Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cenci, Beatrice - Cendré - Cendrillon - Cengio - Cenis - Cennini, Cennino - Cenobiter el. Koinobiter - Cenoman - Cenotafium - Censor - Censur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Cendré—Censur
792
Litt.: A. Bertolotti, »Francesco C. e la sua
famiglia» (1879; kritik s. å. i Nuova
Antologia, bd 14, och i Edinburgh Review). J. M.*
Cendré [sädre’], fr. (av cendre, aska),
ask-färgad, askblond, ljuslätt.
Cendrillon [sädrijå’] (av fr. cendre, aska), den
franska motsvarigheten till Askungen (se d. o.).
Cengio [tje’nd$å], stad i n. v. Italien, prov.
Genova, vid Bormida, 58 km v. om staden
Genua; 2,316 inv. (1921). Kemisk industri.
Cenis [soni’], alppass, se Mont C e n i s.
Cennini [tjenfni], C e n n i n o, florentinsk
målare (f. omkr. 1370). Hans bok »Trattato
della pittura» (tr. 1821; ty. övers, med
kommentar av A. Hg, 2:a uppl. 1888) ger
utförliga upplysningar om utbildning, teknik och
konstuppfattning hos Giottos medhjälpare och
efterföljare, till vilka han hörde. Den är
därför en av de viktigaste källskrifterna till det
italienska medeltidsmåleriets historia. H. W-n.
Cenoblter el. K o i n o b i t e r (av grek,
koi-no’s, gemensam, och bi’os, liv), »levande i
gemenskap», se Klosterväsen.
Cenomän, se Kritsystemet.
Cenotäfium (grek. kenota’fion), minnesvård
över en död, formad som en gravvård och rest
på en plats, där den döde icke är begraven;
har brukats från antiken ända in i vår tid
som monument över personer, vilkas kvarlevor
icke blivit funna eller jordats långt från
hemmet. Som c. kan man t. ex. beteckna de på
1500-talet anbragta kungliga gravvårdarna i
Värnhems klosterkyrka, under vilka inga
gravar finnas. (H. W-n.)
Ce’nsor, lat., värderingsman, granskare. 1.
Fornromersk ämbetsman, som hade att
förrätta census (se nedan) m. m. Censorerna voro
två. Ämbetet tillkom såsom en utbrytning
ur konsulatet 443 f. Kr. och fortfor, ehuru
med många oregelbundenheter under
republikens senare tid och början av kejsartiden,
till 74 e. Kr.; de sista folkvalda c. fungerade
50 f. Kr. Efter Domitianus, som gjorde sig
till ständig c., betraktades censuren såsom
uppgången i kejsarmakten. C. valdes på
comi-tia centuriata (se C o m i t i a) och i regel vart
femte år; ämbetstiden var 18 månader. Ehuru
en c. i rang stod efter konsuler och pretorer
och blott ägde potestas men ej imperium (se
d. o.), betraktades ämbetet såsom den högsta
hederspost en romare kunde uppnå; i regel
valdes endast f. d. konsuler. Kollegialiteten
var av särskild vikt, något som sammanhänger
med ämbetets religiösa karaktär: i sina
åtgärder måste censorerna vara eniga; om den
ene dog, måste den andre avgå.
Censorsverksamheten omfattade: 1)
Census, »folkräkning», »mantals- och
skattskrivning», med vad därmed stod i sammanhang.
Denna, som ägde rum på Marsfältet, låg till
grund för borgarnas inordning i tribus
(distrikt) och centurior (avdelningar inom
för-mögenhetsklasserna) i och för deras
medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Varje
borgare skulle personligen i Rom uppge namn,
ålder, familje- och förmögenhetsförhållanden;
när borgarrätten utsträckts till hela Italien,
insamlades uppgifterna för längre bort boende
i kommunerna och insändes till Rom. På
grund av de lämnade uppgifterna utarbetade
c. de nya förteckningarna på romerska
medborgare samt skattelistor och mönsterrullor.
Vidare mönstrade c. på forum ryttarkåren (se
E q u i t e s); de inskrevo nya i de avgåendes
ställe och kunde ur kåren utesluta dem, som
i tjänsten eller sin vandel i övrigt gåvo
anledning till anmärkning. Sedan efter hand
det s. k. riddarståndet utvecklat sig som en
särskild medborgarklass, hade c. den allmänna
uppsikten över detta och kunde därur
avlägsna dem, vilka befunnos ovärdiga att
tillhöra detsamma. Genom oviniska lagen (någon
tid före 300 f. Kr.) fingo c. även
senators-hstans revision om hand; de fyllde uppkomna
ledigheter och hade rätt att ur senaten
utesluta dem, vilkas borgerliga heder gav anled
ning till klander, överhuvud kunde c. i fråga
om varje medborgare anmärka på och
bestraffa (t. ex. genom uteslutning ur tribus,
varmed följde förlust av rösträtt) allt, som
ansågs strida mot lovlig sed och statens
ordning, såsom åsidosättande av humanitetens
och pietetens bud, lyx, dålig hushållning o.
s. v.; en dylik »anmärkning», nota, eller näpst
var ej något juridiskt straff men ansågs
van-ärande för den, som träffades därav. — 2)
Vissa finansiella uppgifter under senatens
överinseende, nämligen utarrenderingen av
statens inkomster av egendom, av tullar och
gärder från provinserna, vanl. till bolag,
stundom till enskilda personer; likaså
utbjudande på entreprenad av leveranser till staten
och utförande av offentliga arbeten, såsom
byggnader, vägar (t. ex. Via Appia), broar o.
dyl., ävensom avdömande av mål, som rörde
enskildas intrång på offentliga platser eller
offentlig egendom. — Censorernas
ämbetsverksamhet avslutades med att ett högtidligt
reningsoffer, lustrum (se d. o.), anställdes på
Marsfältet för det där uppställda borgerskapet.
Censuren var mera lämpad för en stat med
mindre omfång, såsom Rom tidigare var. Med
statens utvidgning och de ändrade
förhållanden, som därmed inträdde, t. ex.
förmögenhetsskattens upphörande för romerska
borgare (167) och härens sammansättning
genom värvning (från Marius’ tid), blev den
alltmer otidsenlig. H. Sgn.
2. Censor librorum, lat.,
»bokgranskare», se Tryckfrihet.
3. Examenscensor, se Examen.
Censur (lat. censüra), granskning,
företrädesvis den av staten påbjudna och av därtill
förordnade myndigheter utövade granskningen
av manuskript, avsedda att offentliggöras i
tryck, tidningar och böcker, som utbjudas till
salu, på programmet till offentliga
föreställningar upptagna teaterstycken, sånger, filmer
o dyl., genom post och telegraf befordrade
meddelanden. I det forna Rom var c. en av
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
