Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cherubini, Luigi Carlo Zenobio Salvatore Maria - Chéruel, Pierre Adolphe - Cherusker - Chesapeakeviken - Cheselden, William - Cheshire el. Chester - Chesnecopherus, Johannes - Chesnecopherus, Nils - Chesnelong, Pierre Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Chéruel—Chesnelong
960
harmonirikedom. Han satte mycket högt värde
på Haydn och studerade noga hans symfonier
men förstod i övrigt föga en Mozarts eller
Beethovens storhet. — Litt.: R. Hohenemser,
»L. C., sein Leben» (1913), och M. Q.
Quatrel-les L’Épine, »C., notes et doeuments» (1913);
äldre verk Picchianti (ital., 1844). T. N.
Chéruel [JeryäT], Pierre Adolph e,
fransk historiker (1809—91); slutligen rektor
för akademien i Poitiers. Född i Rouen och en
tid lärare där, skrev C. »Histoire de Rouen
sous la domination anglaise» (1840) m. fl.
arbeten om stadens historia. 1855 utgav
han »Dictionnaire historique des institutions,
mæurs et coutumes de la France» (flera
senare uppl.). Han specialiserade sig därefter på
tiden närmast efter Richelieu och skrev på
detta område flera verk, utmärkta för
grundlighet och fängslande framställning, bl. a.
»Histoire de France pendant la minorité de
Louis XIV» (4 bd, 1879—80) och »Histoire de
France sous le ministère de Mazarin» (3 bd,
1882—83). C. utgav bl. a. den värdefulla
brevsamlingen »Lettres du Cardinal Mazarin
pendant son ministère» (2 bd, 1879—84).
Cheru’sker, en forngermansk folkstam
omkring Harz, omnämnd redan av Caesar.
Stammen är mest namnkunnig genom sitt
deltagande i cheruskern Arminius’ strider mot
romarna (se Arminius); den motstod
senare Germanicus’ anfall men splittrades efter
Arminius’ död och uppgick slutligen i
sach-sarnas stora stamförbund.
Chesapeakeviken [tje’sopik-], vik på
Nordamerikas ö. kust i Virginia och Maryland;
avskiljer Delawarehalvön från kontinenten.
C. är en submarin floddal, örik och med en
mängd tillflöden: Susquehanna, Patapsco med
hamnstaden Baltimore, Potomac, James river
m. fl. C:s stränder äro låga och i ö. sumpiga.
De största ångare kunna gå uppför viken;
den har U. S. A:s mest betydande ostronfiske.
Cheselden [tje’zoldon], William, engelsk
läkare (1688—1752). Var en av sin tids mest
berömda engelska anatomer och kirurger.
Hans »Anatomy of human body» (1713)
utkom 1778 i 11 :e uppl. Mycket framstående
var han såsom operatör för biåsstenar och
skrev därom bl. a. »Treatise on the high
operation of the stone» (1723). C. var den förste,
som gjorde en artificiell pupill i ögat (1728),
och inlade därigenom betydande förtjänst om
ögonläkekonstens utveckling. R. T-dt.*
Cheshire [tJVJo] el. C h e s t e r, grevskap i
n. v. England, med gräns mot Wales; 2,663
kvkm, 1,025,423 inv. (1921). C. bevattnas av
Dee, Weaver och Mersey, som bildar n. gräns.
Genom C. går större delen av
Manchester-ship-kanalen. I grevskapets låglänta v. del
drivas boskapsskötsel och mejerihantering
(chesterost). I ö. går C. in över Penninska
bergen och deras stenkolsdistrikt med bomulls-,
siden- och järnindustri. Saltgruvor.
Hamnstäderna Birkenhead och Wallasey,
textilstaden Stockport och huvudstaden Chester bilda
Ord, som saknas under
egna county boroughs. — C. kallas sedan
Vilhelm Erövrarens tid county palatine
(pfalz-grevskap); det indrogs 1237 till kronan.
Chesneco’pherus, J ohannes, läkare (d.
1635), yngre bror till Nils C. Var Sveriges
förste botaniske författare och förste medicine
professor. Efter långvariga studier vid
utländska universitet (Rostock, Marburg,
Pa-dova och Basel, där han blev med. dr)
anställdes C. efter hemkomsten som läkare vid
hovet och utnämndes 1613 till professor i
medicin och fysik vid Uppsala universitet. —
Med »fysik» förstods då en betydlig mängd
filosofi samt allt det, som vid universiteten
meddelades i ämnena botanik, zoologi, kemi
och mineralogi ävensom vissa delar av
astronomien. De inemot 50 disputationer C. utgav
behandla i traditionell aristotelisk anda olika
grenar av fysiken; endast en, »De causo» (Om
brännfeber; 1632), är medicinsk. Hans
avhandling »De plantis» (Om växterna; 1621) är
det första i Sverige tryckta botaniska arbetet.
Chesneco’pherus, Nils, lärd, ämbetsman
(omkr. 1574—1622). Prästson från Ekeby,
Närke, tog C. troligen sitt namn efter mlat.
chesnus, ek. Han blev 1593 fil. mag. i
Marburg och kort därefter professor i matematik
där 1600 promoverades han till jur. dr och
adlades (troligen s. å.) av kejsar Rudolf II.
1602 återvände han till Sverige, vann snart
hertig Karls ynnest, fick adliga privilegier
och blev hertigens hovkansler. 1605 uppsatte
han den »Afsäyelseskrift», vari rikets ständer
uppsade Sigismund tro och lydnad och vilken,
betydligt utvidgad, utkom 1607 under titeln
»Fulkommelige skäl och rättmätige orsaker
... hwarföre samptlige Sweriges rijkes
ständer hafwe ... afsagdt konung Sigismundum
... ewärdligen ifrå Sweriges rijkes crone .. .»
(lat. bearbetning av Joh. Messenius 1610,
»Exegesis historica»). C. användes flera gånger
av Karl IX vid underhandlingar med
främmande makter. Efter dennes död övergick
han som hovkansler i hertig Karl Filips och
änkedrottning Kristinas tjänst och försvarade
1617 hertigarnas anspråk i en skrift, som
ådrog honom Gustav II Adolfs misshag och
en tids fängelse. C. vann genom sina stora
kunskaper och sin förslagenhet stort
inflytande men saknade en fast karaktär.
Chesnelong [Jänlå’], Pierre Charles,
fransk politiker (1820—99). Var köpman i
sin födelsestad, Orthez, dep. Basses-Pyrénées,
blev 1860 dess mär och 1865 hembygdens
ombud i lagstiftande kåren, där han tillhörde
kejsardömets trogna anhängare. Efter dess
fall blev han som led. av
nationalförsamlingen (från 1872) en av de ledande
legiti-misterna. På hans förslag tillsattes 4 okt.
1873 det niomannautskott (»commission des
neuf») från olika högerfraktioner, som skulle
leda arbetet för monarkiens återställande.
På dess uppdrag förhandlade C. 14 okt. s. å.
i Salzburg utan egentligt resultat i frågan
om nationalflaggan med greven av Chambord,
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
