Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chemulpho, Tsje-mul-p-ho - Chenab - Chenavard, Paul Marc Joseph - Chen-chou - Chênée - Chenery, Thomas - Cheng-tu - Cheng-tö - Chen-hai - Chénier, André Marie de - Chénier, Marie Joseph de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
Chenab—Chénier
952’
sattes vid rysk-japanska krigets början en
japansk arméfördelning (9 febr. 1904).
Chenab [tJTnäb el. -nä’b], flod i n. v.
Indien, en av Punjabs »fem floder», upprinner
i Himalaja (största källflod Chandla) och
utfaller i Sutlej. 1,210 km lång. Bifloder
Jhe-lum och Ravi. Genom
Chenab—Jhelumkana-lerna bevattnas omkr. 13,350 kvkm förut
ökenartad mark.
Chenavard [jnavä’r], Paul Marc
Jose p h, fransk målare (1807—95). Studerade
bl. a. under Ingres och Delacroix samt i
Italien, bedrev länge filosofiska och estetiska
studier i avsikt att bereda sig till utförandet
av en stor målningsserie, som skulle
framställa mänsklighetens andliga
utvecklingshistoria. Han ville låta konsten fylla en social
och politisk uppgift och ge den ett
moraliskt-didaktiskt innehåll; man har sagt, att han
ville »ersätta boken med konstverket». Under
andra republiken fick han beställning på ett
stort antal väggmålningar i Panthéon och
utförde kartonger till 53 sådana. Arbetet
avbröts genom att Panthéon 1851 åter anvisades
till kyrkligt bruk. C., som var ekonomiskt
oberoende, målade sedermera föga men
spelade som idérik sällskapsmänniska en stor roll
i det franska kulturlivet. H. W-n.
Chen-chou [tfon-tjåo]. 1. Stad i kin. prov.
Ho-nan, omkr. 130 km s. s. ö. om Kai-feng. —
2. Stad i kin. prov. Hu-nan, vid Yüan-kiang.
Chénée [Jäne’] fabriksort i belgiska prov.
Liége, sydöstlig förstad till Liége, vid Ourthe;
9,735 inv. (1925). Koppar-, zink- (Vieille
Mon-tagne) och stålverk samt glasbruk.
Chenery [tj*e’nori], Thomas, engelsk
orientalist och journalist (1826—84). Med
grundliga studier och ett sällsynt språksinne lärde
han sig att flytande tala bl. a. arabiska,
hebreiska, turkiska och nygrekiska. Efter
med-arbetarskap i Times — vars korrespondent han
var under Krimkriget — blev han 1868
professor i arabiska i Oxford och var huvudredaktör
av Times 1877—84. C. har översatt Hariris
berömda »makamer», »The assemblies of
Al-Hariri» (1867; ny uppl. 1870). H. A. (P. L.)
Cheng-tu [tjon-to], huvudstad i kin. prov.
ST-chuan, på den bördiga slätten mellan
Yang-tsi-kiangs bifloder Min och To, 460 m ö. h.;
omkr. 400,000 inv. Textilindustri, betydande
handel med Tibet.
Cheng-tö [tjep-], stad i kin. prov. Chi-li.
vid Lan-ho, n. ö. om Peking; omkr. 250,000
inv. Stort kejserligt palats, residens för
kej-sar Kien-lung (1736—96). Staden hette
tidigare Jehol (Shehol).
Chen-hai [tjon-], hamnstad i kin. prov.
Chö-kiang, vid Yun-kiangs utlopp i
Hang-chou-viken, förhamn till Ning-po (se d. o.). Omkr.
120,000 inv.
Chénier [Jenie’], André Marie de,
fransk skald (1762—94). Föddes i
Konstantin-opel, där fadern var fransk handelsagent, men
kom med sin familj till Frankrike redan
1765. Modern var grekinna och hade litterära
Ord, som saknas under
intressen. C. växte upp i en krets av
antik-dyrkare och blev tidigt intimt förtrogen med
den antika poesien, som han planmässigt
började att efterbilda, ofta med direkta lån.
1787—90 var han sekreterare åt franske
ministern i London
men levde sedan för
sina studier och sin
diktning.
Revolutionen hälsade han
till en början med
hänförelse (odet
»Jeu de paume»,
tryckt 1791) men
gisslade snart dess
avarter och skrev
bl. a. ett »Ode å
Charlotte Corday».
1793—94 levde han
i stillhet i
Versailles och skrev
här några av sina
vackraste idyller
och elegier. 7 mars
1794 häktades han som misstänkt och skrev i
fängelset sina formsköna »lambes»,
flammande av förakt för skräcktidens pöbelvälde.
Efter en summarisk rättegång avrättades
han 25 juli, två dagar före Robespierres fall.
C:s diktning står i den nyantika rörelsens
tecken; han betraktade städse Grekland som
sitt andliga fädernesland. Genom större
friskhet och åskådlighet höjer han sig högt över
pseudoklassicitetens diktare och erinrar ibland
om Ronsard. Stundom uppnår han vid antika
motiv en kongenialitet med särskilt sina
hellenistiska förebilder, som är nästan utan
motstycke i hela den antikimiterande litteraturen
(t ex. »La jeune tarentine», »L’aveugle»).
Själv var han dock en äkta son av
upplysningstiden och satte i sin poetik
(»L’inven-tion») som mål att fylla antikens former med
modernt innehåll. I den stora ofullbordade
lärodikten »Hermès» ville han ge en poetisk
encyklopedi med Lucretius som förebild. Blott
två dikter trycktes under C:s livstid; först
1819 utkom en samling, som gjorde honom
allmännare känd. Hans »Oeuvres complètes»
bl. a. utg. av Dimoff (3 dir, 1908—19). — Litt.:
E. Zilliacus, »Den nyare franska poesin och
antiken» (1905); Glachant, »A. C.» (med
bi-bliogr., 1902); Faguet, »A. C.» (1902).
Chénier [Jenie’], Marie Joseph de,
fransk författare (1764—1811), broder till A.
M. de C. Då C:s drama »Azémire» 1786 gjorde
fiasko vid hovet, vände sig författaren till
revolutionära kretsar, och hans tragedi
»Charles IX» med dess revolutionära idéer och
angrepp på kungadömet gjorde 1789 med Talma
i huvudrollen stor lycka. Senare skrev C.
flera revolutionsdramer med historiska namn,
»Henri VIII», »Calus Gracchus» m. fl., vilka
snart syntes välfärdskommittén för blodlösa,
sången »Le chant du départ» (1794), som en
tid tävlade med marseljäsen i popularitet, och
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
