Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Champagne - Champagny, Jean Baptiste Nompère de, hertig av Cadore - Champaigne, Philippe de - Champêtre - Champinjoner (Champignoner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Champagny—Champinjoner
882
Under den stora fransk-engelska
våroffensiven 1917 var även den tyska linjen i C.
utsatt för angrepp. Detta riktades denna
gång mot en närmare Reims belägen del av
fronten, näml, mot Moron vi lliers—Nauroy—
Auberive, och avsåg besittningstagandet av
det behärskande höjdpartiet s. om de båda
förstnämnda orterna. Under tiden 17—22 april
1917 och efter förnyade anfall i maj lyckades
det väl 4:e franska armén (Anthoine) att nå
sitt mål, men terrängvinsten blev ganska
obetydlig (se kartan), och genombrottstanken
hade även denna gång måst uppgivas. Jfr
Belgisk-franska fronten, sp. 1165,
1168 o. 1178. M. B-dt.
Champagny [Jäpanji’], Jean Baptiste
Nompère de, hertig av C a d o r e, fransk
statsman (1756—1834). Var 1789 en av de
adelsrepresentanter, som förenade sig med
tredje ståndet, och satt någon tid (1793
—94) i fängelse. Efter Napoleons statskupp
18 brumaire (9 nov.) 1799 slöt sig C. till denne
och blev sedan en av hans hängivnaste
anhängare. Han utnämndes 1801 till fransk
ambassadör i Wien och 1804 till inrikesminister.
1807—11 var han utrikesminister, tog villigt
sin del av ansvaret för erövringspolitiken,
skötte underhandlingarna om kejsarens
giftermål med ärkehertiginnan Marie-Louise och
upphöjdes 1808 till hertig av Cadore. Han
blev 1811 intendent för kronodomänerna.
Efter Napoleons fall närmade han sig Ludvig
XVIII, gjordes av denne till pär men slöt sig
1815 åter till Napoleon. Efter restaurationen
utstöttes han ur pärskammaren men
återinsattes 1819. (A. A-t.)
Champaigne [Jäpa’nj], Philippe de,
flamländsk målare (1602—74), verksam i Paris,
hovmålare 1628. Arbetade först som
dekoratör, deltog bl. a. i utsmyckningen av Maria
de’ Medicis gemak i Palais de Luxembourg
och utförde även historie- och
ceremonimålningar för Ludvig XIII och Richelieu.
Började tidigt också måla porträtt
och har sin största betydelse på
detta område. Som
porträttmålare förenar C. realistisk
iakttagelse av det yttre med
genomträngande psykologisk blick; han
hör till de mest klarsynta
män-niskoskildrare i konsthistorien.
Starkast verka hans porträtt av
anspråkslösa, fromma män och
kvinnor. Själv blev C. starkt
påverkad av jansenismens innerliga
trosliv; åt sin religiösa känsla
gav han uttryck även i målningar
med motiv ur bibeln och
legenden. H. W-n.
Champètre [JäpäTr], fr.,
lantlig; fète c. [fat-], fest i det fria.
Champinjoner (äldre stavning
Ch ampignoner), svampar,
tillhörande släktet Agaricus bland
hattsvamparna och inom dessa
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
Jämförelse mellan ljus champinjon (B) och vit
flugsvamp (A).
bildande ett eget undersläkte, Psalliota, som
ut-märkes genom den kring foten sittande ringen,
hos unga c. fastväxt vid hattens rand, samt
genom sina hos unga c. vita, slutligen svartnande,
från foten fullkomligt fria skivor. I Sverige
finnas 4 arter, av vilka mörka, äkta el.
ängs-champinjonen (P. campestris) och ljusa el.
snöbollschampinjonen {P. arvensis) äro
de allmännast förekommande. Den förras
skivor antaga redan före svampens utslående en
vackert köttröd färg, den senares äro rödgrå,
innan de svartna; i övrigt äro bägge helt vita.
Mindre vanliga äro kungschampinjonen
(P. augusta) och blodchampinjonen (P.
sil-vatica), bägge med små bruna fjäll på hatten.
C. höra till våra finaste matsvampar.
Den vida övervägande delen av alla
allvarliga svampförgiftningar i Europa
förorsakas genom förväxling mellan c. och vissa
varandra närstående, synnerligen giftiga
flugsvamparter, vit och lömsk flugsvamp (Amani t a
virosa, resp, bulbosa el. phalloides), i Sverige
mest förekommande i de s. landskapen.
Hattens ofta vita el. gulvita färg ger åt dem en
viss ytlig likhet särskilt med
snöbollschampinjonen. Skivorna förbli emellertid som hos alla
Två nunnor. Porträttmålning av Ph. de Champaigne. I
Louvre-museet i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
