Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celsius, Olof, d. ä. - Celsius, Olof, d. y. - Celsus - Celsus, Aulus Cornelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Celsius, O., d. y___Celsus
784
Olof Celsius d. ä.
skicklig botaniker och författade om bibelns
örter det ryktbara arbetet »Hierobotanikon
sive de plantis sacrae scripturae» (1745—47).
Det var C., som i Uppsala först tog sig an
Linné (1729) ; han öppnade för honom sitt
bord och bibliotek samt räddade honom så åt
Sverige och botaniken. C. beskrev även
Upp-salatraktens flora, utgav 136 akad.
dissertationer m. m.
Celsius, Olof, d. y., biskop, historiker
(1716—94), son till Olof C. d. ä. Blev 1740
fil. mag. i Uppsala, docent i lärdomshistoria
1742, vice bibliotekarie 1744 och professor i
historia 1747. Teol. dr
1752, blev han
kyrkoherde 1753 i
Kungs-holms, 1755 i Solna
samt 1760 i Jakobs och
Johannes’
församlingar i Stockholm. C. var
fullmäktig i
ständernas manufakturkontor
1756—66, blev pastor
primarius 1774 och var
från 1777 till sin död
biskop i Lund. Vid
stiftandet av Svenska
akademien 1786 blev C. en av dess första
ledamöter. 1756 adlades han jämte sina syskon;
han skrev sig själv C., barnen skrevo sig
von Celse. — Som student författade C.
efter Corneilles mönster tragedien »Ingeborg»,
uppförd av studenter 1739. C:s övriga vittra
alster äro svaga, t. ex. hjältedikten »Gustaf
Vasa» (1774). Stort anseende hade C. som
vältalare; flera av hans åminnelsetal äro
tryckta i Vetenskapsakademiens handlingar.
1742 utgav C. månadsskriften Tidningar om
the lärdas arbeten, 1745 »Bibliothecae
upsali-ensis historia», ett hastverk men länge
ensamt i sitt slag. Främst stod C. som
hävdatecknare. Som forskare ringare än
Lager-bring och Botin, var C. dock mycket läst. Mest
ansedd är »Konung Gustaf I:s historia» (1746
—53, omtr. två gånger). 1774 utkom »Konung
Erik XIV :s historia». C:s källforskning är
föga betydande men stilen god; teckningen av
Erik XIV är hållen i mycket ljus stil,
närmast en apologi (riktad mot Dalins
uppfattning). En »Johan III:s historia» blev
ofullbordad och ej utgiven. På ständernas
uppdrag påbörjade C. »Svea rikes kyrkohistoria»
(1767, går till Ansgarius’ död 865). — Även
som politiker spelade C. som god talare,
självständig och personligen högt ansedd, en
betydande roll. Han var en av de yngre
mössornas bästa krafter och vid riksdagen 1760—62
en av deras ledare. Deras överdrifter gjorde,
att C. under frihetstidens två sista riksdagar
gick över till hov- och hattpartierna. 1771
utvoterades han ur prästeståndet av mössorna
under förevändning, att Stockholms
konsistorium valt för många representanter. Vid
riksdagarna 1778—79 och 1786 var C. ledare för
den moderata, konstitutionellt sinnade
oppositionen inom prästeståndet. L. S.*
CeTsus, eklektisk filosof. Författade omkr.
178 e. Kr. en stridsskrift, »Logos alethes»
(sanningsord), i syfte att påverka personer ur
de bildades led, vilka övergått till
kristendomen. Denna skrift har visserligen såsom
sådan gått förlorad men kan på grundvalen av
Origenes’ motskrift rätt väl rekonstrueras.
Den började med att mot kristendomen göra
gällande de från judiskt håll upprepade
invändningarna och lät sedan den hedniska
filosofien komma till tals med påvisande av
kristendomens ovetenskaplighet, dess blinda
tro och bristande inre sammanhang. Framför
allt angrep C. därvid frälsningsläran och
utvecklade som en högre motsats till denna
tanken om en evig världsordning och om Guds
obetingade övervärldslighet. M. Pf.
CeTsus, Aulus Cornelius, författare
under kejsar Tiberius. Skrev, efter Cato d. ä:s
mönster, en encyklopedi, innehållande
anvisningar och råd i jordbruk, medicin, retorik
och krigskonst. Av hans verk finnas i behåll
böckerna 6—13, vilka behandla medicinen
(efter Hippokrates och Asklepiades) och ha
särskild betydelse såsom den enda medicinska
skrift vi äga från den romerska litteraturens
bättre tid. Efter en historisk inledning,
vilken är synnerligen värdefull för kännedomen
om den äldre antika läkekonsten och dess
utövare, ges en icke uttömmande, dock ganska
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
