Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chesterfield, Philip Dormer Stanhope - Chesterfieldöarna - Chester le Street - Chesterost - Chesterton, Gilbert Keith - Chetafolket - Chétardie, Jacques Joachim Trotti de la - Chetubim - Chevaleresk - Chevaleri - Chevalier - Chevalier, Michel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Chesterfieldöarna—Chevalier, M.
964
fattning. C. adoptera > en avlägsen frände,
till vilken han skrev »Letters to his godson»
(1817; ny uppl. 1890) och vars ättlingar ärvde
titeln. Biogr. av W. Ernst (1893) och W. H.
Craig (1907). V. S-g.
Chesterfieldöarna [tJVstofild-], korallöar
mellan Australien och Nya Kaledonien (se d. o.).
Chester le Street [tJWsto le strl’t], stad i
eng. grevsk. Durham, nära Wear, 9,7 km n.
om staden Durham; 15,594 inv. (1921). Stora
kolgruvor och järnverk.
Chesterost [tJVstor-], sötmjölksost, se
Che-s h i r e och Ost.
Chesterton [tje’stotn], Gilbert Keith,
engelsk författare och kritiker (f. 1874), en
av samtidens skarpsinnigaste och märkligaste
tidningsmän och essäister. Han är Londonbarn
med artistiska och
litterära anlag (såsom
tidigare Thackeray),
kommen av en
borgerlig släkt, studerade
först vid en konstskola
men övergav snart
konsten för
journalistiken ; dock har han
även senare verkat som
illustratör. C:s eg.
litterära bana började
1900, hans första
roman, »Napoleon of
Not
ting hill», kom ut 1904. Redan i detta
förstlingsverk är personligheten färdig med
huvudvikten lagd på idépolemik och livsuppfattning.
Romanen är en humoristisk fantasi, overklig
som en offenbachiad: dess handling spelar i
framtiden mellan typer, den renodlade
humoristen och den renodlade fanatikern.
Huvudtanken i denna liksom i andra av C:s romaner,
»The ball and the cross» (1910), »The man who
was Thursday» (1908; »Mannen som var
Torsdag», s. å.), är, att livet behöver de starka
kontrasterna — »det finns ingen antagonism
mellan skratt och vördnad» — och att världen
icke är ful och tråkig och svart, som
materialisterna mena. C. är den demokratiske
optimisten, som aldrig upphört att tro på
franska revolutionen och dess doktriner —
frihet, jämlikhet, broderskap. Han är vidare
en energisk kämpe för den konstuppfattning,
som ser all levande konsts källa hos det enkla
folket, hos bonden och hantverkaren. Hans
föregångare i denna äktengelska uppfattning
äro Dickens, Browning och Meredith, Morris
och Stevenson. Sin åskådning har han
utvecklat i en mängd essäsamlingar — »Heretics»
(1905), »Tremendous trifles» (1909) —, i de
kritiska monografierna över Browning (1903),
Dickens (1906), Shaw (1910), i det enda
dramat »Magic» (1913), i ett par diktsamlingar,
»Poems» (1915), och i synnerhet i den
sammanhängande undersökningen »Orthodoxy»
(1908). Den sistnämnda boken kan sägas
innehålla hela C. i så måtto, som den rör hans
starkaste intresse: religionen. Från att ha
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
varit fritänkare vart han kristen och katolik
och försvarar med eld och talang inte bara
kristendomens grundtanke utan även kyrkans
lära, som synes honom på ett gudomligt sätt
uttrycka livets eviga paradoxalitet.
»Orthodoxy» rymmer C:s poetiska kvickhet i dess
högsta form. Av C:s verk må vidare nämnas
detektivberättelserna »The innocence of father
Brown» (1911; »Den menlöse fader Brown»,
1912) och »The wisdom of father Brown» (1914;
»Fader Browns visdom», 1921) samt »The flying
inn» (1914; »Det flygande värdshuset», 1922),
»The superstition of divorce» (1920), »The new
Jerusalem» (s. å.), »Eugenics and other evils»
(1922) och »St. Francis of Assisi» (1924). Litt.:
Biogr. av J. West (1915), K. H. Andersen (1922)
och P. Braybrooke (1922). A. B-s.
Chètafolket, se H e t i t e r.
Chétardie [Jetardi’], Jacques
Joachim Trott i, markis de la C., fransk
diplomat (1705—58). Var först militär,
inträdde sedan på den diplomatiska banan och
blev 1739 fransk ambassadör i Petersburg.
1741 spelade C. en betydande roll i den
omvälvning, som lyfte prinsessan Elisabet upp
på Rysslands tron, varvid han bl. a.
förmådde svenska hären till det s. k. tysta
stille-ståndet. Sedan kom C. i stor gunst hos
Elisabet, och Frankrike fick stort inflytande på
Rysslands politik, men då han av Elisabets
ministrar icke tilläts blanda sig i Rysslands
underhandlingar med Sverige, avgick han
1742. På Elisabets egen begäran återkom
han emellertid följ, år, sökte nu störta
kejsarinnans gunstling A. P. Bestusjev-Rjumin
(se d. o.) men misslyckades och befalldes i juni
1744 att lämna Ryssland. 1745 inträdde C.
som generallöjtnant i hären, var en tid
ambassadör i Turin, deltog i sjuåriga kriget och
dog som kommendant i Hanau.
Chetublm, hebr., se Hagiographa.
Chevalere’sk, ridderlig, artig.
Chevalerl, ridderskap, riddarväsen.
Chevalier [Jvalje’], fr., riddare; kavaljer.
— C. de la triste figure [-do la trist
figy’r], riddaren av den sorgliga skepnaden,
don Quijote. — C. d’honneur [-dånÖT],
hovkavaljer. — C. sans peur et sans
reproche [-sä pö’r e sä reprå’J], riddare
utan fruktan och tadel, hederstitel för flera
medeltida riddare, särskilt Bayard (se d. o.).
Chevalier [Jvalie’], Michel, fransk
nationalekonom (1806—79). Slöt sig tidigt till det
saint-simonistiska partiet och verkade bl. a.
såsom redaktör för tidningen Globe. Då
regeringen 1832 ingrep mot saint-simonisterna,
blev C. såsom utgivare av nämnda tidning
dömd till ett års fängelse men benådades
snart och anlitades kort därefter i
regeringsuppdrag, först i Amerika och sedan i
England. Utgav arbeten, som väckte
uppmärksamhet, bl. a. »Lettres sur 1’Amérique du
Nord» (2 bd, 1836). 1840 utnämnd till prof,
vid College de France, höll C. där i den
liberala nationalekonomiens anda föreläsningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
