Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celluloid - Cellulosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Cellulosa
776
biljardbollar, knivskaft, käppkryckor,
kirurgiska instrument, film samt genom en tunn
beläggning på linne även kragar och manschetter.
Lösning av c. i eteralkohol, amylacetat eller
ättiketer brukas mycket såsom fernissa, och
man kan därmed överdraga trä eller metall
med en färglös, genomskinlig hinna, vilken
låter tvätta sig med såpa och vatten och är
mycket hållbar. G. v. F.
Cellulosa, n.CøHioOs (av lat. ce’tlula, cell,
litet hålrum), utgör växternas stödjesubstans
och bildar höljet kring deras celler. Den
förekommer endast sällan i rent tillstånd,
t. ex. i bomull. Vanligen är den uppblandad
med andra ämnen, såsom hemicellulosor (se
d. o.) och inkrusterande ämnen (1 i g n i n,
se d. o., m. m.). C. är rätt
motståndskraftig mot kemisk inverkan, varför den
lätt kan renas från andra
växtbeståndsde-lar (se Pappersmassetillverkning).
Filtrerpapper är nästan kemiskt ren c. Vid
kraftigare ingrepp omvandlas dock också c.
Vid upphettning utan lufttillträde till 140
—150° C sönderdelas den under
värmeutveckling. Härvid bildas en mängd olika
produkter, av vilka flera ha teknisk
betydelse (se T r ä d e s t i 11 a t i o n). Vid
behandling med svaga basiska eller sura lösningar
omvandlas den endast delvis, vid energisk
behandling med starka syror spjälkas den
däremot, och härvid bildas slutligen druvsocker.
En metod, som grundar sig härpå, har också
utarbetats för storindustriell drift. C.
sönderdelas med 40-procentig saltsyra, och det härvid
erhållna druvsockret kan antingen renas eller
direkt förjäsas till etylalkohol. Även av
enzymet ce 1 lu 1 as spjälkas c. (se
Cellulosajäsning). Gentemot utspädda syror
och alkalier är c. relativt beständig men
förändras något, varvid även dess fysikaliska
egenskaper delvis ändras. Vid tillsats av
syror blir c. spröd och brytes lätt, vid
inverkan av alkalier antar den större
smidighet och glans. Det förra slaget c. kallas
hydrocellulosa, det senare h y d r a
t-cellulosa. Hydrocellulosa är något
omvandlad c. Hydratcellulosa är däremot
oförändrad, endast något svälld c. Att en
bomulls- eller linnevävnad, varpå man spillt litet
syra, lätt blir skör och går sönder, beror på
bildningen av hydrocellulosa. Även
oxida-tionsmedel, såsom klorkalk, vätesuperoxid och
salpetersyra, förändra (oxidera) c. Härvid
bildas oxicellulosa, vilken är skörare
än c. Detta bör man komma ihåg vid
användning av de moderna s. k. »självverkande»,
vätesuperoxidavspjälkande tvättmedlen. C:s
omvandling till hydratcellulosa har fått
betydelse vid s. k. karbonisering, vilken
går ut på att av gammalt halvylle åter
framställa ylle. Därvid behandlas vävnaderna med
utspädda syror, varvid linnet och bomullen bli
spröda och kunna avlägsnas, under det att
yllet förblir nästan oförändrat. Behandlingen
med baser har fått användning vid den s. k.
merceriseringen av bomull, varigenom
denna får en förhöjd glans (se
Merceri-s e r i n g). C. är olöslig i alla lösningsmedel
med undantag avSchweizers reagens,
en lösning av kopparoxid i ammoniak. Då
denna lösning behandlas med syror, faller
c. åter ut i form av hydratcellulosa. Man kan
dock knappast tala om lösning i egentlig
mening, emedan c. med Schweizers reagens
bildar ett slags alkoholat. Även i
natrium-eller kaliumxantogenat löses c. under
bildning av cellulosaxantogenat (se
Cellulosaest r a r). Ur denna lösning utfaller den lätt
i form av hydratcellulosa. C. blåfärgas ej av
jod. Behandlas den däremot en kort stund med
konc. svavelsyra, omvandlas den delvis till en
pergamentliknande produkt (konstgjort
pergamentpapper), vilken blåfärgas och på grund
härav kallas a m y 1 o i d (av stärkelsens lat.
namn amylum). En liknande verkan har konc.
zinkkloridlösning. En lösning av jod i
zink-klorid nyttjas därför vid mikroskopiskt
påvisande av c. i växtdelar. Genom behandling
av olimmat papper i ett 40-procentigt bad av
zinkklorid med efterföljande pressning erhålles
det hårda och mycket motståndskraftiga
materialet vulkanfiber.
C:s kemiska sammansättning är ännu ej
utredd. En fast hållpunkt äger man dock i
att c. vid hydrolys som slutprodukt
uteslutande lämnar druvsocker. C. är därför
kolhydrat (se d. o.) och är en polysackarid. En
värdefull hjälp vid utforskandet av c:s
konstitution har man fått i
röntgenkristallo-grafien. Med dennas hjälp har man lyckats
visa, att c. i naturen (i ved, bomull, jute etc.)
förekommer i kristallinisk form.
Hydratcellulosa är däremot amorf. Enligt
röntgendiagrammen är c.-kristallen uppbyggd av
gruppen (CøHioOsX som regelbundet återkommer
i densamma. Flera olika åsikter angående c:s
formel finnas för närvarande. Enligt den
kanske troligaste skulle c. vara uppbyggd av
druvsockermolekyler, som två och två under
vattenavspjälkning bildat cellobios. Dennas
anhydrid (cellobiosanhydriden) har sedan
bildat gruppen (CøHjoOø)*, som genom några
slags kristallvalenser i sin tur åter uppbyggt
c.-kristallen. En annan åsikt är, att c. skulle
vara en polymer bildning av glykosanhydrid
(druvsockrets anhydrid). Trots sin
kristallstruktur förhåller sig c. utan tvivel i flera
fall som en kolloid. Eftersom c. är uppbyggd
av druvsockermolekyler, innehåller den
alkoholgrupper (OH-grupper), antagligen tre på
varje druvsockerrest. C. förhåller sig därför
som en alkohol. Bl. a. ger den estrar (salter)
med syror. Flera av dessa estrar ha fått stor
teknisk betydelse (se Cellulosaestrar).
C. har stor användning. I oren form
begagnas den till byggnadsmaterial och bränsle
(trä), till garn och vävnader (bomull och
linne), i mer eller mindre renad form till
papper av olika slag och som utgångsmaterial för
framställning av celluloid, film, konstsilke,
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
