.
Cellullter, svullnader i bindväven under
huden, mellan muskler eller annorstädes. De
äro envisa att bota. Massage och värmande
omslag äro verksamma medel. Även smärre
förhårdningar i muskler kallas ofta c.
Celluloid (av lat. ce’llula, cell, och grek. ei’dos,
utseende) är ett kemiskt tekniskt preparat,
som framställes av lågnitrerad cellulosa
(kol-lodiumbomull) och kamfer eller andra
därmed jämförliga lösningsmedel, såsom mannol,
plastol etc. Den cellulosa, som användes
såsom utgångsmaterial för nitrocellulosan,
ut-göres antingen av kemiskt ren bomull eller av
silkespapper. Nitreringsproceduren liknar den,
som är beskriven under Bomullskrut,
varvid är att tillse, att syrornas
sammansättning, syrebadets temperatur och
nitre-ringstiden väl anpassas efter den kvävehalt
å nitrocellulosan, som erfordras för att erhålla
en lättlöslig produkt. Då det är av stor vikt
att få fullkomligt vit nitrocellulosa, blekes
denna efter målningen vanl. med
natriumhy-poklorit el. kaliumpermanganat och oxalsyra.
Framställningen av råcelluloid sker
antingen genom att man blandar fuktig
nitrocellulosa och kamfer, varur vattnet sedan
utpressas under högt tryck och värme, eller ock genom
att man övergjuter den förut torkade
nitrocellulosan med en lösning av kamfer i alkohol,
vilken massa knådas med maskin och därefter
valsas mellan stålvalsar, önskar man färgad
c., inblandas färgstoffen under tillverkningen.
Celluloidplattorna skäras senare i strimlor,
vilka fuktas med alkohol och pressas mellan
stålplattor i hydraulisk press under värme.
De på så sätt erhållna celluloidblocken skäras
i ark eller stänger, vilka pressas eller formas
till de föremål, som avses.
C. har en spec. vikt av 1,4 och är
genomskinlig, hornartad, olöslig i vatten samt blir
vid 125° så plastisk, att den lätt låter forma
sig. Genom upphettning till 140° börjar den
dekomponera under avgivande av rödgula
ångor, och vid 150° antändes den och brinner
hastigt, dock utan explosionsfenomen. Genom
inblandning av vissa icke brännbara ämnen,
såsom zinkoxid, tungspat, blyborat,
ammo-niumsulfat eller tennklorur, minskas
antänd-ligheten, men dessa fasta ämnen nedsätta
elasticiteten, och fabrikatet blir hårdare.
Genom sin låga spec. vikt och sina
egenskaper att låta forma sig, färgas efter behag
och antaga polityr har c. fått stor
användning till imitationer av horn, sköldpadd,
bärnsten, opal, malakit, korall, marmor, mosaik
m. m. Bland fabrikat, som framställas av c.,
må nämnas kammar, knappar, glasögonbågar,
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
